Statsanställda vill bygga upp det nya Syrien
I slutet av förra året störtades Assadregimen, som styrt Syrien med järnhand i 54 år. Anställda i statsförvaltningen känner både oro och hopp inför framtiden. På huvudkontoret för medborgarkontoren kunde verksamheten snabbt återupptas efter att rebellstyrkorna intagit Damaskus.
Området mitt i centrala Damaskus sjuder av aktivitet – bilar, motorcyklar, skotrar och människor rör sig fram och tillbaka till ljudet av vrålande motorer, sorlet av prat och lekande barn och gatuförsäljare som högljutt marknadsför sina varor. Glasdörren in till Medborgarkontorens huvudkontor glider upp ljudlöst. Där inne råder lugn och tystnad. Inredningen är modern: ett ljusgrått stengolv, stolar i stål och svart konstläder, stora bruna skåp som nästan når upp till taket. Personalen sitter bakom sina datorskärmar vid svarta skrivbord. Väggarna är målade i en gul nyans.
– Vi tog kontakt med vår administration ett par dagar efter att regimen störtats för att få instruktioner om hur vi skulle göra, berättar Mohammed Saoud, som är chef för Medborgarkontorens huvudkontor.
Eftersom det rådde brist på transportmedel efter Assadregimens fall dröjde det ungefär en vecka innan personalen hade möjlighet att ta sig till sin arbetsplats och börja arbeta igen.
– Det var inte staten utan den korrupta regimen som vi störtade. Vi jobbar för folket, inte för regimen, förklarar Mohammed Saoud med emfas.
Det finns 16 kontor i regionen, och de erbjuder i stort sett samma tjänster. Här söker man yrkeslicenser, tillstånd för att driva affärsverksamhet, teckna hyresavtal, byggnadslov och mycket annat. Men på huvudkontoret kunde invånarna dessutom få dokument som skulle skickas utomlands stämplade och godkända, eftersom det syriska utrikesdepartementet hade en representant på plats för att tillhandahålla den tjänsten. Här kunde man även få utdrag ur brottsregistret och få id-handlingar och medborgarskap utfärdade. Men för närvarande har de fyra sistnämnda tjänsterna pausats, i väntan på att nya ministrar ska tillsättas och nya regler införas.
– Den avdelning som hade hand om brottsregistren var genomkorrumperad, lägger Mohammed Saoud till.
Korruption genomsyrade den förra regimen, förklarar han. Hela systemet, hela statsförvaltningen, hade en struktur som främjade mutor. Man tvingades betala för att inleda en ansökningsprocess och fortsätta muta hela vägen tills ärendet var avslutat.
De anställdas löner var så låga att de inte klarade sig utan att ta emot mutor eller ha ett jobb vid sidan om. De tjänade bara mellan 20 och 26 dollar per månad, vilket inte räckte för att leva på. Mohammed Saoud jobbar själv extra på en bokhandel, där han säljer böcker, pennor och anteckningsböcker.
– Jag kommer hem vid midnatt, ibland senare. Jag är ogift, men behöver ändå ha två jobb för att kunna försörja mig. Jag hoppas att den här regeringen kommer att höja våra löner, säger han.
Hedil Allawi har jobbat i ett knappt år på medborgarkontoret. Hon arbetade tidigare på en annan myndighet, men tyckte att det var ett bra karriärdrag att söka sig hit, med tanke på att hon är utbildad jurist. Hon arbetar med att utfärda yrkeslicenser, som har krävts för att få utöva vissa yrken.
En vecka efter att den tidigare regimen störtats återgick hon till sitt arbete.
– Men det var inte av rädsla som jag väntade med att återvända till jobbet. Till en början fanns det inget nätverk på kontoret, så det gick inte att arbeta, förklarar hon.
Hedil Allawi är ogift och bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Hemmet ligger en halvtimmes bilväg från arbetet. Det finns en personalbuss som ska föra de anställda till och från arbetet. Men om den inte dök upp fick hon ta taxi. Kostnaden för en taxiresa motsvarar en fjärdedel av hennes lön. Många kollegor brukade stanna hemma för att resan skulle bli för dyr, berättar hon.
