Konsten är att inte bli arg
När en arbetskamrat har retat gall-feber på dig, går du in i förrådet och sparkar på kartonger då? Naturligtvis är det bättre än att sparka på kollegan – men det bästa för dig själv är att inte bli arg alls.
Arga blir vi då och då när vi blir vi provocerade – något säger oss att vi måste reagera för att inte bli utnyttjade.
Privat kan vi skicka »gör-inte-så-här-signaler« till den som retar oss. På jobbet biter vi oftare ihop. Men det är inte bästa sättet.
–Helt meningslöst och bortkastad energi, säger Åsa Nilsonne som är psykiater, författare och universitetslektor.
–Så länge ilskan mal i huvudet är vi spända och stressade och kroppen står i beredskap att kasta sig in i en strid som inte finns.
Det bästa, menar Åsa Nilsonne, är att slå irritationen ur hågen och tänka så här i stället:
1. Den här människan måste ha ett fattigt liv som låter sin frustration gå ut över mig.
2. Hennes ilska har inget med mig att göra.
3. Nu ska jag tänka professionellt.
Men hur tänker man egentligen professionellt när man blivit nedvärderad av chefen eller kollegan lägger krokben?
Otillfredsställda behov
– Det är viktigt att förstå att ilskan beror på ett behov hos dig som inte tillgodosetts, säger psykolog Martin Grann, psykolog och expert på våldsprevention. Reflektera över vad ilskan kommer från och vad du kan göra åt den: Är jag jättearg för att någon annan fick uppmärksamhet men inte jag? Den som fick det kanske också var värd den?
Du kanske kommer till insikt om att du har överreagerat. Eller så är dina reaktioner berättigade.
– Då blir ilskan en drivkraft att göra en konstruktiv markering, säger Martin Grann. Och bättre än att anklaga andra, är nästan alltid att berätta om sina behov: »Jag blir arg på dig nu för att jag känner behov av att …« Ingen kan säga emot dina behov.
Helst ska du ha ett förslag också: »Nästa gång hoppas jag att …«
Det är bra att kunna känna ilska – det är kroppens signal på att något är fel. Men lever du rövare får det oftast negativa konsekvenser för dig själv.
Det en myt att det skulle vara bra att fara ut i vredesmod.
– Ger man fritt utlopp för sitt raseri blir man bara ännu argare och det finns inget positivt i det, säger Åsa Nilsonne.
Ha alltid en plan
Att klienter och kunder letar fel och avreagerar sig på tjänstemän går inte att undvika. Vi måste ibland acceptera beteenden som både är kränkande och strider mot våra värderingar. Det är proffsigt.
- Undvik att ge en ilsken person allt för stor uppmärksamhet.
- Ha en plan för hur du ska föra samtal med den som muckar gräl.
- Bestäm dig på förhand hur du vill reagera.
Sedan är det en annan sak att personer i din omgivning kan ha fog för att bli arga ibland.
– Har man gjort ett fel är det säkrast att be så hemskt mycket om ursäkt, det brukar folk acceptera, säger Åsa Nilsonne. Och man får förlåta sig själv också om man har tappat fattningen.
Shit happens!
Men hur ska man hantera vardagsilskan över tingens ordning, när till exempel tåg och flyg är försenade?
– Har man inga möjligheter att påverka är det lika bra att ge upp, säger Martin Grann.
– Själv blev jag arg senast när SJ:s tåg återigen var försenat när jag skulle hem från jobbet. Mina behov att träffa min familj blev otillfredsställt. Men ilskan tjänade inget till.
– Man får tänka ur ett livsperspektiv – det fick inga avgörande konsekvenser. Shit happens!
Ilskans natur
Ilska är en signal till kroppen att du har otillfredsställda behov, ett tillstånd du hamnar i när du tänker något om någon eller något. Det du tänker gör dig arg och kroppen rustar för strid eller flykt.
Den vanligaste sorten av ilska kallas reaktiv. Den kommer när vi till exempel känner oss kränkta eller förfördelade och är sprungen ur otillfredsställda behov.
Det är en omodern folktro att ilska skulle fungera som en tryckkokare och reduceras om den levs ut.
Det kan tvärtom förvärra; om den som har problem med vredesutbrott försöker avreagera sig med kampsporter kan ilskan öka.
Det är en helt annan sak att vardaglig frustration och surmulenhet kan tonas ner med motion. Många studier visar att fysisk aktivitet ger ett jämnare humör. Det gäller både intensiv och mer meditativ motion, men då beror det på avslappningseffekten som kommer efteråt och det kan vara lika avstressande med massage eller en skogspromenad.
En del människor har kortare stubin än andra. Det har med läggning och uppfostran att göra. Men omgivningens acceptans av humörsvängningar skiljer också mellan kulturer och det är lätt att hamna i kulturkrockar.
En person som kommer från en miljö där det är helt okej att visa starka känslor, kan missförstås som arg av den som har ett jämnt humör. Och vice versa kan det för den hetlevrade framstå som om den kolugne aldrig blir arg eftersom åtbörderna är så små.
