Lärare riskerar långa visstidsjobb
De nya reglerna i högskoleförordningen innebär att det kan bli mycket långa visstidsanställningar för lärare, inte minst doktorander. Reglerna strider mot EUs direktiv om visstidsarbete, anser Sveriges universitetslärarförbund och anmäler Sverige till EU-kommissionen.
Publikt har nyligen tagit upp doktorandernas situation. Doktorander som inte är anställda utan vars studier finansieras genom stipendier, utbildningsbidrag eller på andra sätt, har sämre villkor och mår också sämre. De som är anställda lever i ett gränsland mellan anställd och student.
Samtidigt möjliggörs nu att visstidsanställningar staplas på varandra i allt högre grad, enligt Sveriges universitetslärarförbund, SULF. Det sedan regeringen i somras införde möjligheten till ytterligare tidsbegränsade anställningar i högskoleförordningen.
SULF har nu anmält Sverige till EU-kommissionen. Enligt SULFs uppfattning strider de införda reglerna mot EUs direktiv om visstidsarbete.
I sin anmälan skriver SULF att med de nya reglerna är det fullt möjligt att en doktorand först blir anställd på fyra år, för att sedan få olika typer av andra visstidsanställningar i upp till mellan 14 och 16 år.
Samtidigt finns en risk att det blir allt färre doktorander, då allt fler lärosäten avskaffar utbildningsbidragen. Stockholms universitet har nu beslutat att fasa ut dem till 2015. Universitetets rektor Kåre Bremer skriver på sin blogg att det kan innebära att antalet doktorander minskar om resurser inte förs över från forskningen till doktorandtjänster.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
När det sedan gäller doktoranderna är det en klar fördel att doktorandtjänst genom utbildningsbidrag upphör, eftersom de tjänar väsentligt mindre än doktorander med vanliga anställningar och dessutom inte får räkna utbildningsbidraget för pension eller försäkringskasseersättningar. Därigenom kommer färre doktorander helt säkert att utbildas, men eftersom ett antal doktorander redan idag utbildas utan någon egentlig karriärväg behöver det inte bli samhällsskadligt. Någonstans mellan en tredjedel och hälften kan räkna med en karriär inom högskolesektorn, resten måste hitta andra arbetsgivare. Eftersom användandet av utbildningsbidrag dessutom är koncentrerat till vissa sektorer så borde läget för just dessa grupper förbättras radikalt, medan andra grupper som redan idag i huvudsak använder doktorandanställning inte påverkas nämvärt. Hellre färre doktorander med bättre villkor och en klar karriär framför sig än tvärtom.