Leijonborg: Tydligare styrning i staten hans mål

FÖRDJUPNING: VALET2006-08-22

Folkpartiets Lars Leijonborg är den femte partiledaren i ST Press serie med partiledarintervjuer. Han ger partiets syn på frågor som rör STs medlemmar: staten som arbetsgivare, och ägare av bolag, privatiseringar och arbetsmarknadspolitik.

Staten ska inte konkurrera med privata företag, anser Lars Leijonborg. Han öppnar för en betydligt mer omfattande privatisering än den som redan planeras av den borgerliga alliansen.

Om folkpartiet fick makten och behöll den i tjugo år, vad skulle vara den största skillnaden?

–Jag tror att Sverige skulle vara ett mer variationsrikt samhälle. Vi skulle ha bevarat och förstärkt det vi uppskattar i Sverige, en långtgående jämlikhet och att människor möts som likar, men inom den ramen skulle variationsrikedomen ha ökat. Fler skulle vara företagare, betydligt färre arbetslösa och valfriheten skulle vara större.

–Samtidigt tycker jag att politiker ska vara försiktiga med att beskriva visioner alltför detaljerat, därför att hur samhället blir ska ju bero på vad människorna vill.

Alliansen ger exempel på statliga företag som kan säljas. Om ert parti själva fick bestämma, skulle ni vilja sälja några andra bolag?

–Själva statsförvaltningen ser vi har en oerhört viktig roll i ett modernt samhälle. Det är en underskattad tillväxtfaktor att det finns ett fungerande rättssamhälle, och allt det som staten svarar för med miljöskydd, samhällsplanering och mycket mer. Däremot när det gäller verksamheter som bör vara konkurrensutsatta tycker vi att statens roll i princip ska vara regelsättarens och domarens, inte aktörens. Så vår principiella synpunkt är att på områden där det ska vara konkurrens ska det inte vara statligt ägande. Det kan finnas undantag, men det är huvudprincipen.

–I den borgerliga alliansen har vi i en kompromiss gjort klart att två stora statliga företag, Vattenfall och LKAB, inte ska privatiseras under den närmaste mandatperioden. När det gäller exempelvis Systembolaget är det vår uppfattning att den verksamheten inte ska vara konkurrensutsatt, så därför är vi inte för en privatisering av Systembolaget.

Kan du ange några konkreta
åtgärder som skulle göra staten bättre som ägare?

–Jag skulle vilja säga tydlighet. Jag är relativt frekvent kund hos ett företag som heter Svensk Kassaservice, och behandlingen av dess personal är under all kritik. Jag talar ofta med framför allt kvinnor som sitter i kassan, och de är med all rätt förtvivlade över hur arbetsgivaren har behandlat dem. Och om jag går till en annan ytterlighet: Vattenfall verkar vara föremål för en enorm politisk dragkamp. Å ena sidan verkar delar av regeringen upprätthålla höga lönsamhetskrav och driva på allt bolaget hittar på, såsom att driva kolkraftverk i Tyskland och förstöra miljön där. Å andra sidan utlovar andra delar av regeringen lägre priser, miljövänlighet och så vidare. Så det verkar vara kaos i själva signalsystemet.

Hur ska man lösa det?

–Om målet är tydlighet är det att regeringen, vare sig det är en
enpartiregering eller en flerpartiregering, måste tala sig fram till en gemensam linje som man sedan gör klart inför bolaget.

Vad bör hända med Svensk Kassaservice?

–Jag anser att den service som bolaget bedriver måste finnas över hela landet. Det är tillräckligt många som inte har gått över till betalning via nätet. Punkt ett är att frågan ska lösas överhuvud taget, de har ju hamnat mellan stolarna på ett väldigt olyckligt sätt. Min utgångspunkt nu är personalen, men även kunderna drabbas.

Och vilken lösning förordar ni?

–Jag är inte tillräckligt insatt i detaljerna, men med infrastrukturen i Sverige behövs ett betalningssystem som fungerar även för äldre människor och dem som av olika anledningar inte kan använda internet.

Så ni har ingen uppfattning om det bör privatiseras eller ej?

–Nej, det kan säkert lösas i privat regi också, men det är staten som har det yttersta ansvaret för att verksamheten fungerar.

Kommunala bolag har numera både offentliga handlingar och meddelarfrihet för de anställda. Bör det även gälla i statliga bolag?

–Det beror på vilken roll man har. Om man ska konkurrera med privata bolag är det en klar konkurrensnackdel om man ska behöva tillämpa offentlighetsprincipen. Vi tycker att offentlighetsprincipen ska gälla i verksamhet som är av förvaltningskaraktär, men inte i verksamhet som är på marknaden.

