De väntar med att sluta
Från september 2001 har alla laglig rätt att ha kvar sin anställning till fyllda 67 år. Några ST-medlemmar på olika myndigheter berättar varför de valt att arbeta vidare och skjuta upp sin pensionering.
–Jag hade rätt att sluta vid 63. Men jag lovade chefen att om han fick problem att få ny platschef så skulle jag ta jobbet.
Ola Sundström är platschef vid Vägverket Produktion. I januari nästa år fyller han 66 år.
Han är en av dem som gjort precis som männen och kvinnorna bakom det nya pensionssystemet tänkt: Ju längre du jobbar desto bättre blir din pension.
Men ekonomin fanns inte alls med i bilden när Ola Sundström valde att fortsätta sin anställning. Han är ointresserad av pension, har inte ens tagit reda på hur mycket han får. Däremot gillar han sitt jobb trots ett arbetsschema som många nog inte
avundas honom.
Sedan 60-talet har han arbetat på olika byggarbetsplatser i landet under veckorna och varit hemma bara på helgerna. Det gäller för årets alla veckor utom fyra–fem semesterveckor. I somras var det faktiskt första gången han hade tre veckors sammanhängande semesterledighet.
Veckopendlar 40 mil
Ola Sundströms nuvarande arbetsplats är Börtnan på gränsen mellan Jämtland och Härjedalen, där en damm ska förstärkas. Hemma, det är Borgafjäll i södra Lappland, vilket ger en nätt pendlingssträcka på 40 mil och ungefär sex timmars bilkörning.
–Jag är en sorts rallare, just nu en vattenrallare, säger han och skrattar. Känner man sig pigg och fräsch är det inga problem att jobba.
På hans avdelning, anläggningsavdelningen, vill man dessutom inte bli av med anställda, snarare är det svårt att få tag i nya, däribland efterträdare till Ola Sundström.
–Folk vill inte vara borta så länge hemifrån som jag är, inte om de har en fem- eller sexåring hemma, konstaterar han. När jag började på Vägverket 1964 fick jag ta det jobb som fanns.
Ola Sundström ansvarar för arbete, ekonomi, arbetsskydd och arbetsmiljö vid dammen, gör arbetsscheman och leder arbetet för 15–20 personer, beställer maskiner och förare. Det innebär 40 timmars koncentrerat arbete måndag till torsdag. Sen blir det hemfärd och på vägen uppehåll i Dorotea för att hälsa på barnbarnet.
–Jag hade tänkt gå i pension i höst, men nu blir det först 2009 eftersom det här jobbet är på två år.
När Ola Sundström väl blir pensionerad kommer han inte att sakna sysselsättning, säger han. Då ska han fiska, plocka svamp och renovera hus »i väglöst land« – sambons mamma har ett hus och själv har han både stuga och villa.
Sneglat på pensionen
–Främsta skälet till att jag inte tar pension nu är att jag inte fått någon efterträdare, säger Anita Carlsson, som också passerat 65-årsstrecket. Det beror också delvis på pensionen som inte blir så stor.
Hon är skatteinformatör inom Skatteverkets östra region och arbetar i Linköping. Tanken var att någon skulle arbeta tillsammans med henne för att komma in i arbetsuppgifterna, men när man annonserade efter en efterträdare skedde en miss som fördröjde hela nyrekryteringen.
–I mitt jobb har jag många externa kontakter som inte kan avslutas hur som helst. Jag arbetar med förebyggande information åt myndigheter, kommuner, landsting och privata företag i samband med upphandlingar. De vill veta att det företag de anlitar inte har skulder och liknande.
Egentligen hade Anita Carlsson tänkt sluta nu i höst, men hon fortsätter med nuvarande arbetsuppgifter fram till årsskiftet, eventuellt ytterligare några månader om hon känner sig frisk.
