Högt pris för flexibelt arbetsliv
– På 70-talet hade vi en debatt om att utsträcka demokratin till arbetsplatserna. I dag sker en påverkan i andra riktningen: en pågående splittring och avdemokratisering i arbetslivet, som kan försvaga demokratin i samhället.
Påståendet görs av Örjan Nyström, LO-utredare i Göteborg och författare till boken Mellan anpassning och motstånd – Facket och det nya arbetslivet. Den är ett försök att reda ut hur människors villkor i arbetslivet omvandlats under 80- och 90-talet, den period då vi åtminstone i retoriken lämnat industrialismens era och gått in i det postindustriella samhället.
– Samhällets arbetsordning är den kanske mäktigaste kulturskapande kraften vi har. Men demokratidebatten har varit lite blind, den har inte sett förändringarna i arbetslivet. Man måste göra kopplingen till maktbalansen.
Och att den balansen nu väger över till de lönearbetandes nackdel är en röd tråd i Örjan Nyströms bok. Underbemanning, uppluckring av normen fast anställning och fast arbetstid, ökade löneklyftor och försämringar i det sociala skyddsnätet har försvagat och splittrat de anställda och deras fackliga organisationer.
Somliga beskriver dessa förändringar som en nödvändig följd av ökad internationell konkurrens och den tekniska utvecklingen – en given terräng som den enskilda människan har att anpassa sig till.
Och visst måste vi räkna in globaliseringen och IT-utvecklingen som möjliggjort snabba finansiella transaktioner och kortsiktiga ekonomiska förväntningar, medger Örjan Nyström. Men det är definitivt ingen naturlag att samhället måste utvecklas på detta sätt. Det nya arbetslivet är också mycket kostsamt, men arbetsgivarna har hittills kunnat skjuta över kostnaderna på den enskilde och på samhället.
Örjan Nyström sammanfattar det som händer i arbetets värld med ett ord: flexibilisering. Flexibilitet är det rationaliseringskoncept som efterträtt taylorismens ackordshets och arbetsuppdelning. Produktion, sortiment och kvalitet på såväl varor som tjänster anpassas snävare till marknadens fluktuationer, och alla buffertar ska bort.
– Det är intressant att ordet flexibilitet har ändrat innebörd nästan 100-procentigt de senaste decennierna, påpekar Örjan Nyström. I arbetsmiljölagen från 70-talet anges i portalparagrafen att arbetsmiljön ska anpassas till människans psykiska och fysiska förutsättningar. I dag används ordet oreflekterat från motsatt perspektiv. Det är den enskilda människan som ska anpassa sig till ”omvärldsförändringarna”.
Flexibilitet är fortfarande ett positivt laddat ord. Men hur ska den se ut? Om arbetskraften ska levereras färdigutbildad och just in time måste gamla arbetstidsramar lösas upp, liksom en stel arbetsfördelning och en traditionell hierarki. Det behövs flexibla system för löner och andra ersättningar, geografisk och utbildningsmässig rörlighet och nya anställningsformer och uppdragskontrakt.
En del av detta skulle kunna vara bra för de anställda, menar Örjan Nyström. Större ansvar och befogenheter, kompetensutveckling och mer varierade arbetsuppgifter är sådant som de flesta uppskattar i jobbet.
Men priset är högt. Ta till exempel fenomenet flexibel bemanning, så kallad numerär flexibilitet. För femton år sedan skapade den brittiske arbetslivsforskaren John Atkinson en bild av den ideala numerära flexibiliteten. Hans modell består av flera cirklar, med allt lösare förbindelser till arbetsgivaren ju längre ut från centrum man befinner sig (se bilden).
Denna arbetsorganisation förutsätter att det finns en reservarmé av arbetslösa, en ytterligare cirkel utanför modellen. Och de buffertar som tas bort måste rekonstrueras någon annanstans, vilket innebär stora påfrestningar på samhällets sociala trygghetssystem, utbildningsapparaten och den sociala servicen.
Arbetsgivarnas strävan efter en lämplig mix av anställnings- och uppdragsformer skapar också en polarisering, framhåller Örjan Nyström.
– Ekonomi handlar inte om kontrakt mellan likar. Det är ett ojämnt utbyte. För ”marknadsstarka” grupper kan flexibiliseringen och de individualiserade arbetsvillkoren vara en frihet, men för ”marknadssvaga” grupper kommer friheten att krympa.
Det som brukar kallas funktionell flexibilitet, arbete i arbetslag och rörlighet mellan olika arbetsuppgifter, framställs ofta som ett förverkligande av drömmen om det goda arbetet. Men även den sortens flexibilitet har påtagliga nackdelar i dagens slimmade organisationer, anser Örjan Nyström. Arbetskraven kan vara minst lika stressande som de gamla industriackorden. Det beror delvis på att de fackliga organisationerna inte har klarat förhandlingarna om hur stor ”normalbemanningen” bör vara.
– Många som jobbar på detta vis har börjat önska sig tillbaka till en tid när de var mer utbytbara, och inte behövde ta med sig jobbet hem eller släpa sig till arbetsplatsen fast man är sjuk, säger Örjan Nyström.
Den form av flexibilitet som kanske diskuteras mest på arbetsplatserna just nu är verksamhetsanpassad arbetstid. Hyggliga lösningar på det området förutsätter att det fortfarande finns normer i lagar och centrala avtal att falla tillbaka på om det kniper, framhåller Örjan Nyström, liksom att flexibiliteten också kan komma den anställde till godo.
Den ”numerära” flexibiliteten med osäkra och ojämlika anställningsförhållanden är den sämsta formen av rörlighet, menar han. Där behövs både lagstiftning och starkare kollektivavtal, till exempel anställnings- och inkomsttrygghet för springvikarier i vården och serviceyrken och certifiering av uthyrningsföretag och underentreprenörer för att undvika social dumpning. Avtalsvägen bör man också göra det mindre lönsamt att anställa människor för kortare perioder.
I det flexibla arbetslivet sätts den fackliga solidariteten på prov. Risken finns att man mest bekymrar sig om kollegorna i den fast anställda kärnan av personalen.
Den kanske svåraste fackliga utmaningen blir att ta itu med orsakerna till den snabbt växande ohälsa som är relaterad till arbetslivet.
– Arbetsmiljökrisen är en baksida av flexibiliteten, som genomförts samtidigt som man minskat bemanningen, säger Örjan Nyström. Men på många arbetsplatser har facket varit ganska djupt involverat i den moderna arbetsorganisationen. Man samverkar i omorganisation efter omorganisation, och det väcker större och större olust bland medlemmarna.
Taylorismen började överskrida gränsen för människans förmåga under 60-talet. Det vi ser nu i arbetslivet, med utslagning och sjukskrivningar, kan vara början på en ny sådan gränssprängning, menar Örjan Nyström.
Frågan är hur de fackliga företrädarna agerar om vi också får en gräsrotsrevolt, liknande 60-talets, mot arbetslivets villkor.
– Det finns ingen fackligt förtroendevald som inte i det perspektivet grubblar över risken att facket, när den dagen kommer, står i vägen för medlemmarna i stället för att gå i spetsen för dem, säger Örjan Nyström.
I korthet
Flexibilitet är arbetsgivarnas nya koncept för rationalisering, anser LO-utredaren Örjan Nyström. Människan ska anpassas till produktionen, inte tvärtom, och priset betalas av individen och samhället. Det flexibla arbetslivet ökar också klyftorna i samhället: frihet och utveckling för ”marknadsstarka” grupper, otrygghet och underordning för de ”marknadssvaga”.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
