Alexander Armiento: Därför måste vi värna rätten till abort
Frågan om vem som ska bestämma över kvinnans kropp har nyligen hamnat på den politiska dagordningen både i Sverige och i andra länder. Möjligheten att själv få fatta ett beslut om att göra abort är under attack.
I USA är frågan ständigt kontroversiell. Delstaten South Dakotas kongress antog förra året en lag som förbjöd såväl abort som akut-p-piller – även efter incest och våldtäkt. Lagen skulle, om den inte fallit i en folkomröstning, så småningom ha hamnat i Högsta domstolen. Det var också tanken: Målet var att få en omprövning av det domslut från 1973 som fastslog att USAs konstitution ger kvinnor rätt till abort. I South Dakota planerar man nu ett nytt försök med en något mildrad version.
Frågan kommer också garanterat upp i kampanjen inför presidentvalet 2008. Bland de republikanska väljarna är abortmotståndet starkt, och populäre republikanen Rudy Giulianis stöd för kvinnans rätt att välja kan mycket väl kosta honom partiets nominering. Mitt Romney, en annan republikansk kandidat, har tidigare varit för fri abort men har nu svängt.
•l•
I EU finns flera länder där möjligheten till abort är hårt begränsad. I Portugal fick en mer liberal abortlag glädjande nog nyligen stöd i en folkomröstning. Men i Polen syns ingen liknande ljusning. Där vill delar av den katolska högern tvärtom helst se en lagstiftning liknande den som föll i South Dakota. Liknande lagar finns redan på Malta.
Kvinnor som på detta sätt förvägras abort i hemlandet bör få göra abort i Sverige, föreslog en statlig utredning 2005. Ett bra förslag som skulle ge polska kvinnor en utväg – och ett förslag som flera av socialminister Göran Hägglunds kristdemokratiska partikollegor vill förhala. Det hedrar Hägglund att han stått fast vid att en proposition i frågan är på väg. Han har också svarat dem som tvivlat på hans egen inställning i frågan att han inte tänker föreslå ändringar av abortlagstiftningen och att han anser att det är kvinnan »som ska ha det yttersta beslutet i sin hand«.
•l•
Något akut hot mot kvinnans rätt att fatta beslut om sin egen kropp finns kanske inte i Sverige. Men om motståndarna till denna rätt flyttar fram sina positioner världen över påverkas diskussionsklimatet även hos oss. Därför gör vi som försvarar rätten att välja klokt i att inte glömma bort våra argument. Att inte sluta att påminna om att tiotusentals kvinnor världen över varje år dör i osäkra aborter, för att de inte har rätt till säkra metoder. Kvinnor vars önskan att avbryta sin graviditet fått dem att trotsa politikers försök att reducera dem till kuvöser och tvinga dem att framföda barn mot sin vilja.
Sett i det sammanhanget blir motståndet mot rätten att själv få välja att avbryta en graviditet naturligtvis moraliskt ohållbart. Den som förvägrar kvinnan den rätten vill bemäktiga sig hennes kropp och kön för syften som hon inte samtycker till. Det är ett övergrepp, ett slags våldtäkt.
Det kan kännas ovant att debattera i dessa termer för rättigheter vi i dagens Sverige ser som snudd på självklara. Men risken
finns att det blir nödvändigt fortare än vi anar.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
