Här övar civilpliktiga för angrepp

– Det räcker med tre skott, säger läraren Christofer Harlegård och tittar allvarligt på de 35 civilpliktiga som sitter framför honom.

På skärmen ser vi hur vanlig militär ammunition har förvandlat ett förtroendeingivande betongblock till en grå grushög.

Tre skott. Mer var den inte värd, den betong som Swedavias brandman Andreas Ekelund och hans kurskamrater kanske hade valt att ta skydd vid, om de hade blivit angripna av fientlig eld när de gjorde sin tänkta räddningsinsats i ett Sverige i krig.

Kursmomentet heter Krigets konsekvenser, och sammanfattar vad MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, är på väg att förvandlas till. Steg för steg ska myndigheten på ett tydligare sätt bli en del av totalförsvaret. När nyårsklockorna ringer nästa gång byter den namn till MCF, Myndigheten för civilt försvar.

Brandmannen Andreas Ekelund och hans kollegor sitter i bänkarna i den röda träbyggnaden för att Sverige enligt de senaste planerna behöver ha 32 000 krigsplacerade i den kommunala räddningstjänsten, dubbelt så många som i dag.

Alla i salen har tidigare genomgått en utbildning hos MSB eller dess föregångare Räddningsverket, ofta till brandman eller brandingenjör. Antingen arbetar de inte längre i yrket eller så är de inte krigsplacerade på sin tjänst. Därför är de inkallade till civilplikt. Som en gammaldags repövning som tusentals krigsplacerade gjorde under kalla kriget, fast utan vapen.

Gruppen är den fjärde som utbildas på MSBs skola i Revinge i centrala Skåne. Under året kommer det att rulla på med nya kullar som anmodas hämta ut sin utrustning i förrådet och sätta sig på skolbänken för att i händelse av krig gå in och förstärka den kommunala räddningstjänsten. Även på Sandö utanför Kramfors genomförs liknande utbildningar. Under 2025 förväntas 1 200 pliktinkallade genomgå repövning på MSBs två skolor.

”Välkommen till repetitionsutbildningen. Inskrivning civilpliktiga”, stod det på skylten som ledde dem rätt när de i går kom till förrådet för att hämta ut hjälmar, kängor, larmställ och annan utrustning. Innanför dörren prickade utbildningskoordinator Sofia Templin av de inkallade. 35 av de 36 inställde sig.

– Vi var oroliga att folk skulle bli arga när de blev kallade, säger Sofia Templin.

I telefonväxeln hade MSB till och med lagt in ett särskilt sifferval för dem som hade upprörda frågor om inkallelsen. Men utskällningarna uteblev, konstaterar Sofia Templin.

– Vi har varit helt överväldigade av hur positiva folk varit och hur hög försvarsviljan är i det här klientelet.

Eventuella uppskov på grund av jobb eller privatliv hanteras av Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, oftast kallat Pliktverket. Hittills är det totalt fyra personer av drygt 300 som inte infunnit sig trots att de inte fått uppskov. Det kallas utebliven inställelse och är straffbart. MSB meddelar frånvaron till Pliktverket som börjar utreda påföljden och kan göra åtalsanmälan.

Sofia Templins huvudsakliga arbetsuppgift är att ta fram de dokument och rutiner som de nya civilpliktsutbildningarna behöver.

Var de utbildade brandmännen hamnar är så hemligt att det inte kan hanteras digitalt. Inga mejl, inga massutskick. Det kräver också nya rutiner.

– Allt är på papper. Räddningstjänsten där de ska krigsplaceras får en lista att lägga i kassaskåpet med vilka som är tillgängliga och var de kan få tag i dem.

I januari 2024 fick MSB regeringens uppdrag att skapa den repetitionsutbildning som nu pågår i den röda lektionsbyggnaden.
Snabbt gick det.

– Den 23 september hade vi det första utbildningstillfället, säger Sofia Templin.