Finns det verksamhet i myndigheter som borde privatiseras?

–Det finns en del verksamheter som är konkurrensutsatta och där myndighetsutövningen är borta eller helt marginell, och då ska de privatiseras. Men jag kan inte direkt ge något exempel.

Vill ni avveckla myndigheter?

–Ja, det har skett en enorm
expansion av statliga myndigheter, och vi är ju kritiska till några. På senare tid har vi till
exempel ifrågasatt hur Djurskyddsmyndigheten bedriver sin verksamhet. Det betyder inte att vi inte tycker att djurskydd ska bedrivas, utan det handlar i så fall om att lägga tillbaka det till Jordbruksverket eller något sådant.

–Men i stort är det väl ändå så att det som bedrivs i myndighetsform behövs.

Har myndighetschefer rimliga löner och villkor?

–Staten måste ha löner som gör att man kan rekrytera duktiga medarbetare. Men egentligen ska jag inte svara på den frågan, för då är det statlig lönepolitik. Vi har ju valt en form där vi så mycket som möjligt simulerar ett marknadsförlopp när de offentliga lönerna sätts, och därför ska politiker vara försiktiga med att ha detaljerade synpunkter.

Och cheferna i statliga bolag?

–Det är väldigt viktigt, med tanke på de excesser som det varit i det privata näringslivet, att staten som ägare har en tydlig lönepolicy som ägaren har fastställt och att den verkligen tillämpas. Regeringen blir upprörd när
lönerna rusar i väg, men det är uppenbart att det är just det man har låtit ske. Och att skylla på andra när man är ansvarig, det tycker jag är dåligt.

Enligt folkpartiet är lönerna
i staten oacceptabelt ojämställda. Hur ska man förändra det?

–Det är svåra saker. Det skulle bli en rätt orimlig politisk debatt om centerpartiet lovade högre lön till lokförarna, folkpartiet till trafikledarna, och att folk skulle rösta om vilka som skulle ha
lönehöjningar. Men dock kommer man inte ifrån att politikerna ytterst är arbetsgivare
i den offentliga sektorn, så vi har gjort ett avsteg och sagt att vi
anser att lärare har felavlönats under lång tid i Sverige. Felet
beror på nedärvda könsfördomar.

–Det kan bara rättas till genom att arbetsgivaren erkänner det och i förhandlingar är beredda att rätta till det. Så det innebär direktiv till Arbetsgivarverket, så att de i sitt förhandlande tar hänsyn till det.

När ni motionerar i frågan ställer ni i utsikt att ni har makt att påverka.

–Ja, och det får naturligtvis ekonomiska konsekvenser. Vi tror inte det är realistiskt att den mansdominerade sidan i den
offentliga sektorn ska få lönesänkningar. Däremot, relativt sett, blir det inte samma höjningar.

Betyder det att ni, för statens del, är beredda att betala för jämställda löner?

–Ja, men vi har också gjort klart att det här klarar man inte på en avtalsförhandling, det tar nog ett par, tre.

Vilka är de tre viktigaste åtgärderna ni vill genomföra för att minska arbetslösheten?

–Bättre företagsklimat, det är nyckeln till fler jobb. Ett arbetsavdrag som framför allt gynnar låg- och medelinkomsttagare. För i de fall där man kan välja att vara bidragsförsörjd och löneförsörjd är det bra om det lönar sig mer att leva på en lön. I dag är det för liten skillnad i vissa fall.

–Det tredje är en bättre integrationspolitik. Vi har förslag om en jobbgaranti för arbetslösa, men det är också en jobbskyldighet. Det gäller inte bara invandrare, utan även handikappade och ungdomar.

Är jobbgarantin ett folkpartiförslag?

–Ja, jag tror inte det råder full enighet i alliansen om vår jobbgaranti. Begreppet används möjligen, men innehållet är olika.

Vilka konkreta skillnader
innebär jobbgarantin jämfört med dagens arbetsmarknadspolitik?

–På papperet är det kanske inte så stor skillnad, men i verkligheten tror jag att det skulle vara det. De som behöver försörjningsstöd ska få det, men då ska man göra en motprestation.

–Vi vill också ha in privata aktörer. Ekonomiska incitament kan ha rätt stor betydelse; arbetsförmedlingen kan tala om för exempelvis Proffice att de har hundra arbetsföra personer på a-kassa, och att Proffice får en ersättning om de kan ordna fram jobb. Privata aktörer skulle hitta verksamheter som kanske inte är marknadsmässiga, men folk kommer i arbete.

Vad blir kvar av Ams om Alliansen får bestämma?

