Facket betonar medarbetarnas ansvar
ST har länge hävdat att delaktiga medarbetare är en förutsättning för att ledarskapet i staten ska fungera väl. Medarbetarskap anses så viktigt att det nästan blivit ett eget politikområde inom förbundet.
– Även för den som inte själv är ledare och chef är det oerhört viktigt att ha insikt i ledarskapsfrågor. Som medarbetare får du en annan förståelse för chefens uppdrag om du själv har kompetens, och inser behovet av att också du engagerar dig.
Det säger STs ordförande Annette Carnhede. Hon leder ett förbund där frågan om medarbetarskap väger tungt. På STs kongress i maj ville en del ombud till och med skapa ett nytt politikområde, vid sidan av ledarskap, jämställdhet, mångfald och lönepolitik. Så blev det nu inte. I stället har förbundet skrivit om sin policy kring ledarskap för att ännu tydligare markera kopplingen till ett aktivt medarbetarskap.
Måste vara mer än ett papper
Viktigast är att vägarna till inflytande på arbetsplatsen är mer än en papperskonstruktion, poängterar Annette Carnhede. Formaliserad samverkan, arbetsplatsträffar samt utvecklings- och lönesamtal med ett vettigt innehåll är sådana ingredienser. Sedan ankommer det på medarbetarna själva att bidra, så att man inte bara lutar sig tillbaka och kräver underverk av sin chef.
– Medarbetare bär ansvar för sitt jobb och sin utveckling, och för att använda de vägar som skapas för delaktighet och inflytande, säger Annette Carnhede. Den statliga samverkansmodellen bygger på detta.
Men det ställer förstås krav på chefen: om medarbetarna engagerar sig på arbetsplatsträffarna och möts av ett ledarskap som inte förmår förvalta resultaten rasar strukturen ihop.
– Då bränner man ju de instrumenten. Det är jättefarligt – varför ska man då engagera sig?
ST verkar i olika forum för att lyfta fram medarbetarskapets betydelse och statliga chefers villkor. Bland annat vill förbundet se en mer enhetlig struktur för statlig chefsutbildning på högre nivå. Åtskilligt har förbättrats de senaste tio åren, tycker Annette Carnhede. Men mycket kullkastas också av ständiga sparbeting.
– Frågan är om det inte är så pressat på sina håll att det nästan inte hjälper. Det är inte så lätt att leda organisationer som ständigt pådyvlas omorganisationer och nedskärningar. Det ger inte mycket plats att uppmuntra ett aktivt medarbetarskap.