Banverkets chef, Bo Bylund har 95 000 kronor i månaden. Han är den högst avlönade bland generaldirektörerna. Männen tjänar 4,9 procent mer än sina kvinnliga kolleger.
Hur ska jag kunna få mer betalt för det arbete jag gör? Den frågan ställer sig alla till och från, inte minst nu när de centrala förhandlingarna inom Arbetsgivarverkets område avslutats och de lokala löneförhandlingarna tar vid. Här är några tips i ämnet.
Arbetsgivarna har fört fram ett nollavtal som ett alternativ för de myndighetsanställda. Det säger facket nej till. Men något färdigt bud finns ännu inte att ta ställning till.
”Lönerna måste upp.” I ett par reportage i höstas berättade ST-medlemmar dels från Skövde, Falköping och Lidköping (i nr 15/00), dels från Kiruna och Gällivare (13/00) om sina förväntningar på årets avtalsrörelse. Här ger några av dem sin syn på det nya, centrala avtalet.
Visst kan jämställdhetslagen fungera som en hävstång för rättvisare löner. Rätt använd visar den på vilken grund lönesättningen vilar, förklarar Jämo, Claes Borgström.
På flera statliga behandlingshem har facket och arbetsgivaren arbetat fram egna modeller för lönesättningen, med tydliga, lokalt anpassade lönekriterier. – Jag tycker detta är helt fantastiskt. Vi ser konkret att det ger mer lön, säger Glenn Ljunggren.
I årets löneavtal sägs att de lokala parterna ska komma överens om lönekriterier och analysera löneläget innan de nya lönerna förhandlas. Frågan är hur realistiskt det är.
– På 70-talet hade vi en debatt om att utsträcka demokratin till arbetsplatserna. I dag sker en påverkan i andra riktningen: en pågående splittring och avdemokratisering i arbetslivet, som kan försvaga demokratin i samhället.