Stulna slagord
I höstens budget finns bra förslag som gör det lättare att komma tillbaka i arbete. Men också attacker på utsatta som ökar otryggheten och hårda besparingar på statens service.
De gröna luntor som utgör 2008 års statsbudget pryds samtliga av en liten text: »Fler i arbete. Fler vägar tillbaka«. Det är naturligtvis en mycket god målsättning.
Och morötterna regeringen plockar fram för att försöka uppnå detta är det inget fel på: Stöd till arbetsgivare som anställer någon som varit långtidssjukskriven, nystartsjobb även i den
offentliga sektorn och ytterligare skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.
Men de som av någon anledning inte hittar en väg tillbaka straffas hårt. Det blir mångmiljardbesparingar på deltidsarbetslösa och sämre ersättning för långtidssjukskrivna.
Åtstramningarna leder till att människor som redan har det svårt får det ännu svårare.
Mängder av människor kommer också att oroa sig för vad som ska hända om de inte längre kan eller får arbeta. Den förlorade tryggheten gör att människor blir mindre benägna att ta risker – pröva nya jobb eller starta eget. Rörligheten på arbetsmarknaden minskar. Politiken biter sig i foten.
I sin iver att försäkra sig om att piskorna verkligen ska kännas ger sig regeringen också på de fackliga organisationerna. Möjligheten att teckna försäkringar mot inkomstbortfall för medlemmar som är sjuka en längre tid inskränks. Det kan gå ut över förmåner som arbetstagarna avstått löneutrymme för att uppnå. Idén är inte ny, principen har prövats förut. Det gör den inte mindre usel. Politiker som gärna talar om frihet borde respektera arbetsmarknadens parters frihet att teckna de avtal de önskar och människors frihet att försäkra sig mot olyckor och inkomstbortfall.
Regeringen borde däremot ha gjort något åt dagens dåligt fungerande system för hur statens anslag till myndigheternas löner beräknas. För 2008 kommer uppräkningen nu inte i närheten av de ökade kostnaderna. Följden blir färre jobb på myndigheterna – och därmed sämre service. En förtäckt besparing på alla statliga verksamheter. Som är så pass tuff att även »kvalitetssatsningar« på till exempel högskolan i praktiken äts upp. Systemet ger med den ena handen och tar med den andra.
Allra värst drabbar den filosofin
Försäkringskassan, som får ett extra
anslag i tilläggsbudgeten som gör att man kan nyrekrytera efter förra årets chockbesparing – men sedan får se sitt anslag minska kraftigt kommande år. Goda förutsättningar för ett förändrings- och utvecklingsarbete? Knappast.
Imitation är en ärlig form av smicker, heter det. Budgetpropositionens mantra, »Fler i arbete. Fler vägar tillbaka« ljuder misstänkt likt en två år gammal programförklaring från TCO – »Fler i arbete, färre utanför«. Men i stället för att helt fräckt sno titeln från en facklig rapport borde finansdepartementet ha läst och tagit till sig av innehållet – som bland annat pläderade för satsningar på arbetslivspolitik och förstärkta, inte försvagade, socialförsäkringssystem. Regeringen skulle göra klokt i att knycka fackets analyser och åtgärdsförslag – inte bara dess slagord.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.