Facken kräver höjd tjänstepension
Arbetsgivarna måste sätta av mer pengar, under längre tid, för att höja statsanställdas tjänstepensioner. Det kräver facken när det statliga tjänstepensionsavtalet nu omförhandlas. Kraven är kostsamma och kan behöva åtföljas av tunga eftergifter, enligt STs förhandlingschef Åsa Erba Stenhammar.
Förhandlingar om förändringar av tjänstepensionsavtalet PA 16, som omfattar alla som arbetar inom den statliga sektorn, har pågått sedan i höstas och har nu nått sitt slutskede.
Utöver Arbetsgivarverket, som organiserar de statliga arbetsgivarna, och förhandlingsorganisationen Offentliganställdas Förhandlingsråd, OFR/S,P,O – där ST ingår – deltar även de fackliga parterna Seko och Saco-S.
Bakgrunden till att pensionsavtalet från 2016 nu ses över är att pensionsåldrarna i det allmänna pensionssystemet har höjts och kommer att höjas än mer. I år höjdes till exempel den lägsta åldern för att ta ut allmän pension från 62 till 63 år och åldern för att få garantipension från 65 till 66 år.
Den så kallade las-åldern, som anger hur länge en arbetstagare har rätt att fortsätta att jobba, har också höjts från 68 till 69 år.
Det är förändringar som gör att det krävs en översyn av tjänstepensionssystemet, menar Åsa Erba Stenhammar, förhandlingsledare för det statliga avtalsområdet inom OFR och förhandlingschef på ST.
– Vårt tjänstepensionssystem har i dag jättefina förmåner, men på grund av förändringarna i det allmänna pensionssystemet har vissa av dem mer eller mindre spelat ut sin roll. Det gör att det uppstår ett förhandlingstillfälle där vi vill se om vi kan få fram något bättre för våra medlemmar, säger hon.
Det är två huvudsakliga krav på förändringar av pensionsavtalet som förhandlingsorganisationen driver – båda rör statsanställda som är födda 1987 eller tidigare. Den här åldersgruppen omfattas inte av de förändringar av pensionsavtalet som förhandlades fram 2016, utan för dem har äldre pensionsregler, som alltså inte anses lika förmånliga längre, fortsatt att gälla.
Till exempel tjänar den här åldersgruppen bara in pension till och med 65 år, något som behöver förändras, menar Åsa Erba Stenhammar.
– I och med att vi är tvungna att jobba längre är det viktigt att alla fortsätter att tjäna in pension under hela sitt yrkesliv, även om man jobbar kvar till 69 år. När det finns en piska att arbeta mer anser vi att det också behöver finnas en morot i form av högre pension, säger hon.
Utöver detta kräver OFR/S,P,O en höjning av den avgift som betalas in till tjänstepensionerna för den här åldersgruppen. I stället för att som i dag betala in 4,5 procent av lönen behöver 6 procent avsättas till pensionen, anser förhandlingsorganisationen. Det motsvarar den avgift som arbetsgivarna sätter av till anställda födda 1988 eller senare.
– Majoriteten av våra medlemmar ligger kvar på det gamla pensionssystemet där 4,5 procent av lönen betalas in till tjänstepension. Det får stor påverkan på deras tjänstepension. Att höja avgiften gör det mer rättvist, säger Åsa Erba Stenhammar.
Den höjda avgiften, som skulle beröra runt 77 000 medlemmar, får stor betydelse för den enskildes tjänstepension, menar Åsa Erba Stenhammar.
Enligt förhandlingsorganisationens beräkningar skulle en anställd som i dag är 40 år och som tjänar 38 000 kronor få ytterligare ungefär 1 500 kronor mer i tjänstepension varje månad om facken får igenom kravet. Det motsvarar en höjning med drygt en tredjedel av tjänstepensionen.
Samtidigt är yrkandet mycket kostsamt. Det handlar om miljardbelopp som parterna just nu förhandlar om.
Fackens utgångspunkt är att avgiftshöjningen i första hand ska finansieras genom förändringar av tjänstepensionsavtalet, med målet att försämringarna ska beröra medlemmarna i så liten utsträckning som möjligt.
– Vi anser även att en del av betalningen ska vara de morötter som vi skaffar fram som gör att fler jobbar kvar längre. Det medför ett värde som är väldigt stort för arbetsgivarsidan. Men det är klart att det här är ett yrkande som kommer att kosta, säger Åsa Erba Stenhammar.
Som exempel på finansieringsförslag som har diskuterats nämner hon partsgemensamma pengar och en översyn av delpensionsavtalet.
Delpensionen innebär att anställda som är födda 1987 eller tidigare kan ansöka om att få gå ned i arbetstid när de är mellan 61 och 65 år och ändå bibehålla en stor del av lönen. Det är dock arbetsgivaren som ensam beslutar om att bevilja, eller avslå, delpensionsansökan.
De senaste åren har allt färre delpensioner godkänts. Enligt Statens tjänstepensionsverk beviljades rekordfå nya delpensioner, 842 stycken, under 2021. Dessutom finns flera andra nackdelar med delpensionsavtalet, menar Åsa Erba Stenhammar.
– Vi diskuterar delpensionen av två skäl. Dels ser vi att arbetsgivaren beviljar delpension i allt mindre utsträckning. Dels måste vi i många fall avråda medlemmar från att söka delpension eftersom det påverkar intjänandet till den allmänna pensionen om de går ned i arbetstid. Det gör att det inte blir tillräckligt med pengar i pensionspåsen för många, säger hon.
Samtidigt betonar hon att delpensionerna, som är en uppskattad möjlighet bland medlemmarna, är en tung fråga att förhandla om.
– Men vi vet också att andra sektorer har tvingats finansiera liknande förändringar med andra tunga eftergifter som löneavstående och förändringarna av semestern. Det här är svåra frågor som rör stora summor, men ytterligare en tusenlapp i pension är något som våra medlemmar behöver, säger Åsa Erba Stenhammar.
Arbetsgivarverket har presenterat ett bud som facken diskuterar och som STs avtalsråd, ett rådgivande organ med representanter som har utsetts av STs avdelningar, har fått ta ställning till den här veckan. På fredag återupptar parterna slutförhandlingarna, som väntas fortsätta under mars och april.
Om parterna kommer överens om ett nytt pensionsavtal är ambitionen att det ska gälla från och med nästa år. Åsa Erba Stenhammar beskriver förhandlingsläget som allvarsamt.
– Det är stora värden på spel och förhandlingarna får stora konsekvenser, men vi har en gemensam problembild, vilket känns väldigt bra, säger hon.
ST ingår i Offentliganställdas Förhandlingsråd
På myndighetsområdet förhandlar ST tillsammans med andra förbund inom Offentliganställdas Förhandlingsråd. OFR/S,P,O är den del av Offentliganställdas Förhandlingsråd som sluter centrala kollektivavtal inom statlig sektor. S, P och O står för de tre så kallade förbundsområdena statstjänstemän, poliser och officerare. Förutom ST ingår Försvarsförbundet, Ledarna, Officersförbundet, Polisförbundet, Reservofficersförbundet, Sveriges Lärare, Tull-kust och Vårdförbundet. Motpart är Arbetsgivarverket, en myndighet som organiserar statliga arbetsgivare.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
