Privatisering gav inte önskat resultat
En marknad för privata arbetsförmedlingar växer fram i Sverige. Arbetsförmedlingen har upphandlat tjänster för nära en miljard kronor. Men förhoppningarna om högre kvalitet på verksamheten ifrågasätts av forskare.
Pionjärlandet för privat arbetsförmedling är Australien. En av många som gjort studiebesök där är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Men forskning tyder på att resultaten av reformerna inte blivit det politikerna hoppats på.
I länder som helt eller delvis privatiserat sin arbetsförmedling har målen varit att verksamheten ska bli effektivare, billigare och mindre byråkratisk, och att de jobbsökande får bättre service. En annan förhoppning har varit att de nya aktörerna ska bidra med nyskapande metoder i förmedlingsarbetet.
Införandet av en marknad för arbetsförmedling har helt klart inneburit förändringar, anser forskarna Thomas Bredgaard och Fleming Larsen på Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning vid Ålborgs universitet. Men om det blivit bättre är mer tveksamt.
Tre länder granskade
De danska forskarna har undersökt utvecklingen i Australien, Nederländerna och Danmark, länder som i olika grad flyttat över arbetsförmedlingen till privata entreprenörer. I alla länderna fanns ett missnöje med den offentliga förmedlingen, och fokus för reformerna var att snabbare få ut de arbetslösa i jobb.
Thomas Bredgaard och Fleming Larsen punktar upp förväntningarna och ställer det mot hur det blev:
Billigare. Upphandlad arbetsförmedling, där företag priskonkurrerar om uppdrag, kan sänka kostnaderna. Men samtidigt får man nya, avsevärda kostnader för själva upphandlingen, liksom för övervakning och uppföljning. Och de tycks bli högre ju friare konkurrensen är. I Australien, där all förmedling är privat, har man därför infört ett stort antal regleringar kring marknaden.
De anlitade företagen har å sin sida haft svårt att klara lönsamheten, och tendensen är att allt färre ger anbud på arbetsförmedling.
Bättre service. Förhoppningar i Australien och Nederländerna om att en mångfald av aktörer skulle leda till metodutveckling och innovation har kommit på skam. För företagen ter det sig ofta alltför riskfyllt att pröva nya idéer som kanske inte faller väl ut.
Om entreprenörerna har ett totalt finansieringsansvar finns en tendens att de »underinvesterar« i de jobbsökande, anser forskarna. Till exempel erbjuds arbetssökande i de tre länderna sällan utbildning och träning, som är dyra insatser. I Nederländerna och Australien har bristen på uppgradering av arbetslösas kompetens orsakat politisk debatt.
Mindre byråkrati. I Nederländerna och Australien präglas relationerna mellan förmedlingsföretagen och de myndigheter som upphandlar tjänster av ömsesidig misstro, enligt de danska forskarna. Beställaren har ett intresse av att undervärdera de arbetslösas behov av kostsamma aktiviteter, och utförarna ett intresse av att ta i. För att hantera konflikten lägger myndigheterna ned mycket arbete på att skapa tydliga kriterier för värdering av individens behov.
Undviker stödkrävande
Trots det nöjer sig företagen inte med myndighetens bedömning, utan gör en egen. I Nederländerna görs till och med tre värderingar: av det offentliga jobbcentrat, av socialförsäkringssystemet och av företaget/utföraren.
I de tre länderna har man observerat mer eller mindre omfattande problem med att förmedlingarna helst undviker arbetslösa som behöver mycket stöd för att kunna få en anställning. Det gäller i synnerhet om företagen kan säga nej till individer, som i Nederländerna, men också om en stor del av ersättningen betalas ut först när den arbetslöse kommit i jobb.
Ideologiska drivkrafter
Enligt Thomas Bredgaard och Flemming Larsen har den nya modellen för arbetsförmedling sammanfattningsvis svårt att leva upp till de politiska förväntningarna, och fortfarande är lite känt om eventuella besparingar och effektivitetsvinster.
Det som däremot är tydligt, anser de, är att det har funnits andra drivkrafter i processen. För det första en ideologisk vilja att bryta ett statligt monopol, för det andra en önskan att minska fackens inflytande över arbetsmarknadspolitiken och för det tredje ambitionen att arbetsförmedlingens verksamhet i än högre grad ska inriktas på att snabbt få de arbetslösa i arbete.
Danmark
I Danmark bedrivs arbetsförmedling såväl av statliga och kommunala myndigheter som av privata intressenter. De privata aktörerna fick en marknad genom en reform 2002 och gavs fria händer att välja metoder och aktiviteter. Förändringen lanserades inte som en privatisering utan som att man breddade kretsen av utförare. Även facken bjöds in att driva förmedlingar, vilket också förekommer.
Redan efter 18 månader gjordes modellen om för att komma till rätta med missförhållanden. Den första kontakten med de arbetslösa ska nu skötas av det offentliga, ersättningssystemet har förenklats och man lägger större tonvikt på mätbara resultat.
Nederländerna
Kritik mot den offentliga förmedlingen ledde till att regeringen i Nederländerna bjöd in arbetsmarknadens parter till samarbete. I mitten av 90-talet utkontrakterades en stor del av verksamheten, en modell som i början av 2000-talet ersattes av upphandlingar. Statliga arbetsförmedlingen upphörde och facken sidsteppades, då de sågs som ett hinder för en mer aktiv arbetsmarknadspolitik och ökade krav på de arbetssökande. Den senaste förändringen är att lokala myndigheter själva kan bestämma hur arbetsförmedlingen ska bedrivas.
De flesta förmedlingar är privata företag. De får normalt bara betalt om de lyckas förmedla jobb.
Australien
I mitten av 90-talet startade Labourregeringen i Australien förändringen genom att lägga ut en tredjedel av insatserna för långtidsarbetslösa på privata entreprenörer.
Efter ett regeringsskifte utvidgades upphandlingarna, och i dag finns ingen statlig arbetsförmedling.
Efterhand som problem uppstått har modellen ändrats och allt fler regleringar införts, till exempel en uppförandekod. Förmedlingar som uppvisar goda resultat får automatiskt förnyat kontrakt. Prestationsrelaterade ersättningar används mindre i dag än i början.
En stor del av förmedlingarna drivs av ideella organisationer.
