Utan arbete i mer än ett år

–Vi arbetslösa hängs upp på klädnypor, säger 59-åriga Eivor Tillberg.

Efter ett och ett halvt år utan jobb är hon djupt skuldsatt. Nöjesliv är uteslutet, och hon tänder nästan inga lampor hemma för att spara på elen.

ST Press träffar Eivor Tillberg på Liljeholmens arbetsförmedling i Stockholm.

Den har blivit en fast punkt i tillvaron för henne, liksom för Thomas Kings, också 59 år och arbetssökande. De två har även gemensamt att de tidigare arbetat på olika företag i Årsta partihallar, Eivor sedan återkomsten från ett liv i USA 1990 och Thomas i hela 28 år.

Eivor Tillbergs arbetsområde var ekonomiadministration. Hon har ingen formell utbildning, men fram till Årstaföretagets konkurs i januari 2006 har hon alltid haft jobb.

–När jag bytte jobb i USA slutade jag på en fredag och började på nästa ställe på måndagen.

Får nej två gånger i veckan

Nu har det blivit kärvare. Hon söker tio till femton jobb i veckan, men har bara fått komma på två jobbintervjuer under de knappt två åren som arbetslös.

–Varje vecka får jag i snitt ett till två negativa svar, men 80 procent svarar inte ens. De som svarar kan säga att »profilen stämmer inte in«. Ibland har jag ringt och ifrågasatt det, men jag har inte fått någon mer förklaring.

Det är åldern, tror Thomas Kings.

–Det är jättemånga som söker alla jobb. Jag skulle förmodligen inte välja mig själv om jag skulle anställa, man har inte samma ork som en 30-åring. Vi får väl gå dit elefanterna går…

Thomas har arbetat som personalchef och transportledare, men sedan han blev av med jobbet har han sökt alla möjliga arbeten och haft en tillfällig anställning som trädgårdsarbetare. Nu har han varit arbetslös i drygt ett år och har en bastant hög – han måttar 30 till 40 centimeter med händerna – med kopior på jobbansökningar hemma.

Thomas och Eivor deltar i jobb- och utvecklingsgarantin. Det är ett arbetsmarknadspolitiskt program som den borgerliga regeringen infört för långtidsarbetslösa som haft a-kassa i 300 dagar.

Han tycker att de veckovisa gruppträffarna tillsammans med arbetsförmedlare fungerar som ett bra bollplank och som en push att inte ge upp.

För Eivor Tillberg är gruppen en positiv gemenskap. Hon har känt sig ensam som arbetssökande.

–Man blir mer negativ till sig själv och till myndigheter som trampar på en. Jag försöker tänka positivt, att det fixar sig, men det känns som om ridån har gått ner.

Förlorar upp till 7 000 kronor

Eivor och Thomas är övertygade om att det finns arbetslösa som inte bryr sig om att försöka förändra sin situation, men i deras grupper på arbetsförmedlingen är alla aktivt arbetssökande. De anser att regeringens politik mot arbetslösa är orättvis, »katastrof« och »under all kritik«. Framför allt Eivor, som är ensamstående med en hemmaboende son, tycker sig ha drabbats hårt av den försämrade a-kassan och den 65-procentiga ersättning som ges i jobb- och utvecklingsgarantin. Hon har förlorat 5000–7000 kronor netto i månaden sedan hon hade arbete.

Hon är skuldsatt, har klippt sina kreditkort och försöker sedan ett år att flytta från den lägenhet hon inte längre har råd att bo i. Bio, restaurangbesök och kabel-TV är bortprioriterade.

–Jag har dragit ut många elkontakter hemma, och tänder aldrig lampan om jag bara ska gå igenom ett rum. Och jag har slutat att ringa till folk, de får ringa upp mig.

Månadskort till tunnelbanan måste hon ha för sitt jobbsökande, trots att det är en kännbar kostnad. En annan utgift, som hon reagerar starkt emot, är a-kasseavgiften. Så länge man har a-kassa betalar man ingen avgift, men när man går över till aktivitetsersättning med samma ersättningsnivå måste man börja betala till a-kassan igen.

Bara praktik sedan 2003 

Några tunnelbanestationer längre bort, i Skärholmen, gör 35-åriga Sofia Plantin ett besök på arbetsförmedlingen. Hon förlorade sitt arbete som receptionist när firman gick i konkurs i april 2003, och sedan dess har hon bara haft enstaka tillfälliga praktikplatser som arbetsförmedlingen ordnat.

