Avtal klart – men kraven kvarstår
Efter att förgäves ha försökt få till stånd ändringar i pensionsavtalet PA 16 har ST nu skrivit på. »Vi fick inte vad vi hoppades, men vi har i alla fall försökt«, säger STs ordförande Britta Lejon. Men hon framhåller att avtalet ändå är det bästa på arbetsmarknaden – och att ST inte ger upp sina krav.
STs ordförande Britta Lejon säger att hon är fast besluten att gå vidare med de frågor förbundet inte fick igenom
den här gången. Men i det stora hela är hon ändå nöjd med det nya tjänstepensionsavtalet för anställda på myndigheter, som kommer att påverka tjänstepensionen för dem som är födda 1988 eller senare.
– Det är svensk arbetsmarknads bästa tjänstepensionsavtal. Avsättningen för dem som tjänar upp till cirka 37 000 kronor i månaden är 6 procent. På övriga arbetsmarknaden är avsättningen 4,5 procent.
Britta Lejon konstaterar att avtalet gynnar dem med lägre löner. Det är viktigt eftersom den allmänna pensionen har försämrats, säger hon.
– Men de som har en högre lön får en försämring jämfört med gamla avtalet. Det är inget att hymla om.
ST och de övriga förbunden inom Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR, deltog länge i förhandlingarna. Men när Arbetsgivarverket i juni presenterade ett avtalsförslag ansåg OFR-förbunden att det var ofärdigt, och menade att arbetsgivaren inte ens ville ta upp vissa frågor till diskussion.
– Då hade vi ett pensionsavtal, PA 03, som vi var nöjda med och som inte var uppsagt. På bordet låg ett avtal där flera viktiga frågor var olösta, säger Britta Lejon.
OFRs krav rörde åtgärder för ett mer hållbart arbetsliv, mer förmånlig beräkning av tjänstepensionen för dem som tjänar över cirka 37 000 kronor i månaden, bibehållen lägre pensionsålder för flygledare och officerare, samt att sjukskrivna och föräldralediga skulle få samma pensionsavsättningar som andra.
Men OFR kom att stå ensamt. 27 juni skrev Saco-S och Seko på en principöverenskommelse om ett nytt avtal.
– Det var inget vi fick veta i förväg, men vi började höra rykten. Vi blev upprörda över att den fackliga samordningen tog slut. Vi blev förvånade över att Saco-S skrev på, men inte lika förvånade över att Seko gjorde det.
Britta Lejon säger att det vid den tidpunkten blev uppenbart att mycket var kört, i alla fall när det gällde frågan om avgiftsnivåerna.
– Men jag trodde att det åtminstone skulle gå att föra någon slags vettig diskussion kring effekterna på flygsäkerheten om pensionsåldern höjs för flygledare.
Så blev det dock inte. I september sade Arbetsgivarverket upp det gamla pensionsavtalet PA 03 och och meddelade att PA 16 från årsskiftet skulle gälla även medlemmarna i OFR-förbunden. I de fortsatta kontakterna avvisade arbetsgivarsidan alla OFRs krav på förändringar av avtalet.
Britta Lejon är dock fast besluten att inte släppa dessa krav:
– Det är klart att vi inte ger oss för att vi inte lyckas just nu. När det gäller flygledarnas pensionsålder och kopplingen till flygsäkerheten tittar vi på allt från försäkringslösningar till lokala avtal.
Britta Lejon säger att hon har förståelse för att medlemmarna inom flygledningen, liksom en del andra grupper, nu blir besvikna:
– Med rätta, men vi har gjort allt vi kan. Det är inte ST som inte velat lösa de här frågorna. Vi har i alla fall försökt. Vi ska hitta andra vägar.
ST hotade med konflikt. Varför blev det ingen?
– Hotet om konflikt ledde till medling. Det var först då som Arbetsgivarverket ens diskuterade våra frågor med oss. Men för Arbetsgivarverket fanns inget incitament att ändra sig, eftersom de andra redan hade skrivit på. Och när vi tvingades djupborra i vilka möjligheter till konflikt som vi har konstaterade vi att det finns en osäkerhet kring juridiken. Nu måste vi inom ST och OFR göra ett stort jobb för att analysera den grundläggande spelplanen när det gäller konflikt och fredsplikt i staten.
Missbedömde ST arbetsgivarens styrka?
– Nej, det vill jag inte säga. Vi insåg i somras, när de andra skrev på, att vårt läge blev väldigt mycket svårare. Men även om vi förstod att mycket av
förhandlingsutrymmet hade försvunnit tänkte vi att vi måste göra allt
vi kan för att åstadkomma förändringar.
Med facit i hand – skulle förbundet ha agerat annorlunda?
– Nej. Jag tycker att det är vår skyldighet att göra allt vi kan. Jag hade inte kunnat skriva på det ofärdiga avtal som fanns i juni och titta medlemmarna i ögonen.
Det nya tjänstepensionsavtalet PA 16
- Utgångspunkten för tjänstepensionsförhandlingarna har varit en principöverenskommelse som tecknades mellan parterna i förra avtalsrörelsen och som innebär att ett delvis förmånsbaserat system – som garanterar en viss pensionsnivå – ska ersättas av ett helt premiebaserat system, där pensionen beror på avkastningen på pensionsavsättningarna.
- Den överenskommelse som Arbetsgivarverket, Saco-S och Seko har gjort innebär att en anställd tjänar in tjänstepension från första anställningsdagen och fram till 67 års ålder.
- Premierna ligger på samma nivå som för motsvarande avtal på andra delar av arbetsmarknaden – 4,5 procent på lönedelar under 7,5 inkomstbasbelopp och 30 procent på lönedelar därutöver.
- Avtalet innehåller därutöver en särskild premie på 1,5 procent som kan användas till delpension – om arbetsgivaren går med på det – eller förstärka ålderspensionen. Det befintliga delpensionsavtalet fasas därmed ut.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
