Sidas traineeprogram ger chans till utlandstjänstgöring

– Vad kan företag få för påföljd om de inte följer CSDR-direktivet?

– Gäller det bara europeiska företag eller alla företag som har verksamhet i EU?

Man kan tro att det handlar om en utfrågning i Europaparlamentet. Men det är ett vanligt fredagspass under Sidas traineeprogram på myndighetens huvudkontor i Rissne norr om Stockholm. Sida har sitt huvudkontor i det gamla Bankhus 90, som byggdes i början av 1990-talet på uppdrag av SEB. Bankpersonalen har nu flyttat ut, och den S-formade byggnaden rymmer i dag flera företag och organisationer. Sidas personal sitter utspridda på fem våningsplan, konferensrummet där de 15 traineerna samlas finns på det nedersta.

Här träffas de varje fredag för gemensamt lärande. Oftast hålls föreläsningar av anställda på myndigheten, ibland av externa föreläsare. Den här fredagen är det några av traineerna själva som håller i programmet och delar med sig av sina tidigare erfarenheter.

Casper Falk Wollberg har tidigare jobbat som hållbarhetsrådgivare på konsultbolaget PWC. För traineegruppen berättar han om de olika EU-direktiv som styr företags hållbarhetsrapportering.

– Hur duktiga är företagen på att följa direktiven då? frågar Casper Falk Wollberg och klickar vidare i Powerpoint-presentationen.

På skärmen syns ett kort filmklipp med Steve Carell i den amerikanska tv-serien The Office när han rycker överdrivet på axlarna.

– Nja, sådär, fortsätter Casper Falk Wollberg.

De andra traineerna skrattar. De sitter i mindre grupper utspridda i det rymliga konferensrummet och lyssnar intresserat på föreläsningen. Några antecknar, andra har sina datorer ihopslagna. Då och då åker en hand upp i luften, en ny fråga ställs.

Intill ena väggen, snett framför talarstolen, sitter Malin Myrhage och lyssnar. Hon jobbar på Sidas HR-avdelning och är projektledare för traineeprogrammet. I en paus berättar hon om tankarna bakom satsningen.

– Traineeprogrammet är en del av Sidas långsiktiga strategiska kompetensförsörjning. Vi vill öka mångfalden bland personalen, få in personer med olika erfarenheter, olika utbildning och kompetenser, säger hon.

Casper Falk Wollberg började sin karriär som snickare, och har jobbat som skeppsinspektör till havs i fem år. Han har en kandidatexamen i freds- och konfliktvetenskap och en masterexamen i internationell utveckling och management.

– Jag är tacksam för min tid i den privata sektorn, men min passion ligger närmare Sida. Traineeprogrammet är ett otroligt bra koncept, att få komma in på en arbetsplats och få så mycket resurser och samtidigt ha den här gemenskapen med traineekollegorna är fantastiskt, säger han.

Det märks att traineerna har en bra sammanhållning. Under föreläsningen bollar Casper Falk Wollberg ibland över frågor till publiken, han vet precis vem som har bäst förmåga att svara.

– Tim, du kan ju det här med garantier, hur ser bankerna på hållbarhetsrapporteringen?

Timothy Littorin, som har en masterexamen från Copenhagen Business School och tidigare har jobbat bland annat på SEB, ler och svarar.

Han blev både förvånad och glad över att bli antagen till traineeprogrammet, berättar han senare.

– Det var superkul, jag hade verkligen inte räknat med det. Jag har inte den klassiska bakgrunden för att jobba på Sida, varken akademiskt eller yrkesmässigt, säger han.

Men det är just det som är poängen med traineeprogrammet. Sida har tagit hjälp av ett rekryteringsbolag för att få tag i rätt personer. Processen började med tester online, granskning av de sökandes cv och telefonintervjuer. 32 kandidater valdes ut till en rekryteringsdag med gruppövningar, djupintervjuer och personlighetstester. Av dem antogs sedan 15 traineer till programmet.

Sida har bland annat letat efter personer som är intresserade av att jobba inom staten, som fungerar bra i team och som har en annan bakgrund och andra erfarenheter än vad myndighetens anställda oftast har.

– Vi ville få in traineer med kompetens som kan bredda våra perspektiv. Det är positivt med personer som kommer från olika sektorer, vissa från näringslivet, vissa från civilsamhället, andra från staten, säger Malin Myrhage.

