I väntan på den stora flytten
Nästan varje vecka slutar någon anställd vid Konsumentverket. För de kvarvarande fortsätter oron för framtiden.
Om drygt ett år ska Konsumentverkets flytt till Karlstad vara genomförd och nu står personalen inför olika val: följa med, pensionslösning, eller skaffa nytt jobb.
Många känner sig alltför lätt »utbytbara«, men verksamheten måste trots det fortsätta. Här är några röster om hur det känns att arbeta på ett verk i uppbrott:
Irma Rennerfelt är sekreterare på rättsavdelningen och har varit på verket i 32 år.
– Man känner sig rastlös, grubblar mycket och har svårt att ta tag i saker, säger hon. Allt känns väldigt osäkert. Jag som är 57 år ser ganska mörkt på framtiden. På min enhet är tre av elva personer kvar och vi har varit utan enhetschef sedan i somras. Arbetsgruppen fungerar men det här är inte bra för arbetsklimatet.
Besked till Lucia
Senast 13 december måste alla meddela om de ska följa med eller ej och allteftersom det datumet närmar sig känner hon ångest inför sitt beslut. Med två tonårsbarn och gamla föräldrar, av vilka en är cancersjuk, kan beslutet bara bli att inte följa med.
Lotten Strindberg har varit på Konsumentverket i 15 år och har ett år kvar till 60.
– Tidigare har jag inte uppfattat att jag är i slutet av min arbetsperiod men i och med flyttbeslutet tycker jag att jag blivit mycket äldre. Det beror på att gränsen när man kan välja pensionsersättning är 60 år. Jag vill inte gå i pension.
Lotten Strindberg arbetar med produktsäkerhet för bland annat leksaker och personlig skyddsutrustning för privat bruk. Hon kan mycket väl tänka sig pendla några år om inte det erbjudna pendlingspaketet vore så »stelbent«. Enligt ett alternativ måste den anställde arbeta preciserat antal dagar per vecka i Karlstad, men hur man pendlar tycker hon att varje enhet borde kunna lösa själv. Hon har svårt att bestämma sig.
Inriktning på att man ska sluta
Överhuvudtaget anser hon att för mycket den senaste tiden varit »för inriktat på att man ska sluta på verket«.
– Arbetsgivaren visar oss omsorg som individer med kurser i avslappning och hur man skriver CV, men jag saknar omsorg om hur vi ska fortsätta arbetet. Det är ju viktigt att fler än jag kan tänka sig att följa med så att vi kan föra över kompetens till dem som ska ta över. Ingen tycks intresserad, då blir man besviken.
En som bestämt sig för att starta eget vid 51 års ålder är Lena Blåsjö, layoutare för trycksaker och bildredaktör för webben. Under 2006 blir hon »arbetsbefriad« men avlönad av Konsumentverket.
Flyttbeslutet har enligt henne lett till att man inte kunnat långtidsplanera och till att gemenskapen bland de anställda blivit sämre, »nu ska man ska i första hand ta hand om sig själv«. Hennes eget humör har åkt berg-och-dalbana.
– Ibland får vi läsa i pressen om sådant som vi inte känt till, det blir spänningar på jobbet och folk missförstår varandra, beskriver hon. Jag tycker att vi, som inte ska flytta med, blir lite bortglömda av verksledningen. De har nog fullt upp med att planera för framtiden.
– Det här året har varit ganska jobbigt, säger också Rickard Jansson på vaktmästeriet. Flytten verkar inte genomtänkt. Jag funderar mycket på om jag ska följa med. Men jag ska nog först pröva på att pendla till Karlstad i sex månader med betalda resor och dubbelt boende.
På ljudlaboratoriet testar Stefan Andersson ljudnivån på hushållsapparater. Här provas även om funktion, prestanda och energiförbrukning stämmer med energideklarationen. Hittills har labbets personal varit anställda hos Konsumentverket, men nästa år tar Energimyndigheten över testlabbet. Just nu förhandlas om vilka anställda som ska följa med till den nya arbetsgivaren som tar över verksamheten vid årsskiftet.
– För mig är det viktigast att få fortsätta med nuvarande arbetsuppgifter, oavsett arbetsgivare, säger han.
På något sätt tror han att det kommer att lösa sig för honom – han är 31 år och maskiningenjör. Genom att arbeta på som vanligt »stänger han av« ovissheten och det gör man också på tidningen Råd&Rön.
Fast ibland känns det deppigt och stämningen är tryckt, enligt Cristina Farm. I 25 år har hon varit journalist på Råd&Rön men hinner inte fylla 60 innan verket är på plats på den nya orten.
– I några år skulle jag kunna tänka mig att pendla och sen att få särskild pensionsersättning, men då måste man vara född senast 1947 och jag är född 1948. Och att pendla i sju år till… nej, säger hon. Jag känner stor sorg över att behöva sluta.
Än har hon inte sökt jobb eller bestämt om hon ska gå in i omställningsorganisationen och hon är väl medveten om hur arbetsmarknaden är för äldre journalister.
Hans Lundin, nyanställd pressinformatör sedan fem veckor, är i en annan situation. Konsumentverket flyttar nämligen till hans hemstad. Fram till sommaren pendlar han mellan städerna mot att han får betalda hemresor och 4000 kronor i påslag per månad under denna tid. Han tycker själv att det känns märkligt att inte en vecka går utan att någon slutar eller att det hålls någon anställningsintervju.
– Även om det känns tungt i huset ska det blir roligt med nystart, säger han.
Fler artiklar om flytten hittar du via länkarna uppe till höger.
Fakta / Omställningen
o En avvecklingsmyndighet ska bildas som tar hand om Konsumentverkets omställningsorganisation. Den leds av Gert Persson, utsedd av regeringen.
De anställda får högst tolv månaders omställningstid med lön från Konsumentverket. Då kan de, förutom att flytta med, välja mellan
o att få hjälp till utbildning, söka jobb, starta eget.
o olika paket för att pröva på arbete i Karlstad. Då utgår ersättning för resor och ett särskilt lönetillägg på 4 000 kronor per månad.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
