Det farliga a-ordet
Regeringens aversion mot Institutioner som ska främja ett gott arbetsliv är svår att begripa. Priset kan bli mycket högt om man inte ändrar inställning.
Kanske har regeringen helt enkelt bestämt sig för att genomföra sina besparingar inom myndighetssektorn i bokstavsordning. I så fall ligger Boverket och Brottsförebyggande rådet illa till i vårbudgeten.
Men förmodligen är det snarare ordet »arbete« som är orsaken till att Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadsområdet drabbas så hårt av den borgerliga alliansens besparingar. Myndigheter som på olika sätt har till uppgift att främja ett drägligt arbetsliv för alla.
Arbetslivsinstitutet har byggt upp kunskapen om bland annat hälsa i arbetslivet. Nu ska det läggas ned.
Arbetsmiljöverket ställer krav och genomför inspektioner som säkrar en god arbetsmiljö för alla och minskar risken för arbetsskador. Där ska man spara stora pengar, men regeringen tycks inte ens vilja peka ut varifrån de ska tas – en strategi som naturligtvis gör det lättare att skyffla över ansvaret på andra när konsekvenserna senare uppdagas.
Arbetsmarknadsutbildningarna i Ams regi har gjort det möjligt för den som av någon anledning inte längre klarar sitt jobb att omskola sig och bidra till samhället i ett annat yrke. De skärs ned kraftigt, liksom rehabiliteringen och många andra delar av Ams verksamhet.
Dessutom förlorar de fackliga organisationerna stöd till viktig verksamhet på arbetslivets område. Pengarna till EU-bevakning dras in. Anslag för utbildning av skyddsombud och kurser på arbetsmiljöområdet tas bort. Bidrag till arbetet med att stimulera människor att studera på grundskole- och gymnasienivå försvinner.
Detta drabbar ST och andra fackliga organisationer – något som regeringen i och för sig inte tycks sörja alltför mycket. Men de indragna bidragen till facket och attackerna på myndigheterna på arbetslivets område har större konsekvenser än så. Dålig arbetsmiljö leder till att människor skadar sig och sliter ut sig i arbetslivet. Det är både en personlig tragedi och en kostnad för samhället när en människa tvingas uppsöka vården i stället för att bidra till produktionen. En regering som gått till val på att fler ska arbeta borde inse att det är fel väg att gå.
Och när man minskar insatserna för att utbilda människor så att de kan bli mer produktiva är det inte bara dessa individer som går miste om möjligheten till en bättre tillvaro. Också Sveriges ekonomi förlorar på att människor inte får hjälp att röra sig från jobb som försvinner till nya yrken och branscher.
Det finns fler områden där besparingarnas konsekvenser blir minskad rörlighet. Attackerna på allt som bär
»a-ordet« slår också hårt mot arbetslöshetsförsäkringen. ST Press har tillsammans med en enad facklig rörelse länge försökt uppmärksamma regeringen på de olyckliga konsekvenserna av att göra a-kassan dyrare och sämre. Facken kämpar förtjänstfullt vidare med detta, även om chanserna att förändra upplägget tycks vara små.
Den borgerliga regeringen, med det »nya arbetarpartiet« i spetsen, måste ändra sin inställning till de institutioner som verkar för ett gott arbetsliv för alla. Annars blir priset högt, för många individer, för landets ekonomi – men kanske också för regeringen själv.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
Regeringen borde satsa på rehabilitering om de har som mål att fler ska till arbete. Genom att tillföra verktyg och resurser både till arbetsfömedlingarna och försäkringskassan kan antalet personer som har en nedsatt arbetsförmåga hitta nya vägar att komma tillbaka till arbete. I ett läge där regeringen har utlovat att det kommer att finnas arbete bör då resurser tillföras så att människor som är längre ifrån arbetet kan ta del av detta utbud.
Att minska resurser och verktyg på dessa myndigheter riskerar att öka utanförskapet och förhindra omställningsarbetet för dessa personer. Detta stämmer inte med regeringens ambitioner att fler ska tillbaka i arbete.