Etableringsreform får skarp kritik
Den stora satsningen på etableringsreformen är en byråkratisk röra. Det anser
arbetsförmedlare ST Press talat med. Men regeringen anslår inte mer resurser.
Åtta månader efter starten får etableringsreformen, som ska få nyanlända flyktingar snabbare i arbete, hård kritik. Fler arbetsuppgifter och brist på resurser gör att förmedlarnas tid mest går till socialt arbete.
– Jag jobbar 75 procent som social handläggare. Det var inte syftet med reformen, säger Faramarz Soleimani, etableringshandläggare på Arbetsförmedlingen i Täby utanför Stockholm.
Tiden blir allt knappare
Han är ensam ansvarig för nyanlända flyktingar i sex kommuner och gör det arbete som tidigare gjordes av sju till åtta flyktingsamordnare i samma kommuner. I dag har han ansvar för 56 nyanlända och de blir hela tiden fler.
– Tiden till att hjälpa mina arbetssökande, träffa arbetsgivare och ragga praktikplatser bara minskar.
Etableringsreformen innebär att Arbetsförmedlingen tagit över ansvaret för vad de kommunala flyktingmottagningarna tidigare gjort. Utöver att få ut nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden ansvarar man för utbetalning av ersättningar samt för socialt arbete – från att skaffa id-handlingar till att hjälpa till att hitta bostad och barnomsorg. Därtill ska en etableringsplan upprättas, som den nyanlände ska genomföra med en »lots«, en sorts jobbcoach.
– Reformen i sig är bra, men det måste finnas resurser, säger Faramarz Soleimani.
Hinder för etablering
Han pekar på reformens problem: svårhanterlig byråkrati med olika ersättningssystem, att flyktingar trots uppehållstillstånd får vänta upp till åtta veckor på ett personnummer och därmed inte kan skriva in sig på arbetsförmedlingen, dröjsmål med id-handlingar och uteblivna ersättningar. Och trots överenskommelser med kommunerna om vem som gör vad finns massor av frågetecken.
Varje dag tar Faramarz Soleimani med sig datorn hem och jobbar gratis ett par timmar.
– Som tjänsteman kan jag inte strunta i att svara på mejl.
I februari blev han lovad förstärkning. Ännu har inget hänt. Arbetsförmedlingen har inte heller bett om mer resurser från regeringen.
Arbetsförmedlingens enhetschef för integration och etablering, Bengt Greiff, förklarar den »omfattande administrationen« med att Arbetsförmedlingen är beslutande myndighet för reformen och med det följer byråkrati och administration.
– För att skapa klarhet om ansvarsfördelningen har vi haft
dialogträffar med kommunerna, skrivit lokala överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting och länsstyrelserna, och erbjuder metodstöd till
arbetsförmedlarna.
Kontakten med arbetsförmedlarna betraktar han som »ganska bra«
– Vår avdelning har haft kontakt med etableringshandläggare från samtliga områden nationellt.
Att Faramarz Soleimanis situation inte är unik bekräftar Jack Jarshild, Arbetsförmedlingens sakområdesspecialist i Västra Götaland. Tillsammans med 13 kolleger skriver han de lokala överenskommelserna för att reformen ska fungera praktiskt.
Komplicerat system
– Vi är överens om att reformen innebär mycket kontroll, att ersättningsnivåer och de olika systemen är svåra. Jag har under mina 35 år inom arbetsmarknadsområdet aldrig sett ett så komplicerat system.
Kritiken från fackligt håll går i samma riktning.
– Arbetsförmedlare runt om i landet signalerar att arbetsmiljön är tuff och vill ha mer personalresurser, säger STs ordförande inom Arbetsförmedlingen, Helena Perlerot.
Nu har en partsgemensam arbetsgrupp tillsatts.
– Vi vill se över arbetsförmedlarrollen, lyfta frågorna om arbetsmiljö och ha mer personalresurser.
Under hösten ska arbetsgruppen lägga förslag på åtgärder.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.