ST riktar skarp kritik mot besparingar på myndigheterna
STs förbundsordförande Britta Lejon varnar för allvarliga konsekvenser när regeringen vill spara på statsförvaltningen. Neddragningarna försämrar arbetsmiljön för statsanställda, som får allt svårare att utföra sitt jobb, anser hon. ”Jag tror att regeringen kommer att få ångra detta”, säger Britta Lejon.
Att regeringen avser att genomföra en generell besparing på statsförvaltningen kommande år möts av hård kritik från STs förbundsordförande Britta Lejon.
– Det är uppenbart att medarbetarna kommer att få sämre förutsättningar att göra sitt jobb och att arbetsmiljön påverkas negativt. Jag är även rädd att medborgarna kommer att märka att de får en sämre service, säger hon.
Om besparingen även kommer att leda till varsel om uppsägningar vill Britta Lejon inte spekulera i. Men en minskning av förvaltningsanslagen med en procent kommer att slå hårt, med tanke på att verksamheterna redan i dag har mycket små marginaler, menar hon.
– Statligt anställda är de mest stressade på hela arbetsmarknaden. Myndigheter har i dag stora svårigheter att rekrytera och behålla personal. I det perspektivet är en procent oerhört mycket. Vi kommer att få se stora svårigheter för verksamheterna att leverera på kärnuppdragen.
Britta Lejon anser att regeringen först borde ha låtit myndigheterna utreda hur effektiviseringar kan åstadkommas innan ett besparingsförslag lades fram.
– Det har man inte gjort, utan man har bara lagt ytterligare ett besparingsbeting på myndigheterna som slår undan fötterna på en redan hårt ansträngd verksamhet.
Utöver den generella besparingen som regeringen föreslår sätter det så kallade produktivitetsavdraget i uppräkningen av förvaltningsanslagen – den så kallade pris- och löneomräkningen – redan myndigheterna under en orimlig press, anser Britta Lejon.
ST har länge varit kritiskt till avdraget, som görs varje år och baseras på statistik över hur produktiviteten utvecklats i privat tjänstesektor. Det bakomliggande antagandet är att statliga verksamheter ska kunna effektiviseras i samma takt.
– Det här blir en dubbelbesparing. Vi lever i en tid som präglas av stora påfrestningar. Då måste vi ha statliga institutioner som står pall och som kan göra sitt jobb. Att regeringen i det skedet väljer att göra ytterligare en besparing gör mig mållös, säger Britta Lejon.
Att den del av förvaltningsanslagen som ska finansiera myndigheternas arbetskraftskostnader föreslås öka med 1,09 procent menar hon är långt ifrån tillräckligt, även om det är en större uppräkning än 2023 då ökningen var 0,49 procent.
– 2023 innebar en bottennivå. Att det ser bättre ut för 2024 är en klen tröst för myndigheterna. De avtal vi nu förhandlar om kommer att landa på betydligt högre nivåer. Det här är otillräckliga kompensationer för myndigheterna, säger Britta Lejon.
Så fungerar pris- och löneomräkningen
Varje år räknas myndigheternas anslag i statsbudgeten om automatiskt för att täcka förändringar av priser och kostnader. Omräkningen grundar sig på pris- och löneförändringar i övriga samhället. Systemet kallas pris- och löneomräkning och har funnits sedan början av 1990-talet.
Den del av omräkningen som avser löner bestäms av två statistiska uppgifter. Statistiska centralbyrån, SCB, beräknar ett arbetskostnadsindex för tjänstemän inom tillverkningsindustrin, som kallas AKI Ram. Indexet baseras på löneökningar och ändringar av arbetsgivaravgifter enligt lag och kollektivavtal för tjänstemän inom tillverkningsindustrin. Sedan 2020 används ett femårigt glidande medelvärde av AKI Ram som grund för löneomräkningen, för att utvecklingen ska bli mindre ryckig. Detta minskas sedan med ett produktivitetsavdrag, som fastställs som ett glidande medelvärde av årlig produktivitetsutveckling inom privat tjänstesektor under tio års tid.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