–Det är bra att man kan välja när man vill sluta. En del arbetskamrater tycker att man inte ska gå kvar här utan lämna plats åt någon annan, men var och en är sig själv närmast. Jag känner mig inte så gammal och jag trivs med arbetskamraterna – och så bra med mitt jobb att jag sörjt lite över att jag ska sluta.
Under några år har Anita Carlsson fått del av ett erbjudande om att minska arbetstiden, »61+«. som funnits enbart inom skatteområdet och som gällt dem mellan 61 och 65 år. När hon nu fortsätter arbeta måste hon gå upp i heltid och det löser hon genom att ta ut sparad semester någon dag per vecka.
Även Anders Höckerfelt på Arbetsmarknadsstyrelsen i Stockholm har haft delpension med 20 procent, enligt det avtal som gäller för statliga myndigheter.
–Jag måste antingen gå upp på heltid eller säga upp mig. Det gjorde mig överraskad.
Han ökade på till heltid i mars 2006. I hans fall finns flera skäl till att han vill fortsätta. Det är ekonomiskt lönsamt, menar han, eftersom arbetande pensionärer får höjt »jobbavdrag« (se faktaruta på nästa sida). Han trivs också med jobb och arbetskamrater.
–Jag är beställare och förvaltare av internetapplikationer och har varit med om att utveckla en del av dem. De rör information om yrken och utbildningar och intressetest för ungdomar som ska välja yrkesbana.
Ingen har ifrågasatt att han skulle fortsätta och han har inte behövt känna att han »arbetat på nåder«. Medelåldern på arbetsplatsen är ganska hög och därför har han aldrig känt sig så gammal.
Även om ekonomin inte varit avgörande för Anders Höckerfelts val har han en känsla av »att man måste se om sitt hus«.
–Det är riktigt att man har rätt att fortsätta arbeta efter 65, tycker han. Vi blir ju piggare i högre åldrar och arbetskraften behövs.
Samtidigt känner han lite oro för vad han ska sysselsätta sig med som pensionär. Den delen har han inte bearbetat särskilt väl än. Men att sluta vid 67 känns ändå bra som slutdatum.
–Skulle jag vilja fortsätta måste jag söka en ny tjänst…
Inga planer på att sluta
För drygt ett år sedan skulle Richard Murray, chefsekonom på Statskontoret, ha gått i pension. Men han är mitt uppe i ett engagerande och roligt jobb och har inga planer på att sluta.
–Jag arbetar med en studie om hur välfärdstjänster ska kunna bli gångbara som tjänsteexport och det finns mycket annat att göra. Men hade jag inte haft stimulerande arbetsuppgifter eller haft chefer som jag inte trivts med, hade jag slutat direkt.
Förra året var det enligt Richard Murray »jättetufft«, när ungefär 20 procent av de anställda sades upp och de som måste gå var unga.
–Jag har undrat vad de tänkte när jag inte lämnade min plats men jag hörde aldrig något, säger Richard Murray.
Han känner sig frisk och har sneglat lite på pensionseffekten men det senare har inte varit avgörande för hans beslut att jobba vidare. När han blir 67 tänker han inte heller sluta arbeta, kanske fortsätter han då med ett eget företag.
–Men ber man mig stanna skulle jag nappa på det. Genom att vistas här har jag lättare att hålla mig à jour i jobbet jämfört med att arbeta ensam. Här har jag också arbetskamrater.
FLER JOBBAR LÄNGRE
* Antalet heltidsarbetandei staten i åldrarna 65–67 år har ökat sedan lagen om rätt att stanna kvar i anställningen kom 2001. Enligt den partsgemensamma statistiken var de 480 i september 2000 och 1793 i september 2006.
* Både antalet män och antalet kvinnor som beviljats pension efter fyllda 65 år har blivit fler inom statsförvaltningen. Enligt Statens pensionsverk ökade antalet män med pensionsavgång efter fyllda 65 år från 141 år 2002 till 565 år 2005. För kvinnorna var motsvarande siffror 52 respektive 456. Statistiken anger inte hur lång tid man arbetade efter 65-årsdagen.
