Ledare

I höstens budget finns bra förslag som gör det lättare att komma tillbaka i arbete. Men också attacker på utsatta som ökar otryggheten och hårda besparingar på statens service.

Budgetpropositionen kan innehålla nya beska besked för ST och dess medlemmar. Facket måste möta svårigheterna genom att stärka sin position – genom medlemsvärvning och samarbete.

Debatten om nya sjukskrivningregler för utbrända börjar i fel ände. Det viktiga är rimliga villkor i arbetslivet och rätt till en god behandling. Kunskapen om rehabilitering måste också öka.

Fack och arbetsgivare bör ta ett gemensamt ansvar för att göra det lättare för människor att förena yrkesliv och privatliv. Det är viktigt både för medarbetarnas välbefinnande och för verksamheten.

Vi lär få se fortsatta nedskärningar inom staten. Men lojala medarbetare ska inte behöva betala priset för regeringens åtstramningar med orimliga villkor eller sämre lön.

Den svenska offentlighetsprincipen är ett internationellt föredöme. Den måste försvaras mot angrepp. Men det krävs också att de som ska efterleva den har kunskap och resurser att klara uppdraget.

Om attackerna på staten i höstas var dramatiska, så innebär regeringens vårbudget en dold nedskärning över hela linjen.

När industriavtalet nu är klart kommer det att fungera som riktlinje för löneökningarna på den övriga arbetsmarknaden. Men det finns mycket kvar att förhandla om för ST och andra fack.

Regeringens popularitet har nått bottennivå. Till stor del beror det på förslaget att försämra arbetslöshetsförsäkringen.

Män tjänar mer än kvinnor vid lika jobb, mansdominerade yrken betalas mer än kvinnodominerade. Lönediskrimineringen finns kvar och måste bekämpas på många sätt.

Regeringens nedskärningar gör arbetssituationen på Försäkringskassan mer pressad. Det är viktigt att medarbetarna får veta vad som händer – och att ledningen signalerar att det är högt i tak.

Snart kommer Ansvarskommitténs förslag om hur Sverige ska styras. Mycket av intresset har handlat om de nya regionernas gränser. Men det är viktigare att diskutera vad de ska göra.

Att välja att köpa mindre facklig trygghet när man får mer pengar kvar av lönen borde inte vara det logiska valet. Att gå ut facket för att avgiften till a-kassan höjs kan tvärtom bli väldigt kostsamt.

När regeringen hastigt hugger bort statlig verksamhet träffar man snett. De snabba besluten innebär ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.

Regeringens aversion mot Institutioner som ska främja ett gott arbetsliv är svår att begripa. Priset kan bli mycket högt om man inte ändrar inställning.