Nu meddelas slag i slag nya regeringsuppdrag som hon och MSB har att hantera.

I år har ett nytt uppdrag tillkommit – att förbereda civilplikt inom den kommunala räddningstjänsten för ungdomar som har mönstrat. MSB ska analysera vad de civilpliktiga ska ha för uppgift i det civila samhället, vilken aktör som ska bemanna och krigsplacera, vad det kostar och när det kan genomföras. MSB ska också analysera vad utbildningarna ska innehålla, hur långa de ska vara, vem som ska utbilda, vilka konsekvenser det blir för skolorna i Revinge och Sandö och om det behövs etablering på nya platser. Rosersberg och Skövde, där myndigheten tidigare haft mycket verksamhet, är två orter som har nämnts.

Något beslut finns inte än.

– Nej, det är för tidigt. Nu jobbar vi med att bedöma det totala behovet och lägga en plan för hur vi åstadkommer det, säger Per Hulling som är chef för MSBs skolverksamhet.

Utredningsuppdraget ska utföras i nära samarbete med Pliktverket, Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Regioner samt ett urval av kommunala räddningstjänster och länsstyrelser. Den nya utbildningen kommer att påbörjas tidigast hösten 2027. Slutredovisningen ska göras före årets slut, en delredovisning ska lämnas redan sista mars.

Och att ta emot tusentals civilpliktiga ungdomar varje år skapar många nya behov. Sofia Templin ska sköta samordningen mellan skolorna, MSBs huvudkontor och andra myndigheter. Hon ger ett exempel:

– Om det ska utbildas massor av ungdomar här i Revinge som ska resa hem på helgerna så måste det gå bussar hit. Då måste vi prata med Skånetrafiken om det.

Det är inget nytt att mönstrade ungdomar går långa utbildningar på MSBs skolor. Läraren Göran Valentin hade ungdomar som valt vapenfri tjänst på Revinge redan 2001.

– Omvärldsläget är helt annorlunda i dag. Nu är de unga mycket mer motiverade. Då hade vi ”den eviga freden”, vi trodde aldrig att det kunde bli krig igen.

I sitt jobb på Landvetters flygplats har brandmannen Andreas Ekelund snuddat vid det som lektionen handlar om, när övningarna gällt terrorism och attentat. Nu får han nya kunskaper att ta med sig hem.

– Jag är djupt imponerad av undervisningen. Det vore svårt att få till sig allt det här på egen hand, säger han.

Att bli inkallad till plikttjänstgöring tio dagar i sträck gör honom ingenting.

– Jag deltar med glädje, det här är för samhällets bästa, säger Andreas Ekelund.

På skärmen längst framme i salen har Christofer Harlegård tidigare visat bilder på de hål som 7,62 millimeters ammunition gör i en 6 millimeter tjock stålplåt. Att ta skydd i en bil hjälper inte, kulan går rakt igenom.

Som en övertydlig illustration till hur det militära och det civila försvaret hänger ihop, hörs skottsalvor smattra genom träväggen. MSB Revinge gränsar till Södra skånska regementet P7 Revingehed. Där övar soldater just nu på att slå tillbaka ett fientligt anfall.

Dagen innan anlöpte en svensk färja Lettlands huvudstad Riga. Ombord fanns Sveriges första Natostyrka med knappt 600 soldater som nu ingår i Natos brigad i Lettland. Förbandet ska under sex månader bidra till att avskräcka Ryssland från ett anfall på Baltikum. Det svenska Natoförbandet kommer just från Södra skånska regementet P7 Revingehed. Om ett år åker en ny styrka från P7 dit. Det är kulspruteeld från soldater som kanske ska tjänstgöra i Lettland vi hör genom väggarna när Christofer Harlegård går igenom effekten av 7,62 millimeters ammunition.

Han bläddrar fram nästa bild på skärmen.

