Kompetensbaserad rekrytering bättre än kompisrekrytering
För att staten ska få kompetenta medarbetare och medborgarnas förtroende är det viktigt att myndigheterna efterlever reglerna om att anställa de mest lämpade sökandena, skriver Publikts chefredaktör Alexander Armiento.
Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Just så står det i lagen om offentlig anställning. Där slås alltså fast att det är meritokrati som gäller i statsförvaltningen.
Reglerna för hur rekrytering ska gå till ger inte utrymme för svågerpolitik. En chef på en myndighet får inte handplocka en lojal tidigare kollega och skriva anställningskontrakt utan att genomföra en transparent och rättvis rekryteringsprocess, där tjänsten går till den som är mest kvalificerad.
Det ska säkerställa att myndigheterna får de bästa medarbetarna och blir så effektiva som möjligt. Men det är också viktigt för att medborgarna ska känna förtroende för staten. Bara misstankar om att kontakter är viktigare än kompetens riskerar att skada tilliten.
Ändå finns det tecken som tyder på att det ibland kan gå till på just det viset. Naturligtvis kan chefens parhäst också vara den som på sakliga grunder är mest lämpad för en tjänst. Men när en ny myndighetschef rekryterar tre av sina medarbetare från sitt förra jobb – som Monica Rodrigo gjorde som ny generaldirektör på Ekobrottsmyndigheten – så väcker det frågor.
Det kan också skapa problem på arbetsplatsen. Som Publikt berättar anser anställda på Ekobrottsmyndigheten att chefsrekryteringarna fått mycket negativa följder. De medarbetare Publikt talat med vittnar om att handplockningen till toppskiktet skapat en kultur där lojaliteten uppåt i organisationen är överordnad. ”Extremt lågt i tak”, säger en av dem.
Det finns åtskilliga andra myndigheter där medier rapporterat om vad som framstått som riggade rekryteringar på hög nivå. Flera forskare säger till Publikt att det sannolikt är en växande företeelse.
Även om det inte handlar om lagbrott – reglerna lämnar stort utrymme för bedömningar av vem som är mest lämpad för en tjänst – så är det ändå ett problem för statsförvaltningens rykte.
När personliga kontakter blir betydelsefulla riskerar det också att leda till sämre mångfald. I den granskning av de största myndigheternas ledningsgrupper som Publikt gjort har bara fem procent av ledamöterna utländsk bakgrund. Andelen lär inte öka om kompisrekryteringarna blir fler.
Många myndigheter arbetar i dag med så kallad kompetensbaserad rekrytering, ett strukturerat tillvägagångssätt där man aktivt bortser från ovidkommande aspekter. Det kan vara ett bra verktyg för att följa andan i lagen om offentlig anställning. Det är också viktigt att rekryteringsprocesserna dokumenteras ordentligt, så att det är möjligt att granska dem.
Bara på det sättet kan statsförvaltningen få de bästa medarbetarna och medborgarnas förtroende.
Alexander Armiento, chefredaktör.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
