Det lågbetalda könet
Män tjänar mer än kvinnor vid lika jobb, mansdominerade yrken betalas mer än kvinnodominerade. Lönediskrimineringen finns kvar och måste bekämpas på många sätt.
När Mia Brunell tog över som vd i Kinnevik fick hon
2 miljoner kronor mindre per år i grundlön än vad hennes manlige företrädare hade. Även om Mia Brunell, som trots allt får en årslön på 5,5 miljoner, kanske inte är den svenska yrkeskvinna som lidit mest av sin lönediskriminering, är det ändå just diskriminering det handlar om.
Flera kvinnor som tagit över vd-stolen efter män har drabbats av samma sak, visar en kartläggning som Svenska Dagbladet Näringsliv nyligen gjort. »När en kvinna efterträder en man som vd sänks vd:s lön. När en man efterträder en kvinna som vd höjs vd:s lön«, konstaterar tidningen.
Trots en mångårig kamp mot osakliga löneskillnader värderas män högre än kvinnor med samma arbetsuppgifter. Det gäller för verkställande direktörer liksom för de flesta andra på arbetsmarknaden. Den senaste bekräftelsen på detta kommer från Medlingsinstitutet, som i sin årsrapport publicerar statistik över löneskillnader mellan kvinnor och män. Också när hänsyn tagits till faktorer som yrke, ålder och utbildning har kvinnor i staten mer än sex procent lägre lön än män.
I intervjuer i ST Press har förvaltningsminister Mats Odell uttalat att löneskillnaderna inom staten måste minska. Att regeringen också gjort detta klart i budgetpropositionen är positivt. Men det gäller nu att omsätta den inställningen i konkreta resultat.
Arbetsgivarverket har tidigare hävdat att nästan hela löneskillnaden mellan kvinnor och män inom staten beror på skillnader i till exempel arbetsuppgifter och arbetstid. Det kan finnas anledning att kritiskt granska det påståendet. Men minst lika viktigt är att inte låta ambitionen stanna vid att ta itu med renodlad lönediskriminering mellan människor i samma yrke.
En mer subtil orättvisa handlar om att mansdominerade yrken generellt värderas högre än kvinnodominerade yrken. Det är ett fenomen som inte enbart kan skyllas på en opersonlig »marknad«.
Ett annat problem är att kvinnor inte får samma möjligheter att göra karriär som män. En viktig och välkänd orsak till detta är att kvinnor tar ett större ansvar för hem och familj – något som måste bekämpas bland annat genom ett mer rättvist uttag av föräldraledighet. Men en del av förklaringen finns också i att mäns prestationer i större utsträckning än kvinnors blir sedda och uppskattade. Det är något som bara kan bemötas med insikt och kunskap.
Att få bukt med de orättvisa villkoren på arbetsmarknaden kräver målmedvetna insatser på många områden. Alla aktörer måste ta sin del av ansvaret. Det gäller inte minst de fackliga organisationerna, som i både centrala och lokala avtal måste vara vaksamma på att kvinnors arbete värderas lika högt som mäns. Uppgiften är inte enkel – men det är en av de många utmaningar som facket faktiskt har en skyldighet att klara av.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