– Och här har vi sand. Så här ser sandsäckarna ut efter en kula… två… tre. Ni ser! Sandsäckar är bättre. De ger skydd!

På en pressträff några månader tidigare presenterades generalmajor Mikael Frisell som MSBs nya generaldirektör – och Myndigheten för civilt försvar som myndighetens nya namn.

Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, beskrev namnbytet som en del av en förändringsresa.

– Man ska förstå det i ljuset av att MSB en gång skapades mer eller mindre som en antites till det civila försvaret. När det civila försvaret lades ned så städades det också ut som koncept, som begrepp och som förhållningssätt. Den inriktningen från 2009 sätter vi nu en gång för alla punkt för, sade han på pressträffen.

Signalen var tydlig – beredskapen för ett anfall på Sverige ska stärkas, och i det arbetet har den blivande Myndigheten för civilt försvar och dess nye generaldirektör en viktig roll.

– Det är en helt annan myndighet vi ser framför oss på några års sikt, konstaterade statsminister Ulf Kristersson.

Jan Fenelius, avdelningsordförande för ST inom MSB, är nöjd. Han har precis hört Mikael Frisell hålla sin andra digitala månadsuppdatering för myndighetens personal.

– Frisell var väldigt tydlig med att han vill inkludera alla. Hans uppdrag, sa han, är att vi ska förbereda oss för krig för att säkerställa fred, säger Jan Fenelius.

Dessa digitala personalmöten ska bli återkommande.

– Han sa att han tycker det är så viktigt att ha den här typen av personalinformation att han förlängt dem från en halvtimme till en timme och öppnar upp för att ta emot frågor.

Jan Fenelius tycker sig se ett annat driv än förr.

– Vår nye generaldirektör säger att vi måste vara handlingskraftiga. Att det är bättre att fatta ett felaktigt beslut än inget beslut alls. Blir det fel så får man fatta ett nytt.

Vilka reaktioner har du fått från medlemmarna?

– I princip inga alls.

Är de avvaktande?

– Kanske lite, fortfarande. Men som han drev på i dag så försöker han verkligen få alla att förstå att vi ska ändra inriktning.

Den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen ansåg att avdelningen för räddningstjänst och skydd av befolkningen, MSBs huvuduppgift, borde föras över till en annan huvudman eller bli en helt ny myndighet. Det tycker inte regeringen. I stället ska avdelningen organiseras som en särskild del av myndigheten och få en egen chef, som ska utses av regeringen men ändå vara underställd generaldirektören.

Jan Fenelius ser framför sig att delar av myndigheten kan väntas växa kraftigt. Dels skolverksamheten, som kan komma att utgöra hälften av myndighetens verksamhet när mönstrade civilpliktiga ska utbildas, dels en
ny avdelning för försörjningsberedskap som bildades så sent som vid årsskiftet.

MSB har också fått regeringens uppdrag att under fem år kontrollera landets 64 000 skyddsrum.

Och ett nationellt cybersäkerhetscenter stannar, åtminstone tills vidare, inom myndigheten, medan Cert-se, som arbetar med den nationella hanteringen av it-incidenter, kommer att flyttas över till Försvarets radioanstalt, FRA.

De många nya utredningsuppdragen från regeringen och den nya inriktningen för myndigheten gör att mycket är ovisst. Men Jan Fenelius möter just ingen oro från kollegorna.

– Det är ingen som känner att vi ska bli arbetslösa. Snarare tvärtom. Men när det gäller vad vi heter, så undrar nog många om det verkligen är nödvändigt med ett nytt namn på myndigheten.

Att MSBs skolor får helt nya förutsättningar påverkar framför allt lärarna. Men att de är hårt schemalagda och exempelvis kan ha svårt att ta ut den friskvårdstimme de har rätt till har inte varit någon stor fråga.

– Vi är flexibla, kanske för flexibla. Det är väldigt ovanligt att vi ställer in en lektion, säger läraren Rutger Granberg, som varit STs sektionsordförande i Revinge tills han begärde tjänstledigt för att i februari prova en tjänst på Länsstyrelsen i Skåne län.

