Arbetsgivarna utmanar JämO
Arbetsgivarverket vill satsa mer resurser på att minska löneskillnader mellan könen som beror på yrkesval och lägga mindre kraft på lönekartläggningar. Men varken JämO, ST eller den ansvarige ministern är med på noterna.
Arbetsgivarverket tycker att kravet på lönekartläggningar har gått för långt. Jämställdhetslagen bör ändras, enligt generaldirektör Göran Ekström. JämO tycker att utspelet är provocerande.
De stora löneskillnaderna i staten kan främst förklaras med att män och kvinnor har olika yrken, utbildning och arbetsuppgifter. Därför bör de statliga arbetsgivarna fokusera på att minska dessa löneskillnader i stället för att lägga allt krut på lönekartläggning. De osakliga löneskillnaderna existerar knappast, eller är i alla fall ytterst marginella, menar Arbetsgivarverkets generaldirektör Göran Ekström.
–Myndigheternas resurser är begränsade och bör användas där de gör störst nytta, förklarar han.
Löneskillnaden mellan män och kvinnor i staten är 14,6 procent. Den oförklarade löneskillnaden är bara 1,7 procent, enligt Arbetsgivarverkets egen statistik. (Se tabell på sidan 15.) Det är vad som blir kvar när man tagit hänsyn till faktorer som arbetsinnehåll, arbetstid och utbildning. En del av skillnaden kan vara osaklig, det vill säga ha direkt eller indirekt samband med kön.
JämO har skruvat åt kraven
Arbetsgivarverkets informationschef Lars Andrén säger att Jämställdhetsombudsmannen, JämO, har skruvat åt kraven på lönekartläggningar mer och mer.
–Medlemmarna har lagt ner sanslöst mycket resurser på kartläggningar. Vi har tjatat på den förra regeringen om att vi vill prioritera de förklarade löneskillnaderna. Nu har vi äntligen fått gehör, vilket vi är glada för.
Göran Ekström säger att staten nått väldigt långt med att minska de oförklarade löneskillnaderna, men att det å andra sidan har tagit alla resurser i anspråk.
Men det innebär inte att det inte ska göras någon lönekartläggning alls, enligt Göran Ekström. Bara att det inte är där alla resurser ska hamna. Kartläggningen skulle kunna vara mindre detaljreglerad, anser han.
–Vi måste komma åt löneskillnaderna på ett mer effektivt sätt än hittills. Om man rättar till en osaklig löneskillnad är det inget som säger att den inte kommer igen senare om vi inte arbetat med de bakomliggande värderingarna.
Kartläggning för 24 miljoner
Gunilla Hansen-Larson, jämställdhetsansvarig på Arbetsgivarverket, säger att Försvarsmakten lade ner 24 miljoner kronor på sin lönekartläggning.
–De hade en arbetsgrupp som jobbade väldigt seriöst. Den fick även råd av JämO. Ändå blev kartläggningen underkänd av Jämställdhetsnämnden, säger hon.
Det Arbetsgivarverket främst vänder sig mot är kravet på att göra en arbetsvärdering som omfattar alla yrken.
–Om man bara ser till arbetets innehåll riskerar man att faktorer som den individuella skickligheten och marknadskrafterna tappas bort, förklarar Göran Ekström.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 gett de statliga myndighetscheferna i uppdrag att komma tillrätta med löneskillnaderna mellan kvinnor och män, och enligt Göran Ekström är det också vad alla verkschefer vill göra.
–Vi tolkar uppdraget på det sätt vi har sagt, det vill säga att lägga mer fokus på att utjämna sådana löneskillnader som går att förklara.
Han säger att Arbetsgivarverkets styrelse vill att jämställdhetslagen ska ändras. Arbetsgivarverket för också en dialog med JämO om hur lagen ska tolkas, berättar han.
–Det är mycket vi kan göra för att få kvinnor att avancera. Kvinnorna måste få mer kvalificerade befattningar så att de kan ställa upp som chefer, anser Göran Ekström.
JämO, Claes Borgström, säger att han är irriterad på Arbetsgivarverkets kritik.
