Partssamverkan får högt betyg
Den ”svenska modellen” för partssamverkan på arbetsplatserna är vid god hälsa, åtminstone i stat och kommun, enligt ny svensk forskning. Men inom facken finns en oro för att förlora inflytande när samverkan ska skötas av de enskilda anställda.
Statsvetaren Jan Wallenberg och företagsekonomen Klas Levinson på Arbetslivsinstitutet har undersökt inte bara hur partssamverkan är tänkt att fungera, utan även vad som sker i praktiken. Det har de gjort genom en enkät ställd till chefer och fackligt förtroendevalda i myndigheter i staten, kommuner och landsting.
Den dominerande bilden är den av ett gott samarbetsklimat och högt förtroende mellan chefer och fackrepresentanter. Klimatet är bättre än i den privata sektorn, om man jämför med en liknande undersökning i näringslivet år 2003.
Inom det offentliga kommer facket också in betydligt tidigare i beslutsprocesserna. Sju av tio fackliga företrädare säger att de deltar åtminstone när frågan är i utredningsfasen.
I stat och kommun är chefer och fack också betydligt mer positiva till samverkan än man är i näringslivet. Exempelvis tycker hälften av de offentliganställda cheferna att samverkan ger ledningen nya idéer, mot bara en sjättedel av cheferna i den privata sektorn.
Dock anser offentliganställda fackföreträdare att de har ganska små möjligheter att påverka viktiga förändringar. Två tredjedelar anser att de har ganska eller mycket begränsat handlingsutrymme.
De flesta ställer krav i sådana sammanhang, men 40 procent svarar att ledningen ändå agerar utifrån sitt förslag. Lika många säger att ledningen ändrade förslaget utifrån fackets synpunkter, och var tionde att ledningen drog tillbaka förslaget.
De förtroendevalda är mest aktiva i frågor som rör arbetsmiljö, omplaceringar, arbetstid och ändrad arbetsorganisation. En stor majoritet ställer egna krav och/eller presenterar egna lösningar. De anser också att de har ett stort inflytande på dessa fyra områden, till skillnad från fackföreträdare i näringslivet. Skillnaden är störst i fråga om omorganisationer, där 76 procent av de offentliganställda anser att de har ett hyggligt inflytande. Motsvarande siffra på den privata arbetsmarknaden är 29 procent.
I den offentliga sektorn har traditionella förhandlingar till stor del ersatts av olika former av samverkan, visar undersökningen. Tre av fyra fackföreträdare uppger att de samverkar i stället för att MBL-förhandla.
Detta innebär en risk att medlemmarna får svårt att se vad deras representanter uträttar och att gränserna mellan parterna blir otydliga, anser Wallenberg/Levinson. Facken tycks också medvetna om risken – enligt enkäten ser man många problem med informell hantering av partsfrågor, och de flesta anser att det behövs en formalisering.
Men formella möten mellan lokala parter kan krocka med idealen i de samverkansavtal som finns för stat och kommun. Avtalen är inriktade på att ge den enskilde anställde ett större inflytande, till exempel via arbetsplatsträffar där det inte ens behöver finnas en facklig representant närvarande.
Nio av tio offentliganställda chefer tycker att medarbetarna har ett stort eller ganska stort inflytande genom arbetsplatsträffarna. Men de fackligt förtroendevalda ger en mycket mer negativ bild: bara en tredjedel håller med cheferna om detta.
Utvecklingen av en mer informell och individinriktad problemlösning på arbetsplatserna är alltså problematisk från ett fackligt perspektiv, konstaterar forskarna.
– Fackens uppfattning går rakt emot intentionerna i samverkansavtalen, säger Jan Wallenberg. De tror att inflytandet skulle bli sämre om ansvaret läggs över på medlemmarna.
Undersökningen
Enkäten besvarades av 1 179 fackliga företrädare och 470 chefer. De statliga myndigheter som ingår i undersökningen är länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna, försäkringskassorna och länspolismyndigheterna. Svaren från dem redovisas inte separat, men enligt Jan Wallenberg är resultatet mycket lika i stat, kommun och landsting.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.