Just i dag inträffar en stor händelse för medborgarkontoret och för Hedil Allawi. Den första licensen efter regimens fall ska utfärdas. Hon har precis tryckt på printknappen och överlämnat det rykande färska dokumentet till Nicolas Zahlawi.
– Jag chansade och gick in på kontoret och fick det på en gång, säger han glädjestrålande och visar upp pappret.
Tilläggas bör att Nicolas Zahlawi lämnat in sin ansökan ett par månader tidigare.
Hedil Allawi berättar att det kunde ta månader och vara väldigt kostsamt att få sin licens. Utöver kostnaderna för ansökningsproceduren kunde det tillkomma straffavgifter som var helt godtyckliga.
– Jag hoppas att det ska bli snabbare, lättare och billigare i fortsättningen. Jag ser ljust på framtiden, säger Hedil Allawi.
Hennes närmaste chef, Rasha Falyoun, har en examen i statsvetenskap, började som receptionist på kontoret för sju år sedan och har nu arbetat upp sig till biträdande kontorschef. Hon blickar tillbaka på hur arbetet varit under hennes tid på Medborgarkontoret och konstaterar att konflikten mellan regimen och motståndsgrupperna påverkade hennes och hennes kollegors arbetssituation på många sätt. Det var inte lätt för dem att arbeta under brinnande krig.
– Man tvingades arbeta under både psykisk och fysisk press när det var som värst, säger Rasha Falyoun.
De anställda oroade sig för sin och sina anhörigas säkerhet samtidigt som de förväntades göra sitt jobb under väldigt svåra förhållanden. Ena dagen fungerade inte nätet. Nästa dag kunde det vara servrarna som låg nere eller uppkopplingar som var så långsamma att det inte gick att arbeta. Detta resulterade i att besökarna kunde få vänta i timmar – och ofta tog de ut sin frustration på de anställda.
Den uppgift som närmast väntar för Rasha Falyoun och alla andra anställda är att skicka in kopior på sina betyg och anställningsbevis för att deras kompetens ska granskas och utvärderas, på order av den nya regimen.
– Det kan få till följd att vissa befordras och andra degraderas, säger Rasha Falyoun.
Muhammed Saoud visar upp sina handlingar, som ligger på hans skrivbord. Även han måste genomgå samma procedur. Den nya regimen har dock faktiskt redan hunnit införa förenklade rutiner. Det räcker med att han skickar dokumentet med e-post. Annat var det förut. Han ger ett exempel:
– För att skicka en tillståndsansökan behövdes 35 kopior som skulle skickas till olika instanser. Det var ett enormt slöseri med pengar och resurser. Varje dag gick det åt massor med papper. Det innebar till exempel att det inte fanns papper för att trycka upp böcker åt skolbarnen, och dessutom kostade det staten enorma summor.
Mohammed Saoud kan knappt tygla sin ilska när han rabblar upp alla fel och brister i systemet. Det var kopior som klienten själv personligen var tvungen att ta från den ena myndigheten till den andra: polisen, flera av regimens säkerhetstjänster och Baathpartiet, bara för att nämna några. Varje handläggare skulle ha en muta och dessutom skulle det betalas officiella avgifter för stämplar och frimärken. I slutändan kunde det kosta flera månadslöner, till och med en årslön.
– Detta var en avsiktlig politik som Assadregimen förde för att göra varje invånare fattig och hungrig, menar Mohammed Saoud.
Han har många förslag på hur arbetet på medborgarkontoren skulle kunna effektiviseras. En av de viktigaste förändringarna vore en digitalisering så att det går att skicka kopior till berörda myndigheter med e-post, säger han. Dessutom skulle det behöva införas ett system där varje medborgare får ett personnummer som är kopplat till ett id-kort. Utöver det måste de anställda få större anställningstrygghet. För närvarande har hälften av personalen kontrakt som måste förnyas var tredje månad. Mohammed Saoud vill ändra på det, så att deras anställningar åtminstone ska vara ett år, och helst ge dem fasta tjänster.
För att de anställda ska kunna göra sitt jobb bättre skulle de också behöva kompetensutveckling, konstaterar han. Och så upprepar han sin förhoppning att deras villkor ska förbättras.
– Jag hoppas att den nya regeringen höjer lönerna så att statsanställda inte ska behöva ha två eller flera jobb för att kunna försörja sig.