Det har gått fyra år sedan Sida senast hade ett traineeprogram. 2020 togs 19 traineer emot på myndigheten. Av dem jobbar 17 kvar i dag, de flesta ute på olika ambassader. En av dem är Hassan Guyo, som nu är programansvarig för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciper på ambassaden i Addis Abeba i Etiopien.

– Min uppväxt var präglad av svåra omständigheter och fattigdom, jag har själv tagit del av bistånd. Därför har jag alltid velat jobba med fattigdomsbekämpning, det har varit en dröm att få jobba på Sida. Men som nyutexaminerad var det väldigt svårt att få in foten. När traineeprogrammet annonserades sökte jag direkt och nu har jag turen att sitta här, säger han.

Trots att traineeprogrammet 2020 inte kunde genomföras exakt som planerat på grund av pandemin tycker Hassan Guyo att det var väldigt givande.

– Det har gett mig så mycket. Vi fick en bra introduktion till arbetet, kunde prata med folk som varit ute på ambassad, fick interagera med avdelningschefer och fördjupa oss i olika områden.

Innan 2020 får man blicka långt tillbaka i tiden för att hitta något som liknar dagens traineeprogram. Det senaste tillfället var i mitten av 1990-talet, då Sida hade ett aspirantprogram dit akademiker kunde söka för att prova på arbete på myndigheten. En av aspiranterna var Sidas nuvarande generaldirektör Jakob Granit.

De nya traineerna började i höstas, med en två veckor lång introduktion där de fick lära sig om de politiska prioriteringarna, myndighetens verksamhet och hur arbetet går till. Därefter har de placerats ut på olika enheter utifrån sina kompetenser och erfarenheter. Där arbetar de som handläggare fyra dagar i veckan, med stöd av varsin handledare.

Handledarna har själva fått en kortare utbildning inför programmet och har handledarträffar ett par gånger per termin. Maja Permerup, som jobbar på enheten för Central- och Västafrika, är traineehandledare för första gången.

– Det fungerar jättebra, det är lyxigt att få in en ny kollega som har allt det stödet bakom sig, säger hon.

Hon har veckovisa möten med sin trainee, men eftersom de jobbar på samma enhet har de även löpande kontakt nästan varje dag.

– Handledarskapet innebär en del extrajobb, men det är väldigt lite skulle jag säga, tack vare att de får en så gedigen introduktion och har gemensamt lärande varje fredag. Traineerna är alla väldigt kompetenta unga människor som kommer in med nya perspektiv, tar för sig och bidrar.

Det är nästan ödsligt i de långa, svängda korridorerna denna fredag, eftersom många av Sidas anställda jobbar på distans just på fredagar. Konferensrummet där traineerna samlas ligger till vänster efter köket, med fönster både in mot myndigheten och mot de gemensamma ytorna utanför.

På golvet i mitten av rummet står flera stora, färgglada kuber staplade på varandra. De representerar FNs globala mål för hållbar utveckling: en grön kub för ekosystem och biologisk mångfald, en rosa för minskad ojämlikhet, en blå för rent vatten och sanitet för alla. Totalt finns 17 hållbarhetsmål, men Malin Myrhage upptäcker att en kub saknas i rummet.

– Var är den med hållbar industri och innovationer? Den passar ju perfekt in i dagens tema.

Hon letar en stund, men släpper snart kuben och fokuserar på nästa talare.

Traineen Klara Williander berättar om hur hon arbetat med att kontrollera leverantörskedjan i livsmedelsindustrin – från lokala bönders odlingar i Pakistan till den färdiga produkten basmatiris i affären – och om de problem som ofta uppstod. Hon har jobbat med sociala villkor inom Axfood, ett arbete som hängde ihop med de regelverk som Casper Falk Wollberg nyss talat om.

– Axfood ser det som en konkurrensfördel att man följer direktiven, berättar Klara Williander för traineerna.

Hon har läst agronomprogrammet på Sveriges lantbruksuniversitet, ett tvärvetenskapligt program med fokus på landsbygdsutveckling, samhällsfrågor och naturresurser. Hon har också arbetat som volontär och praktikant hos olika frivilligorganisationer, bland annat på ett center för barn och unga med funktionsnedsättningar i Tanzania.

– Jag har väldigt länge varit intresserad av utvecklingsfrågor. Jag trivdes bra i den privata sektorn men var nyfiken på bistånd, och på kopplingen mellan bistånd och näringsliv. Och en väldigt viktig faktor i traineeprogrammet är stationeringen utomlands. Det såg jag inte samma möjlighet till i den privata sektorn, säger Klara Williander.

