Strejk inom Italiens rättsväsende
De två stora fackförbunden inom rättsväsendet anordnade en strejk 5 februari. Veckan dessförinnan demonstrerade domarna mot regeringen. De anställda anser att rättsväsendet är i fara.
Det var en majoritet av facken, med de två stora Cgil och Uil i spetsen, som utlyst strejken. Enligt dem deltog cirka två tredjedelar av de 43000 anställda i strejken för bättre arbetsmiljö, högre löner och mot regeringens reformer. Det genomfördes 37 demonstrationer över hela Italien.
Carmine Padulo, som arbetar som kanslist vid tingsrätten i Florens, var en av deltagarna:
– Vi vill att regeringen ska genomföra de utlovade nyanställningarna. Kaoset i domstolarna beror mycket på underbemanning. Dessutom vill vi ha rejäla löneförhandlingar, säger han.
Demonstranterna protesterade mot att regeringen kommit överens om en omorganisering och ett nytt lönesystem med en minoritet av facken, vilket är mot gällande avtal. Enligt denna ska arbetsuppgifterna begränsas, och inga nya ekonomiska resurser tillförs rättsväsendet. De strejkande protesterade även mot att regeringen vill stänga alla domstolar med färre än 20 domare och åklagare anställda.
I Italien är det långa väntetider inom rättssystemet. En person kan sitta häktad i ett och ett halvt år före rättegång. För till exempel skattebrott kan det dröja över två år.
Regeringen har precis röstat igenom en ny lag, som sätter en maxtid på tre år för rättegångar, men där två år ska vara den vanligaste gränsen.
– Att enbart införa en maxtid utan att satsa på omorganisation och nyanställningar innebär att många åtal aldrig kommer till dom. Därför är det viktigt att vi genom strejken försöker få regeringen till förhandlingsbordet, säger Nicoletta Grieco, nationell samordnare av strejken för Cgil.
Vid invigningen av det nya domstolsåret protesterade en del av landets domare genom att lämna rättssalarna med en kopia av Italiens konstitution i handen.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.