Hård kritik mot arbetsmiljön på Ekobrottsmyndigheten
Medarbetare på Ekobrottsmyndigheten vittnar om ett utbrett missnöje med ledningen efter de påstått riggade topprekryteringarna 2018. På en enhet är företagshälsovården inkopplad. En medarbetare som varit öppet kritisk omplaceras av arbetsgivaren.
När Monica Rodrigo 2018 tillträdde som generaldirektör på Ekobrottsmyndigheten fick hon omedelbart kritik för påstådda kompisrekryteringar till höga chefsposter. De tre rekryteringarna gällde kommunikationschef, stabschef och en chef för den nyinrättade digitaliseringsenheten, och på samtliga poster tillsatte hon tidigare kolleger från Rättsmedicinalverket. Senare har alla övriga personer i den tidigare ledningsgruppen utom en lämnat myndigheten.
Omstruktureringen i ledningen har fått allvarliga negativa effekter på verksamheten och arbetsmiljön, enligt medarbetare på huvudkontoret, tidigare anställda och fackliga företrädare som Publikt talat med.
Den samstämmiga bild de ger är att cheferna inte vågar ifrågasätta den person som rekryterat dem – generaldirektören – och att generaldirektören detaljstyr verksamheten. De lägre chefernas rädsla och osäkerhet har lagt en hämsko på kreativitet och öppenhet i all verksamhet, anser Publikts uppgiftslämnare. De vill alla vara anonyma av rädsla för repressalier. ”Det vore självmord att stå med sitt namn”, säger en av dem.
Ledningen har enligt de medarbetare som Publikt talat med skapat en tystnadskultur, med repressalier mot anställda som uttrycker åsikter som avviker från ledningens. Flera vittnar om att de fått uppsträckningar av chefen för saker de framfört på möten. Detta drabbar även chefer.
– Det blir snackisar om utskällningar till höger och vänster av höga chefer inför andra höga chefer, berättar en anställd.
Arbetsmiljön på Ekobrottsmyndigheten är ”oerhört giftig och skadlig” sammanfattar en anställd. ”Extremt lågt i tak, har aldrig varit med om maken”, framhåller en annan och en tredje säger att ”alla på vår enhet är djupt missnöjda”. ”Generaldirektören styr med skuld och skam”, hävdar ytterligare en person. En tidigare anställd kallar situationen tragisk: ”Glöden i en av Sveriges viktigaste myndigheter har falnat.”
På en enhet på huvudkontoret i Stockholm har personalen gått samman och krävt att myndigheten anlitar extern hjälp för att komma till rätta med problem i ledarskapet och arbetsmiljön. Företagshälsovården har nu genomfört ett arbete där.
Publikt har upprepade gånger sökt Monica Rodrigo för en telefonintervju, för att ge henne möjlighet att kommentera påståendena om allvarliga missförhållanden på myndigheten. Hon har dock avböjt en intervju. I stället har Publikt fått skriftliga kommentarer från Monica Rodrigo i ett mejl från HR-chefen Ylva Sundberg. Där framför generaldirektören att hon inte känner igen kritiken. Hon skriver att det är ”ofrånkomligt att det på en myndighet med över 600 medarbetare finns någon eller några enstaka medarbetare som är missnöjda”, men att hennes bild är att ”arbetsmiljön på Ekobrottsmyndigheten överlag är god”.
Men vid en enhet på huvudkontoret finns behov av särskilda arbetsmiljöinsatser, varför en extern konsult arbetar med gruppen, skriver hon.
Vad gäller anställningarna av chefer hävdar Monica Rodrigo att alla tillsättningar skett utifrån lagstiftningens krav på saklig grund, såsom förtjänst och skicklighet, och att hon känner sig trygg med rekryteringarna. Hon bedömer också att effektiviteten i verksamheten i huvudsak är god.
På den enhet där företagshälsovården är inkopplad finns en mångårig medarbetare som är skyddsombud och facklig företrädare för Saco-S. Skyddsombudet har aktivt påtalat problem i arbetsmiljön, och anser sig av den anledningen ha utsatts för både utskällningar och mycket detaljerad styrning i arbetet. En anmälan om kränkande särbehandling avfärdades enligt skyddsombudet efter samtal med enbart skyddsombudet och chefen, ett förfarande som den inkopplade ombudsmannen från skyddsombudets fackförbund inte accepterar.
Arbetsgivaren har därefter startat en process för att omplacera skyddsombudet, som anser att detta sker som en direkt följd av kritiken mot ledarskapet.
– Jag älskar mitt jobb, och jag gillar att vara skyddsombud och fackligt ombud. Men nu är det tufft. Mina kolleger fattar inte att jag orkar stå upp, säger hen till Publikt.
Även bland ST-medlemmar har det förekommit många fall av omplaceringar som facket anser felaktiga. Det säger ST-ombudsmannen Pia Rothe, som har haft täta kontakter med myndigheten. Ett annat bekymmer är enligt Pia Rothe att ledningen ifrågasätter både fackligt arbete som sådant och tiden det krävs för att arbeta med skyddsfrågor och fackligt arbete.
– Det är ett växande problem, och de förtroendevalda har mått väldigt dåligt.
STs avdelningsordförande Therese Isaksson är ny på sin post och säger att hon inte kan kommentera läget på huvudkontoret, då hon inte arbetar där och saknar insyn i situationen. Däremot bekräftar hon ST-ombudsmannen Pia Rothes bild av att det är svårt att få tillräcklig tid för facklig verksamhet.
Generaldirektör Monica Rodrigo skriver angående anmälan om kränkande särbehandling att myndigheten inte kommenterar enskilda ärenden, men att ”utredningar om kränkande särbehandling genomförs enligt de rutiner som finns på myndigheten och enligt de krav som ställs utifrån arbetsmiljö- och diskrimineringslagstiftningen”.
Hon ser inte heller fog för kritiken mot arbetsgivarens inställning till fackligt arbete och skyddsombudens verksamhet. Myndigheten erbjuder utbildning för skyddsombud, skriver hon, och arbetsgivaren är ”positiv till ett aktivt lokalt fackligt arbete och ifrågasätter inte att det fackliga arbetet tar skälig tid”.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
