Alexander Armiento: Myndigheternas stigande hyror kräver höjda anslag
Förra året kom larmet från Nationalmuseum – Sveriges största konstmuseum kan behöva lämna den byggnad där man funnits i över 150 år. Efter den stora renoveringen har hyran höjts kraftigt och prognoserna visar på växande underskott om regeringen inte skjuter till mer pengar. Omkring 40 miljoner kronor per år behövs, enligt museet.
Några sådana pengar kom dock inte i budgetpropositionen för 2024. Däremot en indikation på att kulturminister Parisa Liljestrand trots allt inte är så sugen på att se flyttbilarna rulla i väg från 1800-talshuset. ”Regeringen anser att Nationalmuseum ska kunna fortsätta bedriva verksamheten i lokalerna på Blasieholmen. Ett arbete har inletts för att genomlysa den uppkomna situationen”, stod det.
Nyligen fick en utredning i uppdrag att se över den modell med kostnadshyra som tillämpas för Nationalmuseum och fyra andra kulturinstitutioner. Förhoppningsvis går det att hitta en lösning som inte innebär hyreschocker när renoveringar görs. Annars finns risken att även Naturhistoriska riksmuseet, som också har kostnadshyra, måste se sig om efter nya lokaler.
Alla andra statliga verksamheter betalar i stället marknadshyra, oavsett om de hyr av en privat aktör eller en statlig hyresvärd som Statens fastighetsverk, Akademiska Hus eller Specialfastigheter. Det är också en ordning som har fått kritik, inte minst från universitet och högskolor.
Tanken är att den marknadsmässiga hyran ska innebära att myndigheterna själva får göra de avvägningar som krävs mellan lokaler och andra kostnadsposter. Som David Dellstig, som forskat om statens lokalförsörjning, förklarar i detta nummer av Publikt är det dock inte oproblematiskt. Många statliga verksamheter har en så nischad eller geografiskt bunden verksamhet att det är omöjligt för dem att flytta. Det sätter marknaden ur spel.
Med den låga risk det innebär att hyra ut till exempelvis ett statligt lärosäte skulle också avkastningskraven på ett statligt bolag som Akademiska Hus kunna vara lägre, menar David Dellstig. ”Därför blir en marknadshyra överdrivet hög”, konstaterar han.
Den grundläggande orsaken till att myndigheternas hyror diskuteras som ett problem är att de utgör en stor kostnad för verksamheter som är ekonomiskt pressade. Den höga inflationen och de besparingar regeringen ålagt dem har förvärrat situationen ytterligare, och tvingat fram en rad varsel och personalneddragningar. Det har lett till en press på medarbetarna och missnöje bland allmänheten. Att se över hyresmodeller och avkastningskrav kan vara en viktig åtgärd, men i grunden är lösningen enkel – statliga verksamheter måste få de resurser de behöver för att kunna fullgöra sina viktiga uppdrag.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
