Folkets dom
Regeringens popularitet har nått bottennivå. Till stor del beror det på förslaget att försämra arbetslöshetsförsäkringen.
Snart är det ett halvår sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde
som statsminister. Den reform som hans regering gav högsta prioritet var att försämra a-kassan för att finansiera en sänkning av inkomstskatten. När effekterna blivit tydliga har folkets dom varit hård: Regeringssidan har rasat i opinionsmätningarna. Förhoppningen att vindarna skulle vända när människor nåddes av det nya årets lönebesked – där lägre skatt innebär mer kvar av lönen – har inte infriats.
Det visar att frågan inte bara handlar om kronor och ören i den egna plånboken. De flesta vill uppenbarligen ha en arbetslöshetsförsäkring med en rättvis och låg egenavgift och ett gott skydd vid arbetslöshet.
De stora förändringarna har genomförts utan gedigna utredningar. Facken, a-kassorna och andra berörda parter har fått några dagar på sig att ta ställning till komplicerade förslag och sedan fått framföra sina synpunkter på hearingar – utan att någon tycks ha tagit någon större notis om deras kritik mot de negativa konsekvenser som nu blivit smärtsamt tydliga.
Som att deltidsarbetslösa som Mona Ängsvall, som ST Press berättade om i förra numret, får sänkt ersättning från
a-kassan och höjd avgift med över tvåhundra kronor i månaden – samtidigt som det nya skatteavdraget bara ger henne någon hundralapp.
Eller att den som varit sjukskriven i över fem år och går tillbaka till arbetsmarknaden inte kan få ett öre i ersättning. Eller att den som är arbetslös och hoppar in och jobbar en enda dag förlorar sin rabatt på a-kasseavgiften.
Att det dessutom inte längre går att kvalificera sig för a-kassa genom studier innebär att många unga förlorar chansen att få stöd innan de etablerat sig på arbetsmarknaden. Det riskerar att göra att färre vågar satsa på en högre utbildning. Förändringen har också drabbat de anställda på Alfa-kassan, som har hand om dem som omfattas av studerandevillkoret. Där hotas 60 personer nu av uppsägning.
Vi ser dessutom hur den höjda avgiften innebär att många väljer att gå ur a-kassorna. Konsekvensen kan bli ytterligare avgiftshöjningar för dem som är kvar.
Fackförbunden har också varnat för risken att medlemmar som vill stanna i a-kassan när avgiften höjs i stället lämnar facket för att spara pengar. Det är för tidigt att säga i vilken utsträckning de farhågorna besannas. Men visar det sig att facken förlorar i styrka står vi inför ännu större problem. Många som lämnat facket kommer att inse att de står utan stöd gentemot arbetsgivaren. Organisationerna ska med mindre resurser försvara medlemmarnas intressen på jobbet och i avtalsrörelsen. Och i förlängningen hotas den svenska modell som bygger på att starka parter på arbetsmarknaden i kollektivavtal gör upp om rättvisa men flexibla spelregler.
Facken måste nu jobba hårt för att förklara hur man arbetar för sina medlemmar och deras trygghet. Men regeringen borde också inse att en mer balanserad politik skulle ha gynnsamma effekter. Både för Sverige och för de egna opinionssiffrorna.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.