Deras kollega slogs ihjäl
Ett par veckor har gått sedan en ung kvinnlig kriminalvårdare slogs ihjäl på sitt jobb. Flera parallella utredningar arbetar för att förstå hur katastrofen kunde ske. Kolleger från hela landet har erbjudit sig att resa till häktet i Huddinge för att avlasta personalen.
Det började som en vanlig måndagsförmiddag. Arbetsveckan var ny och Anne-Marie Sjöberg-Hansen, lokal ST-ordförande, sorterade papper vid sitt skrivbord på häktet i Huddinge. Då ljöd larmet.
– Man hör det någon gång i veckan kanske. En röst i högtalarna ropar ut att det har skett ett överfall. Men ofta är det inget allvarligt, eller kanske ett falsklarm. Så jag funderade väl inte så mycket, berättar hon.
Dog av skadorna
Men den här gången var det annorlunda. Överfallet, som hade inletts när vårdaren skulle föra den häktade mannen till rastgården, var så våldsamt att kriminalvårdaren snart dog av sina skador.
Johan Lindgren, en av hennes kolleger på häktet, drar en djup suck.
– Vi har jobbat ihop både dagar och kvällar och nätter. Min första reaktion var en oerhörd ilska. Jag fick väldigt mörka tankar.
Genast kopplades en krisorganisation in. Anne-Marie Sjöberg-Hansen och Johan Lindgren berättar hur de anställda erbjöds »defusing« och »debriefing«, alltså olika typer av stödjande samtal, och kontakt med företagshälsovården.
Personalen har varit »uppenbart i chock«, säger de. Många sover dåligt. Ilska, sorg och oro väller upp i vågor.
Stort stöd från kolleger
– Men stödet har varit fantastiskt, säger de båda, nästan i munnen på varandra.
Kolleger har rest in från andra häkten, anstalter och till och med frivården för att fylla arbetspassen medan personalen bearbetar krisen. Kriminalvården i Finland och Norge har skickat kondoleanser. Också de intagna har beklagat händelsen. Personalmatsalen har bjudit på gratis lunch. Kaffe, te och frukt har hela tiden funnits framdukat.
– I det här sammanhanget låter det nästan hemskt att säga att vi har en form för hantering av allvarliga händelser. Men det är så, säger häkteschefen Agneta Kempe.
Hon säger att de första dagarna var »fullständigt fruktansvärda« med väldigt lite sömn.
Många frågor obesvarade
Fortfarande kvarstår många frågor: Varför var vårdaren ensam med den häktade – trots att han var dokumenterat farlig och det fanns beslut om att han skulle följas av två vårdare? Kände vårdaren inte till det beslutet? Och vem ansvarar egentligen för att sådan information sprids?
Varken häkteschefen eller de anställda vill kommentera det så länge som brottsutredningarna pågår.
– Det som har hänt är så fruktansvärt. Någonstans har något uppenbarligen brustit. Men var och varför får vi återkomma till längre fram, säger Agneta Kempe.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.