–Jag är väl för kräsen! Men det är egentligen ett finare sätt att säga att jag har särskilda behov. Jag har ett funktionshinder som gör att det inte är så lätt.

Sofia Plantin har en hörselskada som gör att hon har svårt att klara stimmiga och stressiga miljöer.

–Jag letar efter en liten arbetsplats som inte är så rörig och stressig, och där jag kan arbeta 75 procent. Men sådana verkar inte finnas. Jag har två tjocka pärmar med gamla jobbansökningar.

Hon har gymnasiekompetens, en receptionsutbildning och har tagit datakörkort. I receptionsutbildningen ingick flera olika typer av telefonväxlar, men arbetsgivarna kräver dessutom erfarenhet av just deras system, säger Sofia Plantin. Hon tycks ganska missmodig när det gäller utsikterna att hitta ett arbete.

Inte ofta jobb att söka

–Jag går igenom utskick från Platsbanken och Jobsafari varje dag. Det är inte så ofta det finns jobb jag kan söka, så man tappar lite modet. Man kanske ringer och de låter jättetrevliga, men sedan får man ändå ett brev med tack för visat intresse.

Sofia Plantin har veckoträffar på Skärholmens arbetsförmedling i en grupp som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin.

Arbetslöshetsersättningen kallas aktivitetsersättning och ger 4980 kronor i månaden. Tillsammans med andra bidrag och sjukpension kommer hon upp i 10393 kronor. De nya hårdare reglerna har sänkt arbetslöshetsersättningen med ett par tusen kronor, och även bostadstillägget har minskat med omkring en tusenlapp, berättar Sofia.

–Jobbar man inte ska man inte ha några pengar, säger hon ironiskt. Men jag har en sambo som bidrar till familjeinkomsten. Jag brukar tänka på dem som inte har det stödet, att det finns andra som har det värre.

Men konsumtionsvanorna måste hållas strama: aldrig bio, aldrig shopping, äter ute några gånger om året.

–Ibland har inget funnits kvar när räkningarna är betalda. Peppar, peppar har jag ännu inte haft stora akuta utgifter, till exempel för tandläkare.

Sofia säger att hon »fortfarande letar efter tillbakaspolningsknappen«.

–Jag vill att allt ska vara som förr!

Arbetsförmedlare om svårighet få anställning 

Dålig skolunderbyggnad, funktionshinder, hög ålder, bristande kunskaper i svenska och brist på erfarenhet innebär svårigheter att få jobb trots högkonjunkturen, anser arbetsförmedlare som
ST Press talat med. Enligt deras erfarenhet är det också en nackdel som arbetssökande att ha en utländsk bakgrund.

– Man ska inte sticka under stol med att bara att ha ett utländskt namn kan göra det svårt att få ett arbete, säger Charlotte Ängré, arbetsförmedlare vid Liljeholmens arbetsförmedling.

Hon och hennes kollega Kerstin Persdotter arbetar med långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin. Kraven på utbildning har ökat, framhåller de, och det drabbar ungdomar som hoppat av skolan och äldre med låg utbildning som arbetat i många år på en och samma arbetsplats. Trotjänarna kan systemet på sin arbetsplats, och har svårt att byta bransch.

– Politikerna tror att bidrag alltid ger mer jobb, men arbetsgivarna vill framför allt ha kompetens, säger Kerstin Persdotter. Till exempel vill de ofta ha färska datorkunskaper.

Lång arbetslöshet nackdel

De har uppfattningen att långvarig arbetslöshet är en nackdel i sig när man söker arbete. Arbetsgivare frågar ofta hur länge personen varit arbetslös och varför.

Det är ett skäl till att det är viktigt att arbetsförmedlingen kommer in i ett tidigt skede. Ett annat skäl är att den arbetssökande kan behöva påminnas om att använda tiden effektivt. En del tror att det löser sig ändå, och vissa slår sig till ro och accepterar tillvaron som arbetslös, anser Charlotte Ängré.

– Några tycker att de har det rätt bra ändå. I hushåll med två vuxna och två inkomster kan man klara sig relativt bra med sin arbetslöshetsersättning, och man börjar planera sin vardag utifrån sin arbetslöshet.

Vill inte se allt i svart

Kerstin Persdotter säger att det kan vara ett sätt att anpassa sig till en situation där man inte ser så många andra möjligheter.
– Det är svårt att gå omkring och tycka att hela ens tillvaro är dålig. Vissa har också så stora skulder att det kanske inte lönar sig att börja arbeta.