–Det är riksdagen som beslutar om lagändringar. Så länge jämställdhetslagen finns är det vår uppgift att se till att den efterlevs.
Han menar att den del som handlar om lönekartläggningar är särskilt snårig och att det är viktigt att få fram en praxis. Det var också därför som Jämställdhetsnämnden fick pröva hur Försvarsmakten arbetat med sin lönekartläggning. Jämställdhetsnämnden är en myndighet som prövar överklaganden enligt jämställdhetslagen. Både arbetsgivarna och de fackliga organisationerna är representerade. Ordföranden är jurist.
I sitt beslut i december 2006 slog Jämställdhetsnämnden fast att det inte räcker med att göra en lönekartläggning på varje regemente, utan att det måste göras en central lönekartläggning och analys för hela myndigheten. En slutsats som ogillas av Arbetsgivarverket.
»Stora arbetsgivare med individuell lönesättning kan tvingas byta till stela centralt styrda metoder för lönesättning för att kunna göra den analys som majoriteten anser ska krävas«, skriver Arbetsgivarverkets företrädare i nämnden i en reservation.
–Att Arbetsgivarverket kritiserar JämO när vi fullgör våra lagenliga skyldigheter har jag ingen förståelse för. Jämställdhetsnämnden har slagit fast att vår uppfattning gäller, dundrar
Claes Borgström.
Han säger att Arbetsgivarverket varit motståndare till Jämställdhetslagen ända sedan den skärptes 2001.
–Jag tycker att det har gått för långt när Arbetsgivarverket inte vill följa lagen.
Att man säger sig vilja jobba mer med förklarade löneskillnader är inget skäl till att jobba mindre med osakliga löneskillnader, enligt JämO.
–Man ska göra både och.
Löneskillnader som beror på kön är oacceptabelt. Där ska det vara nolltolerans. Osakliga löneskillnader är nästan alltid till kvinnornas nackdel. Den statliga arbetsgivaren har ett stort ansvar för att det inte uppkommer några sådana skillnader.
Upphör aldrig att förvånas
STs ordförande Annette Carnhede säger att hon aldrig upphör att förvånas över Arbetsgivarverket:
–Jag förstår inte hur en statlig myndighet som har till uppgift att genomföra personalpolitiken i staten så aktivt kan motarbeta den svenska lagstiftningen.
Hon tror att Arbetsgivarverket inte riktigt vet hur kartläggningarna kan användas.
–Lönekartläggningen står inte i motsättning till individuell
lönesättning. Tvärtom är det just genom en aktiv lönekartläggning som vi kan se vilken saklig motivering som finns till den individuella lönen. Och det är bara genom kartläggningen vi kan komma åt osakliga löneskillnader vid likvärdiga arbeten, vilket jämställdhetslagen kräver.
STs förhandlingschef Johan Tengblad anser att Arbetsgivarverket försöker tona ner problemet genom att ge en generell bild av hur det ser ut i staten.
–Men den bilden blir felaktig eftersom det kan finnas stora
löneskillnader på enskilda myndigheter, säger han.
Annette Carnhede säger att lönekartläggningar även är ett utmärkt instrument för att komma åt de strukturella löneskillnader som beror på yrkesval och liknande.
–Och vi tycker att det är jättebra att arbeta tillsammans med Arbetsgivarverket för att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden.
JÄMSTÄLLDHETSLAGEN, PARAGRAF 10
I syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män skall arbetsgivaren varje år kartlägga och analysera
* bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas hos arbetsgivaren, och
* löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Arbetsgivaren skall bedöma om förekommande löneskillnader har direkt eller indirekt samband med kön. Bedömningen skall särskilt avse skillnader mellan
* kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika, och
* grupp med arbetstagare som utför arbete som är eller brukar anses vara kvinnodominerat och grupp med arbetstagare som utför arbete som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete men inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat. Lag (2000:773).
* En myndighet som är arbetsgivarorganisationen för statliga myndigheter och affärsverk. Mndighetens uppgift är att ansvara för centrala förhandlingar samt att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
