Prylarna ger personlig prägel
Som IT-samordnare kan inte Peter Knutar göra något åt att hans rum svämmar över av dataprylar. Det finns ingen annanstans att stoppa dem. Men hyllan med Marx-litteratur kan förvåna besökare.
Peter Knutar berättar om sin arbetsplats.
– Det är fullt. Överfullt, alltså. Det är ofta saker precis överallt!
Kablar, dataskärmar, skarvsladdar, USB-stickor, högtalare och hårddiskar blir ofta liggande i hans rum på statsvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet. En del är trasigt, annat väntar på att installeras. Några saker har mellanlandat i väntan på vidare färd inom universitetet.
Peter Knutar har ett servicejobb och blir ständigt avbruten: då är det svårt att hålla prylarna undanstädade.
– Men för i hela friden, jag är ingen pedant!
Ändå betonar han att stökigt inte är detsamma som slarvigt.
– Det är mycket prylar, men jag har koll. Bara ingen annan rör sakerna på mitt utrymme så vet jag var de finns.
Och så har han sina högtalare. Peter Knutar jobbar gärna med musik på, det är ett sätt att »göra rummet till sitt«. Han kallar sig för musikalisk allätare, som gillar när det låter. Peter Gabriel, Kent och det engelska progressiva 70-talsrockbandet King Crimson avlöser varandra i cd-spelaren.
Inne i rummet finns också något som brukar förvåna uppmärksamma besökare: en Leninstatyett och en bokhylla med litteratur – om Marx.
– Jag tänkte att den skulle fungera lite som samtalsstartare. Ibland är det skönt att inte bara prata om IT!
Men Peter Knutar är inte kommunist, utan litteraturen ett spår från hans tidigare liv – som doktorand i historia. Då samlade han böckerna för sin forskning.
– Det är inget som jag gör så mycket väsen av. Men om någon får syn på det och vill prata, så tycker jag att det är roligt.
Han är själv förvånad över att statyetten inte har väckt starkare reaktioner – och tror att det beror på att det är högt i tak för de politiska diskussionerna på statsvetenskapen.
– Om sammanhanget var ett annat skulle det nog kunna vara känsligt. Men för mig är den inte politisk, jag vill ju bara diskutera!
Lenin har också ett melittamått på huvudet – »lite avdramatiserande sådär«. Och tyvärr, tycker Peter Knutar, har det inte blivit så många diskussioner.
– Jag tror att de flesta har ett tydligt mål när de kommer hit. De vill få hjälp med ett dataproblem, och då är det mest det vi pratar om.