I traineeprogrammet ingår tre månaders tjänstgöring på ambassad, med start i mitten av mars. Alla traineer ser fram emot utlandstjänstgöringen. För Anna Santos Rasmussen, som har läst folkrätt, freds- och konfliktvetenskap vid Lunds universitet samt politik, säkerhet och krig vid Försvarshögskolan, var det den främsta anledningen till att hon sökte till programmet.

– När man fattar olika typer av strategiska biståndsbeslut tror jag att det är viktigt med en praktisk förståelse för vilka konsekvenser det får för människors liv. Det är inget man kan läsa sig till, säger hon.

Timothy Littorin instämmer.

– Jag vill komma ut på fältet och följa upp det som Sida gör, träffa folk och se hur biståndet fungerar i praktiken. Det är något jag hoppas jobba med kontinuerligt framöver.

Det är också ett av Sidas främsta syften med traineeprogrammet.

I vanliga fall kan myndighetens anställda årligen ansöka om att få jobba på ambassad. Ansökningsperioden infaller under hösten och placeringarna påbörjas i augusti året därpå. Utlandstjänsten sträcker sig oftast över tre till fem år, och att få ut rätt personer på rätt plats kräver mycket arbete.

– Det är mycket som ska stämma när vi placerar ut personer i olika länder. Det ska fungera med personens kompetens, tematik och familjebild. De mer utmanande kontexterna kan vara svårare att bemanna, säger Malin Myrhage.

Sida använder sig av en femgradig skala för att beskriva hur komplexa olika områden är att jobba i, utifrån bland annat säkerhetsläget och tillgången till sjukvård. De mer komplexa områdena, som finns i klass fyra och fem, är det inte lika många som söker till.

Sidas förhoppning är att traineerna ska söka just de tjänsterna när de har avslutat programmet.

– Vi vill få in personer som har förmågan och viljan att jobba på våra ambassader, särskilt i konflikt- och postkonfliktmiljöer. Det har varit en röd tråd i rekryteringen, att traineerna ska lockas av att jobba utomlands, säger Malin Myrhage.

Att döma av antalet sökande till traineeprogrammet finns det många som vill jobba på ambassad. Sida fick över 1 500 ansökningar, ännu fler än vid det förra tillfället, då 1 300 personer sökte till programmet.

– Det är helt överväldigande. Det är jätteroligt att det finns ett så stort intresse, säger Malin Myrhage.

Konkurrensen om traineeplatserna är med andra ord hård, endast en av hundra antogs till det program som nu pågår. Klara Williander minns hur glad hon blev när hon fick beskedet.

– Det kändes verkligen otroligt, det hade jag inte vågat hoppas på. Man tänker alltid att det finns någon som är mer kvalificerad än en själv, säger hon.

Även om utlandstjänsten är en viktig del av traineeprogrammet tillbringar traineerna mest tid i Sverige. Med undantag för de tre månaderna på ambassad jobbar de hela året på sina respektive enheter. Tanken är att de ska lära sig ”hantverket”, som Malin Myrhage kallar det, och kunna börja jobba som handläggare direkt efter avslutat program. Alla traineer provanställs när de antas, och blir sedan tillsvidareanställda efter sex månader om både Sida och traineerna tycker att provanställningen har fungerat bra.

Timothy Littorin jobbar på garantienheten, som arbetar med att få fram privat kapital till underfinansierade grupper i olika länder genom banker, fonder och finansiella institut. Sida utfärdar garantier och står för en del av bankernas risk vid utlåning, och kan därmed underlätta tillgången till finansiering.

– Det är väldigt intressant, man får en överblick över organisationen eftersom garantienheten har kontakt med flera andra avdelningar på Sida, säger Timothy Littorin.

Han ser flera likheter med sina tidigare erfarenheter inom banksektorn, där han också jobbade med garantier. Att skriva rapporter, PM och andra texter lärde han sig under sin tid på svenska delegationen i Bryssel, och även på PR-byrån han jobbat på tidigare.

Men mycket skiljer sig också åt.

– När jag har jobbat med samhällsfrågor tidigare har det varit mer övergripande, som att förhandla policys i Bryssel eller skriva en politisk analys. Här jobbar vi mer handgripligt med ett projekt och ska uppnå ett visst mål inom fattigdomsbekämpning.

Han har besökt Rwanda under hösten och fått se hur Sida arbetar med uppföljning av garantier. Resan gav mersmak.

– Det var väldigt nyttigt att få göra så tidigt, det är ovärderligt att ha med sig bilden av hur dialogen sker på plats.

