Behåll lugnet när kollegan börjar gråta
Någon snyftar till, mitt under mötet, och tiden stannar. Vad är det som händer? Gråt på jobbet väcker känslor hos alla. För att hantera situationen på bästa sätt behövs lugn och självinsikt.
Många landlevande djur har tårkanaler och tårkörtlar, men det är bara människan som gråter av känslomässiga skäl. Eftersom vi är komplexa varelser kan gråten komma när som helst och av olika orsaker. På jobbet kan stress, arbetsbelastning eller konflikter vara utlösande, men lika gärna privata problem.
– Vi har ingen av och på-knapp för känslor. Vi tar med oss dem från hemmet till jobbet och vice versa, säger Nicolas Jacquemot, doktor i management.
Han har skrivit boken Känslokoden, som handlar om känslohantering i arbetslivet, och tycker absolut att man ska få gråta på jobbet.
– Känslor gör oss till människor. Om glädje, engagemang och gemenskap har sin plats på jobbet så behöver även mindre positiva känslor få ha det.
Fast det är förstås inte optimalt med ständiga utspel av starka känslor som ilska, aggression och gråt. Det kan göra medarbetare oroliga och osäkra, vilket i sin tur kan utvecklas till ett arbetsmiljöproblem.
– Men det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön och är skyldig att agera i så fall, säger Nicolas Jacquemot.
Helt klart är att en kollegas tårar, till exempel under ett möte, väcker känslor hos alla närvarande. Någon blir nervös, en annan sitter som paralyserad, medan en tredje funderar på hur situationen ska hanteras.
– Ofta väcker gråten en känsla av rädsla och skuld. Det är viktigt att veta det, säger Tamara Mašković Wängborg, specialist på konflikthantering på konsult- och utbildningsföretaget Medlingscentrum.
Hennes råd är att försöka behålla lugnet. Utgångspunkten kan vara: ”Jag sitter här, jag ser dina tårar och jag vet att du klarar av att vara ledsen. Människor klarar det.”
– På så sätt ger jag dig andrum. Jag är inte framme direkt och ska trösta och krama om. När vi vill göra det handlar det ofta mest om egna känslor och behov. Skapa i stället utrymme och andrum för den som gråter.
Att hålla sig lugn och försöka se gråten som en sorts information är bästa hjälpen för den som gråter, menar Tamara Mašković Wängborg.
– Jag går inte på min egen första känsloimpuls. Jag kan i stället säga: Jag ser att du blir känslosam. Vill du gå undan och samla dig lite? Vill du ha en kram? Vill du prata om det? Nu eller senare?
Och om det är jag själv som sitter på mötet och känner klumpen i halsen växa och tårarna komma – hur ska jag då tänka och göra?
– Det är viktigt att bejaka att känslan kommer. Vissa saker är ju värda att gråta över, säger Tamara Mašković Wängborg.
Beroende på situationen och hur jag är som person finns olika vägar att gå, menar hon. Kanske vill jag av olika skäl inte gråta just här och nu. I så fall kan jag be om en paus. På toaletten eller i mitt rum kan jag andas ut och hämta mig, ringa en vän eller gråta en skvätt tillsammans med en kollega.
Eller så låter jag tårarna komma direkt, helt öppet. När jag hämtat mig kan det vara bra att förklara varför jag gråtit, tycker Nicolas Jacquemot.
– Min erfarenhet är att man ofta har mycket att vinna på det. Din chef och dina kollegor är med största sannolikhet kloka och förstående personer som kan hantera det du säger. Spekulationer kan dessutom uppstå om någon gråter ofta utan att kommentera det.
Hur mycket jag ska förklara är en annan femma. Tamara Mašković Wängborgs råd är att säga så mycket eller lite som känns bra i situationen, vare sig det är ”gud, nu grät jag, det är bara för mycket att göra” eller ”vet ni, jag har det lite tufft privat just nu”, eller kanske något mer utförligt om det är läge.
– Man kan lägga informationen på den nivå som känns bra för en. Och säga om man vill prata vidare om det eller inte.
Att se gråt som något som tillhör den privata sfären, medan man på arbetet förväntas ”skärpa sig” och behålla sin professionella sfär, var vanligare förr. En sådan syn kan dock hänga kvar på en del arbetsplatser. Både Nicolas Jacquemot och Tamara Mašković Wängborg anser att det är ett känsloklimat som hämmar såväl trivsel som produktivitet.
Den som vill förändra en kultur där känslor och gråt är mer eller mindre tabubelagda behöver ta frågan vidare med sin närmaste chef.
– Även om alla medarbetare har ett kollektivt ansvar för känslokulturen så har chefen och i slutändan arbetsgivaren ansvaret för att skapa en sund arbetsmiljö, säger Nicolas Jacquemot.
Om någon gråter väldigt ofta kan det leda till att omgivningen försöker hantera det genom att ta särskilda hänsyn. Den som upplever att en kollegas tårar leder till specialbehandling och fördelar – och kanske rent av används för att manipulera omgivningen – bör gå till sin chef och lyfta frågan. Det kan finnas ett mönster som behöver undersökas.
Men om man bara känner sig allmänt störd över ett känslosamt utspel kan man behöva göra ett varv med sig själv, som Tamara Mašković Wängborg uttrycker det.
– I stället för att tänka ”vad är det för fel på den där människan” kan man fråga sig varför gråten blir så jobbig för mig.
Oavsett situationen kring tårarna på jobbet tycker Nicolas Jacquemot att det är viktigt att försöka ”snälltolka”.
– Reta inte upp dig på en gråtande kollega innan du vet sammanhanget. Varken du eller din kollega är robotar. Vill vi ha kollegor med känslor får vi acceptera att allt inte är glatt och peppigt hela tiden. Gråt är en del av livet, även arbetslivet.
Så kan du göra när gråten kommer på jobbet
- Behåll lugnet, det är den bästa hjälpen för den som gråter.
- Ge den som gråter andrum att välja vad hen vill göra och säga.
- Om du själv känner gråten komma, välj om du vill gå undan eller sitta kvar.
- Berätta gärna efteråt varför du grät, men bara så mycket som känns bra.
- Kom ihåg att arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljön och är skyldig att vidta åtgärder om det finns brister.
