Att bygga ett nytt fack
Det blir alltmer nödvändigt att förändra den gammalmodiga – och splittrade – fackliga strukturen i Sverige.
Kommande och nuvarande medlemmar har rätt att kräva modernare och mer ändamålsenliga fackliga organisationer, där den enskilde sätts i första rummet.
ST har tillsammans med SKTF, HTF och Försäkringsanställdas förbund FF tagit utmaningen på allvar och gör nu ett seriöst försök att finna nya lösningar.
Ett nytt storförbund – där medlemmens behov av ökad nytta står i centrum – är den givna målsättningen.
Planerna fick en avgörande skjuts framåt i Bålsta utanför Stockholm i början av februari. Förbundsstyrelserna sade då ja till en rapport om hur förbundet kan byggas. Samtidigt gav de klartecken för att inleda ett fördjupat förankringsarbete.
”Styrelserna är säkra på att alla förslag är genomförbara”, skriver STs ordförande Annette Carnhede i ett brev till STs avdelningar. Men hon påpekar samtidigt att alla förslag är inte de allena saliggörande, ”utan tvärtom finns en övertygelse om att de kan förbättras och förändras under den process som nu följer i en bred diskussion med medlemmar och förtroendevalda i förbunden”.
Hon uppmanar med andra ord till en genomgripande – och angelägen – debatt om detta spännande fackliga äventyr.
”Om bygget artar sig väl kommer kommunaltjänstemännen att vara en del av ett mycket kompetent kollektiv som med större kraft kan matcha arbetsgivarnas och politikernas utspel,” heter det i SKTF-tidningens senaste ledare.
Det finns all anledning att hålla med och samtidigt tillägga att omdömet naturligtvis även gäller berörda statstjänstemän, försäkringskasseanställda och privatanställda. Det nya förbundet blir ett ”kompetent kollektiv”, som med sin storlek får en ökad tyngd i samhällsdebatten.
Så mycket står redan klart att det ryms stora möjligheter till nytänkande, offensiva satsningar och okonventionella lösningar inom ramen för ett samgående mellan förbunden.
De allt otydligare gränserna mellan statlig, kommunal och privat verksamhet tvingar fram förändringar. Det är exempelvis både oacceptabelt och otidsenligt med överföringar och tvister mellan förbunden på grund av att arbetsgivarna stuvar om.
De fyra ordförandena har haft modet att göra vad många fackliga ledare säkert avundas dem. Nämligen kastat prestigen överbord och sett förbi det fackliga revirtänkandet.
Nu finns knappast någon återvändo.
JAN-ÅKE PORSERYD, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.