Anna Santos Rasmussen hade fått erfarenhet av biståndsarbete utomlands redan innan hon började på Sida. Hon har arbetat för utrikesdepartementet och vid Colombianska Juristkommissionen i Bogotá. Nu jobbar hon på Sidas humanitära enhet.

– Det humanitära stödet skiljer sig till viss del från utvecklingsbiståndet på Sida. Vi jobbar bland annat på årsbasis utifrån humanitära behov, krisanalyser och de humanitära principerna för att på bästa vis nå ut till krisdrabbade människor, säger Anna Santos Rasmussen.

Klara Williander och Casper Falk Wollberg är båda placerade på geografiska enheter. Klara Williander jobbar med Östafrika och Afrikas horn, medan Casper Falk Wollberg jobbar på Sudanenheten. Deras arbete handlar mycket om att stötta de olika ambassaderna och de projekt som pågår i områdena. Båda ser likheter med sina tidigare jobb i den privata sektorn.

– Kontakten med partners liknar den jag tidigare hade med leverantörer i livsmedelsbranschen, där vi också drev olika projekt. Men jag upplever att jag skriver mer här, allt ska dokumenteras och gå rätt till för att följa reglerna, säger Klara Williander.

– Myndigheter har ett dåligt rykte om sig att vara byråkratiska, men även här jobbar man agilt. Men rutinerna är mer välbeskrivna på Sida, man vet ofta vad man har framför sig och kan planera bättre, det påverkar noggrannheten, säger Casper Falk Wollberg.

Det är inte givet att traineerna kommer att fortsätta jobba på samma enheter efter sommaren. Men genom de gemensamma fredagsträffarna lär de sig om varandras arbete, och får på så sätt insyn i flera delar av Sidas verksamhet.

När Casper Falk Wollberg och Klara Williander är klara med sina redovisningar delar de in traineerna i grupper. Grupperna får i uppdrag att utifrån ett fiktivt företag ge förslag på hur Sida kan samarbeta med den privata sektorn för att främja hållbarhet, motverka förtryck och förbättra leveranskedjan.

En grupp sitter kvar, de andra två går ut ur konferensrummet och sätter sig i sofforna vid köket strax utanför. Det finns gott om plats, gröna växter avskärmar soffgrupperna från varandra. Väggarna pryds av fotografier på djur, människor och naturmiljöer från olika delar av världen. Alla bilder har tagits av anställda på Sida.

När det är dags för traineerna att redovisa sitt arbete syns deras olika kompetenser tydligt. En grupp har valt att fokusera på hur man genom samarbetspartners kan säkerställa att produktionen sker på ett hållbart sätt, en annan har diskuterat hur Sida kan stötta projekt mot barnarbete genom utbildning av lokalbefolkningen i jordbruksfrågor. Den tredje gruppen kommer med förslag på hur myndigheten kan samarbeta med företag och institutioner som granskar leverantörerna.

– Vilken kompetens vi har i den här gruppen! Att bjuda in externa föreläsare är bra, men också att vi delar med oss till varandra, säger Malin Myrhage till traineerna efter redovisningarna.

Hon tycker att traineeprogrammet har fungerat väldigt bra, och hoppas att det blir ett återkommande inslag på Sida. Men ännu har myndigheten inte beslutat om det blir fler program.

– Det är så klart en förhoppning som jag har, att vi ska fortsätta med traineeprogrammet. Jag ser vilket värde det ger att jobba på det här strategiska långsiktiga sättet, säger hon.

Även handledaren Maja Permerup vill att Sida tar in fler traineer framöver.

– Det är absolut något jag tycker man bör fortsätta med, som komplement till annan rekrytering. Man får in nya perspektiv, yngre och mer nyutexaminerade personer som annars kan ha svårt att stå sig i konkurrensen och som tillför mycket till oss, säger hon.

Fredagslärandet lider mot sitt slut denna kalla vinterdag i Rissne. Utanför fönstren är solen på väg ned, men ännu glittrar den i snön. Snart befinner sig traineerna på varmare breddgrader.

När Publikt pratar med dem några veckor senare har de nyligen fått besked om var de kommer att placeras. Casper Falk Wollberg ska till Nairobi i Kenya och arbeta på ambassadens Somaliasektion.

– Det känns jättespännande. Jag försöker förbereda mig så gott jag kan, jag går en språkkurs i arabiska och läser på om Somalia. Det är svårt att föreställa sig hur det kommer bli, men jag är otroligt taggad.