"Utbildningsnivån har ökat mer än kraven i arbetet"
De högutbildade har blivit betydligt fler i arbetslivet under 2000-talet. Staten leder ligan med närmare 70 procent akademiker. Delvis handlar det om överutbildning, menar forskaren Tomas Korpi.
Det senaste årtiondet har andelen med eftergymnasial utbildning på den svenska arbetsmarknaden ökat från 32 procent till 41 procent. Det visar statistik som ST Press tagit fram genom SCB, Statistiska centralbyrån. På statliga myndigheter har andelen ökat från 60 till 70 procent. Bara 3 procent saknar gymnasieutbildning, mot 9 procent år 2000.
Det finns en bred politisk och facklig enighet om att den här utvecklingen är positiv och viktig, både för individen och för Sveriges ekonomiska utveckling. Men bland forskare finns kritiska röster. En av dem som ifrågasätter betoningen på akademisk utbildning är Tomas Korpi på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
– Jag tycker också att det är positivt med utbildning, men man bör framför allt se till att folk går ut grundskolan med fullständiga betyg och klarar gymnasieskolan. Det handlar om prioriteringar.
Tilltagande överutbildning
Den höjda kvalifikationsnivån bland dem som arbetar beror inte bara på att arbetet blir svårare eller mer komplext, tror han.
– Utbildningsnivån har ökat mer än kraven i arbetet. Så det finns en överutbildning, och den har tilltagit med tiden.
Han grundar sitt uttalande på Levnadsnivåundersökningarna, där ett urval ur befolkningen tillfrågats om sin utbildning och sitt arbetes svårighetsgrad.
Tomas Korpi ställer sig exempelvis tveksam till om tre års högskoleutbildning är nödvändig för att klara arbetet som arbetsförmedlare, ett krav som Arbetsförmedlingen nyligen infört vid nyanställningar.
– Det kan vara ett försök att uppgradera organisationen, att i den stora poolen av arbetslösa hitta de mest intressanta. Det behöver inte betyda att arbetet förändrats så väldigt mycket.
Risk för sämre lön
För den enskilde individen finns nackdelar med att vara överkvalificerad för jobbet, framhåller Tomas Korpi. Enligt en undersökning som han gjort tillsammans med forskarkollegan Michael Tåhlin riskerar de överkvalificerade att få en sämre löneutveckling jämfört med »rätt« placerade kurskamrater.
– Några kommer i kapp de andra så småningom, men sett som grupp gör de inte riktigt det.
Men även om utbildningen springer före jobbens utveckling har kraven i arbetslivet skärpts, säger Tomas Korpi. Och tyngdpunkten har förskjutits mot sociala färdigheter, som att arbeta i grupp och att kommunicera. Där finns kanske ingen given koppling till utbildningsnivå.
– Men i allmänhet får man ju träning i sådant när man går i skola, till exempel att presentera något inför en grupp.
Utvecklingen mot allt högre krav på utbildning gynnar kvinnor, som numera utbildar sig mer än män. Fördelen blir särskilt tydlig i den akademikertäta myndighetsvärlden.
Historiskt innebär det en stor förändring. År 1976 var nästan två av tre statligt anställda män. Snedfördelningen har efterhand minskat, och av dem som nyanställts de senaste fem åren är 53 procent kvinnor. Hos populära arbetsgivare som Sida och Regeringskansliet har balansen tippat åt andra hållet. Bland dem som Sida anställt sedan 2005 är två av tre kvinnor, i Regeringskansliet är andelen sex av tio.
Gapet mellan könen minskar
Det tidigare stora utbildningsgapet mellan män och kvinnor i statsförvaltningen har också minskat rejält under senare år. År 2000 hade 67 procent av männen eftergymnasial utbildning mot 52 procent av kvinnorna. För 2009 var siffrorna 73 respektive 67 procent.
Trots att vi fått många fler högutbildade i Sverige har myndigheterna de senaste åren fått något svårare att hitta experter och chefer, enligt Arbetsgivarverkets konjunkturbarometer. Andra områden där man har svårt att rekrytera är handläggare inom ekonomiförvaltning och revision samt juridiskt och allmänt utredningsarbete.
Men problemen är fortfarande mindre än de var i slutet av nittiotalet. Och få myndigheter rapporterar att verksamheten blir allvarligt lidande av svårigheterna.