–Det är väl myndighetsutövningen och behovsbedömarfunktionen: behöver den här personen utbildningsstöd, förmedlingsstöd och så vidare. Det gäller ju skattemedel som personen får del av, och det måste en ämbetsman fatta beslut om. Men detta att ringa runt till arbetsgivare och utföra utbildning kan mycket väl en privat eller ideell aktör göra.

–De Ams-anställda går ändå en gyllene framtid till mötes. Det kommer inte att vara mindre behov av förmedlingsfunktionen i framtiden. Är man en duktig arbetsförmedlare kommer man definitivt att vara efterfrågad. Jag utesluter inte heller att det kan finnas skäl att behålla en viss förmedling i offentlig regi, men huvudprincipen är att det drivs av enskilda.

Ni vill öka de enskildas inbetalningar till a-kassan med tio miljarder kronor per år, max 3600 kronors höjning per person och år. Varför?

–Det är en ren systemförändring som inte påverkar individen, för man får tillbaka hela höjningen genom sänkt skatt. Vi tror att det är bra att konsekvenserna av lönebildningen blir tydligare för facken – eftersom facken hanterar a-kassan.

Ett annat förslag är sänkt ersättningsnivå i a-kassan.

–Sänkningen berör inte den första tiden. Vi vill komma ifrån att a-kassan blir en permanent försörjningsinrättning. Vi gör klart för individen att a-kasseperioden är begränsad och att det är viktigt att anstränga sig för att hitta ett nytt jobb. Jag tror att de allra, allra flesta kan hitta ett arbete, och kan man inte det måste man så småningom anpassa sin livssituation till en lägre inkomst.

Vad säger folkpartiet om centerns förslag angående
särskilda ungdomsanställningar utan anställningsskydd?

–Jag är redo att säga att hellre ett osäkert jobb än inget jobb alls, men felet med centerns förslag är att man utgår ifrån att alla i en viss ålder har svårt att få ett riktigt jobb. Om det finns en tjugoåring som är jätteduktig och som skulle platsa på folkpartiets riksdagskansli, varför skulle den personen omfattas av de här särskilda villkoren?

–Folkpartiet har förslag om »instegsjobb«, och alliansens variant kallas nystartjobb. För att komma ifråga för instegsjobb ska det vara uppenbart att man inte får jobb på vanligt sätt.

Folkpartiet vill också . . .

-Avskaffa friåret, men samtidigt låta människor själva
betala ett »friår« genom att ta ut pension ett år mitt i livet.

- Skärpa reglerna för avtalspension för att hindra tidiga pensioneringar.

- Säga nej till lag om rätt till heltidsarbete.

- Tillsätta en kommission för att granska bristerna i de statliga bolagen.

- Införa ett nytt stöd för arbetslösa som utförsäkrats från a-kassan. Det ska vara något högre än socialbidrag.

- Privatisera Lantmäteriets uppdragsverksamhet, enheten Metria.

- Anslå 200 miljoner kronor för att utveckla ett svenskt
universitet till ett lärosäte av världsklass, ett »Nobeluniversitet«.

- Inrätta 2 000 praktikplatser för akademiker.

- Höja nivån på studiemedlen med 100 kronor i månaden utöver regeringens förslag.

- Stoppa utbyggnaden av högskolan tillfälligt, och höja kvaliteten med ett pengatillskott på en miljard kronor. Forskningen får ytterligare två miljarder kronor, enligt den borgerliga alliansens förslag.

- Ha en jämställdhetsbonus för jämlikt uttag av barnledighet.

- Att olycksfall i arbetet ska försäkras privat.

Foto: LARS EKDAHL
Foto: LARS EKDAHL
Bild: Lars Ekdahl

Lars Leijonborg

- Född i Solna 1949.

- Gick med i folkpartiets ungdomsförbund vid femton års ålder. Ordförande 1971-1973.

- Socionomexamen 1974. Mellan 1978 och 1990 kanslichef för partiets riksdagskansli, partisekreterare, chefredaktör för tidskriften Nu och till sist konsult på Svenska managementgruppen.

- Invald i riksdagen 1985.

- Andre vice ordförande i partiet 1990, gruppledare i riksdagen 1991 och partiledare 1997.

- Pappa till två söner, födda 1975 respektive 1996. Bor i Stockholm, sommarstuga utanför Västervik.

- Vad vill du göra när du slutar som heltidspolitiker?

- Jag kan tänka mig allt möjligt. När jag var yngre tänkte jag mycket på att arbeta med bistånd. Jag skulle kunna vara journalist, statstjänsteman, fotograf...fast jag är en väldigt dålig fotograf!

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA