Fler än 100 känner sig mobbade
Arbetsmiljön på Skattemyndigheten i Stockholm är under all kritik. Bara de senaste fyra åren har femton personer känt sig så trakasserade av sin chef att de bytt arbetsplats.
Fler än 100 personer känner sig mobbade, visar Skattemyndighetens arbetsmiljöundersökning. Men mörkertalet är stort.
– Be om hjälp. Alla kan få ett bättre liv, uppmanar Ing-Marie Sandin, sektionsordförande för ST-Skatt.
Hon tar emot i ”gråtrummet” på STs expedition i Skatteskrapan på Södermalm. Det är här i de mjuka fåtöljerna som det för många äntligen blir möjligt att prata ut. Och få hjälp och stöd.
De senaste tre åren har Ing-Marie Sandin hjälpt närmare femton personer bort från chefer som mobbar. Alla har fått tillbaka arbetsglädjen. Några är kvar i huset, andra är utköpta.
– Att flytta är ofta den enda möjligheten. Alla som har flyttat mår bättre. Det är friskt att se att man inte kan sitta kvar. Väntar man för länge riskerar man att bli långtidssjukskriven, säger Ing-Marie Sandin.
Antalaet långtidssjukskrivna har ökat sedan 1997. Ing-Marie Sandin är övertygad om att orsaken ofta är något som hänt i jobbet.
– Det är viktigt att cheferna känner alla och inte säger saker som sårar. Många mår dåligt trots att de inte säger något.
Skattemyndighetens arbetsmiljöundersökning från i fjol bekräftar det hon säger. Där svarade 108 personer av 1 649 att de känner sig mobbade av chefer eller arbetskamrater. Totalt
finns 2 300 anställda. Men i undersökningen deltog inte stabsavdelningen, nyanställda och inte heller de långtidssjukskrivna.
Ing-Marie Sandin bedömer att mörkertalet är stort.
– Alla vågade inte svara eftersom undersökningen gjordes via dator. Många vågar inte säga som det är eftersom de är rädda för att bli trakasserade.
I Arbetsmiljölagen definieras mobbning som kränkande särbehandling. Den kan ske på olika sätt. Exempelvis genom återkommande kritik eller förlöjligande inför andra, ryktesspridning, förflyttning, sexuella trakasserier, strypt information eller att den som är utsatt flyttas till ett annat rum.
– Det kan handla om konflikter som urartat så att man inte längre lyssnar eller pratar med den utsatte. Det är den egna upplevelsen som är viktig, betonar Ing-Marie Sandin.
Hon berättar om hur flera ST-medlemmar sökt hjälp hos facket sedan de utsatts för kränkande särbehandling av olika mellanchefer.
– Chefer med personalansvar blir tillsatta på andra meriter. De vågar inte säga ifrån när de inte klarar målen, konstaterar hon.
Arbetsbelastningen är hög, arbetsuppgifterna hopas. Allt ska göras genast. Att prioritera är många gånger omöjligt.
Ing-Marie Sandin berättar om ett fall där en medarbetare utsågs till syndabock av chefen. Hon hade liksom flera andra inte hunnit med sina arbetsuppgifter inom utsatt tid. Chefen uppmanade henne att byta jobb. Efter det vågade ingen berätta om sin arbetssituation.
– Det visar också hur lite den närmsta chefen vet.
Under 1990-talet genomfördes två omorganisationer som har satt negativa avtryck. Cheferna har fått ansvar för fler medarbetare och många chefer har valt att ta vissa medarbetare med sig till sin nya sektion.
– Cheferna har sina favoriter. Vad som gäller för en gäller inte för en annan. Det kan vara subtilt. Vissa får förmåner som att gå tidigare eller slippa telefonjouren. Många känner sig utsatta, säger Ing-Marie Sandin.
Vid de stora uppsägningarna på 1990-talet var det de yngre som fick gå. Därför är medelåldern i dag relativt hög.
– Äldre kvinnor är ofta lojala och vill göra ett bra jobb. Den som aldrig säger nej får bara mer och mer. Till slut blir de långtidssjukskrivna. De påstridiga klarar sig bättre, men får sämre löneutveckling, konstaterar Ing-Marie Sandin.
Hennes erfarenhet är att arbetsgivaren inte ville erkänna att mobbning existerade, en policy mot mobbning togs fram först efter ett påpekande från Arbetsmiljöinspektionen. Tanken är att den ska diskuteras på arbetsplatsen.
– Det är viktigt att vi själva funderar på hur vi uppträder mot varandra.
I dag finns också ett samverkansavtal vilket gör att facket träffar de högsta cheferna var tredje vecka.
– Högsta ledningen är bra, men de får inte rätt info från underställda chefer. Det är först genom samverkansavtalet de får höra vilka problemen är. Det fick de inte tidigare, konstaterar Ing-Marie Sandin.
Det här är mobbning
- Att inte prata med eller lyssna på den utsatte.
- Att skriva lappar i stället för att prata. Sprida skvaller och förtal.
- Hoppa över någon vid exempelvis fikaraster.
- Ignorera någon.
- Undanhålla information.
- Ge sämre arbetsuppgifter.
- Skriva mobbningsbrev eller bedriva telefonterror.
- Förflyttning till ett annat rum, långt från arbetskamraterna.
- Kritisera eller förlöjliga den utsatte inför andra.
- Provocera fram en uppsägning.
- Sexuella trakasserier.
Ing-Marie Sandins råd
- Prata med någon.
- Skriv ner vad som händer.
- Sök hjälp. Vänd dig till facket.
- Tänk efter vad du vill göra.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
