Puckad panik
När regeringen hastigt hugger bort statlig verksamhet träffar man snett. De snabba besluten innebär ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.
På a-kassorna är det kris. Det finns inte tid att anpassa systemen till de nya reglerna. Och när vissa kassor dessutom snabbt måste fylla på sina kassakistor kan deras medlemmar se fram emot en saftig extra inbetalning – kanske runt tusenlappen. Tajmingen är perfekt: strax efter julhelgen.
Arbetslivsinstitutet, Integrationsverket och Djurskyddsmyndigheten ska läggas ned. Det kunde regeringen meddela i budgetpropositionen. Tyvärr kunde man inget säga om hur den verksamhet som ska bli kvar ska organiseras. Det kan man fortfarande inte. Nu riskerar forskningsprojekt vid Arbetslivsinstitutet att läggas ned i förtid, och doktorander kan tvingas avbryta sin utbildning.
Hos Försäkringskassan, som ska skära ned med över en kvarts miljard kronor, undrar generaldirektören fortfarande vilken verksamhet som ska bort redan nästa år. Ingen på Regeringskansliet har gett honom några svar.
På arbetsmarknadspolitikens område betyder panikbromsningen att många utbildningar avbryts eller ställs in med kort varsel. Det drabbar människor som efter lång tid utanför arbetsmarknaden kunde fått möjlighet att skaffa sig nya kunskaper. Knappast den klokaste av besparingar. Eller som Roger Nyström, projektledare för ett stoppat arbetsmarknadsprogram i Skogsstyrelsens regi, uttrycker saken i detta nummer av ST Press: »Nu får de sitta hemma och stirra på väggarna i stället för att göra nytta«.
Hos Lernia, ett statligt bolag som bland annat ordnar arbetsmarknadsutbildningar, blir följden av besparingarna att människor som gått halva kurser inte kan fortsätta. »Det här drabbar dem som var på väg att få kompetensutveckling och en chans till jobb«, konstaterar STs företrädare, och ställer frågan om regeringen alls tänkt över sitt beslut i förväg.
Det är svårt att veta hur mycket tankemöda som föregått de stora yxhuggen i den borgerliga alliansens valmanifest. Men en sak är klar: när valet nu är vunnet ska det som står i dokumentet genomföras. Och det pronto. Konsekvensutredningar, remisser och justeringar finns det knappast tid till. Futtigheter som praktiska hinder och mänskliga hänsyn får inte stå i vägen.
»Jag tror inte att beslutet hade blivit mindre jobbigt för de inblandade om man hade kuperat svansen i bitar«, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om Arbetslivsinstitutets nedläggning i ST Press intervju. Ett uttalande som inte direkt andas omsorg om vare sig de anställda eller den forskning de arbetar med.
Ibland har regeringen till och med råkat kupera bort sina egna hjärtefrågor av bara farten. Ett anslag på 100 miljoner kronor till ett program för småföretagens forskning och utveckling försvann ur statsbudgeten. »Det är olyckligt, nu är det här inget som det går att göra något åt«, kommenterade Jöran Hägglund, statssekrerare i näringsdepartementet, den lilla missen.
När tillträdande ministrar ska visa
politisk handlingskraft och finansiera skattesänkningar går ingen säker. Att nedskärningspaniken leder till ett slöseri med både mänskliga och ekonomiska resurser tycks inte bekymra regeringen.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.