Säkerhet kräver resurser
Det dödliga överfallet på en kriminalvårdare är en tragisk påminnelse om att riskerna de anställda i rättskedjan löper i sitt arbete måste tas på allvar. Det krävs regler och rutiner – men också rätt bemanning.
En ung människa har dödats på jobbet. I ett våldsamt överfall slogs en kriminalvårdare på häktet i Huddinge ihjäl av en intagen man.
Efter den tragiska händelsen går tankarna till de anhöriga – men också till de kolleger som förlorat en arbetskamrat och nu ska fortsätta att gå till en arbetsplats där riskerna i verksamheten tydliggjorts på det mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig.
För ST Press vittnar de anställda om känslorna av chock och de mörka tankarna efter dådet. Nu undrar de alla samma sak: Hur kunde det hända?
Det är en svår fråga, vars svar måste sökas så grundligt som möjligt för att säkerställa att något liknande inte sker igen. Därför är det bra att händelserna nu utreds inom rättsväsendet och att arbetsplatsen granskas av Arbetsmiljöverket.
De anställda inom rättskedjan har en utsatt arbetssituation. Många av de människor de möter i sitt dagliga arbete är frustrerade och aggressiva – och åtskilliga har tidigare tagit till våld och hot. Det säger sig självt att en trygg arbetsmiljö måste ha högsta prioritet på en sådan arbetsplats. Liksom att det inte är enkelt att åstadkomma detta.
Visserligen har något liknande händelsen på häktet i Huddinge inte inträffat på mycket länge inom Kriminalvården. Men det finns andra statligt anställda som förlorat livet i tjänsten.
2008 knivhöggs en behandlingsassistent på det statliga ungdomshemmet Tunagården till döds av en 15-årig pojke. I det fallet har både tingsrätt och hovrätt kommit fram till att rutinerna brustit. De två chefer som dömts för arbetsmiljöbrott har överklagat till Högsta domstolen.
Oavsett hur den slutliga utgången blir i det fallet står det klart att riskerna i dessa yrken måste tas på fullaste allvar.
Hur dessa risker hanterades på häktet i Huddinge är en fråga som ännu inte har hunnit få något fullständigt svar. Vad vi vet är att Arbetsmiljöverket efter en inspektion funnit flera brister i arbetsmiljön. Myndigheten har också understrukit att ensamarbete vid rastgårdarna är oacceptabelt, och förbjudit det. Det nordiska fackliga samarbetet NFU, Nordiska fängelsefunktionärernas union, har efter dådet påmint om att organisationen i många år arbetat med just denna fråga. »Ensamarbete utgör en stor säkerhetsrisk. Politiker måste kunna garantera lämpliga arbetsvillkor för våra medlemmar«, skriver ordföranden Kim Østerbye i ett uttalande.
Ensamarbete i riskfyllda situationer är en fråga som måste tacklas med regler och rutiner – men också genom att se till att verksamheten har sådana resurser att det inte behöver bli aktuellt.
Häkten, fängelser och ungdomshem skulle vara tryggare arbetsplatser om det fanns mer personal på plats – och mindre trygga om de anställda var färre och sämre utbildade.
När Kriminalvården nu står inför stora besparingar är det viktigt att arbetsgivaren lyssnar på fackets varningssignaler och inte sparar på kompetensutveckling eller prutar på säkerheten. »Personalen ska motsvara säkerhetsbehovet«, säger ST-avdelningens ordförande Per Sunneborn. Det borde vara så självklart att det inte ens behövde påpekas.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.