Eleverna går först. Händer det något så rycker kollegor in.

Skolorna sköter sig till stor del själva. Avståndet till huvudkontoret i Karlstad, där de viktigaste besluten fattas, är inte enbart geografiskt.

– De som fattar besluten har inte full koll på hur vi genomför våra utbildningar. Det märks i diskussionerna när nya utbildningar tas fram, säger Rutger Granberg.

Ändå är de anställda positiva till att om ett par år börja utbilda mönstrade civilpliktiga.

– Vi ser ju att man kommer att satsa på skolorna och att vi får mer att göra. Men vi vet inte vilka förutsättningar vi får. Får vi tillräckligt med resurser? säger Rutger Granberg.

Helena Byström, som är vice ordförande för ST-sektionen och delar sin tjänst mellan förbättringsledning och jämställdhetssamordning, tror att såväl de inkallade som utbildarna nu känner sig ännu mer behövda och betydelsefulla.

– Det har blivit särskilt tydligt i Ukraina hur viktig räddningstjänsten är, säger hon.

Rysslands angrepp på Ukraina fick personalen att inse att det bara var en tidsfråga innan en ny pliktutbildning skulle införas.

Till stor del bygger civilpliktsutbildningarna på skolans vanliga utbildningar för räddningstjänsten.

– Det som skiljer är det här med utmärkning av ammunition och ballistiska skydd. Det har vi inte på våra normala utbildningar i dag, men det kommer vi troligen att få där också, säger Rutger Granberg.

Under eftermiddagspasset i den röda träbyggnaden har de civilpliktiga ammunitions- och minhantering. Planscher på väggarna visar pansarskott, handgranater och truppminor i genomskärning. De civilpliktiga ska inte själva hantera eller försöka desarmera vapnen, men de ska förstå, spärra av, beskriva och rapportera.

På den stora bildskärmen visar Christofer Harlegård OXA, oexploderad ammunition. Vapen som skulle ha exploderat men av någon anledning inte gjort det.

Sedan tar hans kollega Fredrik Malthe med oss ut i trädgården. Bakom enkla avspärrningar finns fordonsminor, stridsvagnsminor, personminor. Dödliga konstruktioner.

– Det är inte som på film att man kan kasta upp den i luften och rädda sig. Du har inte en chans. Så fort du trampar så smäller det, säger han.

Medan han pratar påminner smattret från regementet P7 på nytt om att undervisningen gäller skydd mot krig.

Fredrik Malthe förklarar varför minor ibland sitter i träd eller på pinnar: för att splittret ska spridas högre upp från marken, och träffa kroppen där chansen är som störst att skada eller döda.

– Det där är svårt att ta till sig, säger flygplatsbrandmannen Andreas Ekelund från Swedavia på Landvetter.

Sedan tar Fredrik Malthe med oss runt hörnet, där finns gungor och rutschbana och en skylt där det står förskola.

– Det här är försåt. Målet är att någon ska vilja ta upp något från marken. Ser ni gosedjuret där? Nån vill ha det, sen smäller det. Eller cykeln där borta? Under den ligger det en handgranat.

När Karl-Johan Rahm, STs sektionsordförande på MSBs skolor på Sandö och i Rosersberg, var värnpliktig på 1980-talet gjorde han vapenfri tjänst. Först på förskola, sedan på grundskola. Han kallades ”samvetsöm” eftersom han vägrade använda vapen. Nu undervisar han civilpliktiga om folkrätt och krigets lagar och tycker, precis som andra som Publikt talar med, att det har gått bättre än väntat.

– De förstår varför de är här och tycker att det är bra, de förstår idén med civilplikt. Man kunde ju tänka sig att de skulle vara negativa, men det har de inte varit, säger han.

Personalen har, precis som i Revinge, fått ett delvis annat jobb.

