Generalstrejk hotar i Italien
Sällan har den italienska regeringens och de offentligt anställdas
positioner varit så långt ifrån varandra. Nu startar en månad full av
protester mot regeringen.
Förhållandet mellan de anställda inom den offentliga sektorn och den förra regeringen med Romano Prodi i spetsen var redan i fjol ansträngt. Förra hösten genomfördes en generalstrejk för de offentligt anställda, med en enorm uppslutning.
Men med den nya regeringen har situationen förvärrats. Den nye ministern för den offentliga sektorn, Renato Brunetta, började sitt uppdrag med att förklara att han skulle ”ge en spark i baken till alla som inte jobbar som de ska”. Sedan har han fortsatt att använda liknande uttryck.
– Vi är helt överens med ministern om att den offentliga sektorn behöver reformeras, det är hans metoder vi protesterar mot. Det räcker inte med att slänga ut dem som inte gör sitt jobb, det måste införas nya rutiner som gör jobben intressantare och stimulerar till utveckling, förklarar Salvatore Bosco, som är ordförande för en av de fackliga organisationerna för offentligt anställda, Uil-PA.
En stor del av de offentliganställda har fått mellan 1 000 och 2 000 kronor mindre i nettolön, eftersom produktionsbidraget försvinner. Det tidigare avtalet gick ut vid årsskiftet och därmed saknar hela sektorn avtal. Nu erbjuder regeringen lönehöjningar på 80 kronor i månaden för i år och 600 kronor i månaden nästa år.
– Regeringen bestämmer om lönesänkningar och talar om omfattande reformer utan att ens förhandla med facken, samtidigt som de ger ett löjligt utgångsbud för förhandlingarna, säger Carlo Podda, ordföranden för Cgil-FP, ett annat av offentligfacken.
Bland de anställda kokar missnöjet. En månad av protester och demonstrationer har precis startat, och deltagandet är redan långt över förväntningarna. 17 oktober träffas 5 000 delegater från de tre stora facken Uil, Cisl och Cgil i Rom för att diskutera en eventuell generalstrejk i offentlig sektor.
– Jag har inga större förhoppningar om en lösning innan dess. Som det ser ut i dag blir det en strejk senare i höst, konstaterar Uil-PAs Salvatore Bosco.
Regeringen visar inga tecken på att vilja ändra inriktning, och premiärminister Silvio Berlusconi tar gärna alla tillfällen för att försöka skapa oenighet bland fackförbunden. Hos det krisdrabbade flygbolaget Alitalia har fackföreningssrörelsen gått ur förhandlingarna som förlorare, med djupa sprickor. Men de tre stora organisationerna inom offentlig sektor har hittills varit vana vid att stå enade under svåra perioder.
– Det beror dels på att den fackliga demokratin på arbetsplatserna är organiserad så att vi fack redan samarbetar på lokal nivå. Dessutom har vi på central nivå ett utmärkt och ärligt förhållande till varandra. Ingen av oss känner att vi absolut måste stötta en regering bara för att den politiskt står närmare vårt fackförbund, utan vi bedömer regeringarna efter deras handlande, förklarar Cgil-FPs Carlo Podda.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
