Förbättringar på många håll
»Samverkan har slagit igenom och gör skillnad på många ST-arbetsplatser. Å andra sidan finns en frustration över att organisationer slimmats så hårt att man inte har tid att prata med varandra på jobbet.« Det säger STs ordförande Annette Carnhede.
Samverkan slogs fast som rekommenderad metod i det så kallade utvecklingsavtalet 1997. Tanken var, och är, att man på myndigheter och enskilda arbetsplatser ska skriva lokala, anpassade samverkansavtal. Sådana finns ännu inte överallt, och enligt Annette Carnhede finns en stor variation i hur långt samverkan utvecklats.
Hon tror ändå att samverkansavtalen inneburit förändringar till det bättre på många håll.
– Framför allt på den riktigt nära arbetsplatsnivån. Man kan få inflytande över frågor där besluten tidigare togs långt över huvudet på folk. Och bäst har det gått på arbetsplatser där det har funnits en väl fungerande facklig verksamhet.
En motverkande tendens är dock att pressade budgetar tvingar statliga verksamheter att dra ned på bemanningen. Utrymmet för samtal och eftertanke minskar.
Det finns även statliga myndigheter som går mot ett tayloristiskt, starkt styrt och ensidigt arbete, anser hon. Ett exempel är Försäkringskassan, där handläggarna fått betydligt smalare arbetsområden.
– Men även arbeten på call center är biologiskt fel och lite utarmande, även om man kan utforma jobben olika och det finns en medvetenhet om problemen. Den här mottrenden kan också förklara varför så pass många medlemmar upplever frustration över att de inte får använda hela sin kompetens.