– Folk har fått börja jobba helger och kvällar. Men att arbetsuppgifter kan förändras, utökas eller minskas får man vara beredd på var man än arbetar.

När han själv som ung ansökte om vapenfri tjänst fick han gå igenom intervjuer och en omfattande utredning, berättar han. Rimligtvis bör det på nytt finnas en grupp som vill göra vapenfri tjänst, nu när 15 000 unga ska mönstra varje år.

– Jag vet att de kan få stöd från Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Kristna fredsrörelsen, som har beredskap för att stödja dem i den ansökningsprocessen, säger Karl-Johan Rahm, som själv är medlem i båda organisationerna.

Att hans arbetsplats nu ska fokusera mer på försvar har han inga problem med. 

– Har man det får man söka jobb någon annanstans. Som statsanställd ska jag genomföra den demokratiskt valda regeringens politik. Det tycker jag är jätteviktigt. Tänk om vi skulle ha myndigheter som inte utförde det regeringen vill. Då skulle man motverka demokratin.

Karl-Johan Rahm tycker också att såväl den nye generaldirektören Mikael Frisell som ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, har klargjort att även om fokus nu ligger på civilt försvar så ska vi också klara av andra kriser i samhället, bland annat klimatkrisen.

– Det var bra att de gjorde det, annars hade det varit konstigt.

Betongelement från raserade huskroppar lutar sig mot varandra och bär upp delar av taket till en förstörd byggnad. I bråten ligger skadade med halva kroppen klämd av betongblock.

Det är dag nio och slutövning för brandmannen Andreas Ekelund och hans kurskamrater på MSBs skola i Revinge.

– Först fick vi söka av området och säkra upp så gott vi kunde. Sen fick vi ta hand om personer som var skadade på olika sätt, det var både sjukvård och lyftteknik för att förflytta rasmassor, säger han.

Det är ingen lätthanterad miljö som Christofer Harlegård, Göran Valentin och de andra lärarna har byggt upp. Flyttar de civilpliktiga på ett byggelement utan att säkra det, kan ett tak eller ett lutande betongblock rasa ned över både den som ska räddas och den som ska rädda.

Andreas Ekelund har en bakgrund som rörmokare och är fortfarande aktiv i yrket vid sidan av anställningen som flygplatsbrandman på Landvetter. Hans kurskamrat Daniel Axelsson har gått MSBs utbildning Skydd mot olyckor och vikarierat som brandman, men fastnade för skorstensfejaryrket.

I bilen på väg hem sammanfattar de sina tio dagar på repetitionsutbildning i Revinge. Så mycket repetition har det inte varit, tycker de – det blev mycket nytt som var svårt att ta till sig. Mycket om vapen de aldrig varit i närheten av tidigare. Det märks att utbildningen är ny, är de överens om.

När de blir krigsplacerade ska de vara redo att skydda civilbefolkningen, precis som när de till vardags jobbar i räddningstjänsten. Men det finns skillnader. En översvämning eller storm har ingen ond avsikt. Det har den som försåtsminerar ett gosedjur eller en byggnad för att skada räddningspersonalen.

– Man är så långt ifrån den verkligheten. Det är svårt att ta in att man skulle hamna i den situationen, säger Andreas Ekelund.

Han låter uppriktigt upprörd när han berättar om drönarna som dök upp medan de försökte vårda och rädda de skadade dockorna.

– Vi fick bara lämna dem och skynda oss tillbaka till ett skyddsrum, och vänta där tills faran var över innan vi kunde börja vårda på nytt.

Det dröjde innan de insåg faran.

– Det var det där höga ljudet vi hörde, men man är så fokuserad på sin uppgift att vårda och försöka få ut de skadade. Innan man förstod vad det där ljudet var hann det gå några sekunder, säger Andreas Ekelund.

Det är osäkert hur de hade klarat sig om det hade varit på riktigt.