Experiment utan koll
Satsningen på privata jobbcoacher är ett led i en förskjutning av arbetsmarknadspolitiken från offentliga till privata utförare. Men besluten vilar på klent underlag och uppföljningen brister.
En experimentverkstad som hittills kostat 1,7 miljarder kronor. Och där kontrollen av vad som försiggår är mycket begränsad. Men också ett steg i en ideologisk kursändring i arbetsmarknadspolitiken. Det är vad regeringens satsning på privat jobbcoachning inneburit.
Mediernas avslöjanden om coacher som erbjuder »psykologisk akupressur« eller saknar F-skattsedel och momsregistrering är upprörande. Men bortom skandalerna finns också mer generella problem med den utformning som jobbcoachningen har fått.
ST Press har i de senaste numren granskat hur jobbcoachningen hanterats. I granskningen blir det tydligt att de politiska besluten vilar på ett klent underlag och att kontrollen och uppföljningen av tjänsterna är begränsad.
Arbetsförmedlingen gör i praktiken ingen granskning av kvaliteten. Så länge coachföretagen inte bryter mot de vagt formulerade avtalen riskerar de inte att förlora sina kontrakt. Detta har fått de seriösa aktörerna att ropa på bättre kontroll – för att sålla bort företag som inte håller vad de lovar.
Inte heller har Arbetsförmedlingen några rutiner för att ta tillvara på eventuella klagomål från de arbetssökande och föra statistik över dem.
Det torde göra det svårt för myndighetsledning och politiker att bedöma hur väl verksamheten fungerar. Vilket borde vara en central fråga när systemets framtid avgörs.
Men det är inte bara beslutsfattarna som har svårt att få kunskap om jobbcoacherna – det tycks vara minst lika svårt för de arbetslösa. Den som letar efter en coach får ta del av långa listor med företagsnamn och ganska likalydande presentationer. Forskaren Flemming Larsen konstaterar att valen i sådana system ofta kännetecknas av stor slump.
Det är tydligt att uppdraget till de privata jobbcoachföretagen är ett led i en relativt snabb förskjutning av arbetsmarknadspolitiken från offentliga till privata utförare. En förskjutning de stora företagen i branschen själva driver på.
Men innan arbetsmarknadspolitiken byggs om i grunden och ett större ansvar läggs på privata aktörer måste flera viktiga frågor besvaras. För oavsett hur
hjälpen till jobb utformas i framtiden måste medborgarna garanteras rättssäkerhet och likabehandling, de anställda anställningstrygghet och meddelarfrihet, och allmänheten insyn.
Också frågan om vad vi egentligen har fått för skattepengarna hänger i luften. För samma summa som hittills gått till de privata jobbcoacherna hade Arbetsförmedlingen kunnat anställa 1 100 personer under tre år. Det har inte gjorts någon som helst analys av vad ett sådant alternativ hade kunnat innebära för möjligheterna att stödja de arbetslösa.
Det måste ställas krav på ett gott beslutsunderlag och ordentlig uppföljning när miljardbelopp spenderas på att köpa tjänster av privata företag. Det finns statliga utgifter på 1,7 miljoner kronor som är mer grundligt utredda än dessa 1,7 miljarder.
TCO har efterlyst en utredning av jobbcoacherna och av privata aktörers roll inom arbetsförmedlingen. Det är ett mycket befogat krav. Både coachernas resultat och de bredare konsekvenserna av förändringarna behöver granskas.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
DU är kung på att få fram budskap!
Bra jobbat