Risk för att hjälp dröjer vid olyckor
Lokförare som är med om tillbud riskerar att få vänta i timmar på någon som kommer ut och möter dem vid olycksplatsen. Skyddsombud har uppmärksammat arbetsgivaren MTR på problemet i flera år, enligt en anmälan till Arbetsmiljöverket.
En lokförare som är med om en olycka i Nynäshamn på kvällstid kan behöva vänta på att personal med jour i hemmet ska ta sig från Uppsala för att ge stöd på olycksplatsen, exemplifierar Nicolai Quaglia som är skyddsombud på MTR pendeltågen.
Det betyder i så fall en sträcka som bilvägen är ungefär 13 mil.
– Det har hänt att man har fått vänta länge på omhändertagande personal, säkert en och en halv timme. Men har man tur så sker händelsen i närheten av där de som har jouren bor, säger Nicolai Quaglia.
Efter att MTR tog över driften av pendeltågen i Stockholm drog företaget in på den personal som har ansvar för omhändertagandet av tillsynsdrabbad personal. Numera jobbar de kontorstid med jour i hemmet i stället för att vara på plats dygnet runt.
Redan för ett år sedan skrev Publikt om att skyddsorganisationen inom MTR anmält att det finns risk för att det tar för lång tid innan lokförarna får ett omhändertagande efter olyckstillbud, som de enligt rutinen ska få.
Den nya anmälan till Arbetsmiljöverket hoppas Nicolai Quaglia ska leda till att det återigen finns sådan personal stationerad på Stockholms central under dygnets alla timmar.
– Så var det förut med tidigare arbetsgivare. Men det här är väl deras sätt att arbeta, säger han.
Den jourpersonal som sköter omhändertagandet har 90 minuter på sig att resa till Stockholms central, för att sedan ta sig ut till platsen där tillbudet inträffat.
Lars Nyström, arbetsmiljöchef på MTR, håller med om att det hypotetiska scenariot där jourpersonal behöver ta sig 13 mil bilvägen från hemmet i Uppsala till Nynäshamn för att hjälpa till skulle kunna inträffa.
Men det troliga är då att den personal som skickas ut för att flytta på olyckståget också är beredd på att ta med sig den personal som arbetat ombord tillbaka till Stockholm central.
– Då kan ju den som kör från Uppsala möta upp där. Det är ett fullt tänkbart scenario, säger han.
Han har svårt att se vad MTR som arbetsgivare skulle kunna göra mer för att minimera risken för att personalen ska få vänta onödigt länge på hjälp vid en olycksplats. Riskerna som skyddsombud påtalar i anmälan är inte så stora att det behövs några fler insatser, enligt Lars Nyström.
– Man måste ha en rimlighet mellan hur mycket resurser man lägger på någonting, hur ofta det inträffar och vad som är följden av det. Vi gör ju saker hela dagarna på järnvägen som potentiellt kan vara farliga, säger han.
Men skyddsombud uppfattar ändå riskerna som så stora att de är värda att anmäla?
– Om man verkligen vill hitta en lösning borde man sätta sig ned tillsammans. Jag skulle önska att vi förde den här dialogen internt i stället för att vi för den via medier och Arbetsmiljöverket. Det är alltid mycket lättare att prata direkt med varandra, säger Lars Nyström.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
