Nordhs frieri får nobben
Höstens intensiva rekryteringskampanjer ute på högskolor och arbetsplatser har uppenbarligen ökat spänningarna mellan en del TCO- och Saco-förbund, vilket TCO-ordförande Sture Nordh tycker är beklagligt. Resultatet kan bli att allt fler unga högutbildade väljer att inte bli medlemmar i någon facklig organisation över huvud taget.
– Frågan är om någon annan än arbetsgivaren vinner på detta. Därför bör TCOs och Sacos gemensamma första prioritet vara att se till att så många som möjligt går med i facket. Helst ska de naturligtvis bli medlemmar i något TCO-förbund…
Dagens svenska utbildningssystem innebär att hälften av en ungdomsgeneration går igenom universitet och högskola. Genom det vida akademikerbegrepp som används i Sverige får allt fler redan tidigt i livet sin identitet på arbetsmarknaden befäst som akademiker.
Tjänstemannabegreppet – statstjänsteman, industritjänsteman – kan däremot kännas lite ålderdomligt. De allra flesta väljer därför att betrakta sig själva i första hand som ekonomer, socialarbetare, sjuksköterskor eller lärare, inte som tjänstemän.
Mer och mer lika
– Oavsett vad man väljer att kalla sig, så är dagens och framtidens tjänstemän i allt högre grad människor med högskoleutbildning eller akademisk examen. Medlemmarna i TCO- och Saco-förbunden håller alltså på att bli mer och mer lika varandra. Därför anser vi i TCO att det behövs en centralorganisation för välutbildade professionella. Tyvärr är intresset för detta på Saco-sidan än så länge väldigt blygsamt, konstaterar Sture Nordh.
Allt fler unga akademiker finns också bland de arbetslösa. Många av dem som kommer in på arbetsmarknaden får dessutom jobb som är under deras kvalifikationer med sämre betalt än de hade förväntat sig.
Idag är ingen grupp på arbetsmarknaden undantagen risken att förlora jobbet, antingen på grund av ökad global konkurrens eller bristande resurser i den offentliga sektorn. Så nu, mer än någonsin, finns motiven för att bilda en ny centralorganisation, ”lobbar” Sture Nordh.
Examina efterfrågas mer
I takt med den ökade internationaliseringen frågas det numera efter formella meriter och examina mycket senare i arbetslivet än för bara tio år sedan. Anställda med kortare utbildningar är då än mer utsatta. Det måste därför vara möjligt för alla att under hela sitt yrkesliv få fylla på med ny kunskap för att upprätthålla sitt arbetsmarknadsvärde, anser Sture Nordh.
– Detta är den absolut viktigaste reformen vi har framför oss i svenskt arbetsliv.
Eftersom ingen är färdigutbildad för livet, är isolering i akademisk exklusivitet ett föråldrat sätt att se på kunskap och kompetens.
Allt fler Saco-förbund tummar dessutom på sitt grundkrav för medlemskap, som är 120 högskolepoäng. Idag erbjuds individer i handläggarbefattningar, till exempel vid Skatteverket och Försäkringskassan, medlemskap i Saco. Många har också blivit smickrade och nappat på erbjudandet.
Allt fler ställer sig utanför facket i tron att de själva kan förhandla till sig bättre lön och andra villkor. En del lyckas, andra inte.
Det finns hos somliga en tro att kollektivavtal inte behövs, eftersom lönen redan är individualiserad, och att individuella löner skulle stå i motsättning till kollektivavtal. Men faktum är att alla ramar, inflytandeformer, förhandlingsmöjligheter, alla andra villkor – utom den sista lönekronan – bestäms i kollektivavtal. Avtalet är alltså en bas för individens lönesamtal med chefen, förklarar Sture Nordh.
– Problemet i TCO-förbunden har varit att vi ibland inte sett till behoven som medlemmarna i de högsta befattningarna eller med de bästa lönerna har. Detta ledde på 1940-talet till att Saco bildades – av utbrytare från dåvarande TCO-förbund. Därför måste vi, bättre än hittills, visa att vi är beredda att ge varje enskild medlem samma stöd.
Stor samlad kunskap
Lägger man ihop TCO-förbundens samlade kunskap om avtal, facklig bevakning och påverkan med Saco-förbundens kunnande om yrkesfrågor, skulle Sveriges välutbildade professionella anställda få en oslagbar facklig organisation, konstaterar Sture Nordh.
– Tänk, vilken kraft som skulle ligga i att förena dessa kulturer! Men varje centralorganisation måste naturligtvis bäras av sina medlemmar, det vill säga av förbunden. Vill TCO-förbunden ha ökat samarbete – eller gå samman – med Saco-förbund, är det från förbunden beslutet måste komma. Samma gäller på Saco-sidan. Centralorganisationernas roll är att agera därefter.
