Nya avtal splittrar italienska fack
Avtalen för både den offentliga och den privata sektorn ska förändras rejält i Italien. Bonus och begränsad strejkrätt är några ingredienser. Men största facket Cgil skriver inte under.
Treåriga avtal i stället för tvååriga, automatisk uppräkning av lönerna med konsumentprisindex, produktionspremier och begränsningar av strejkrätten. Det är de stora nyheterna i ramavtalet som regeringen tecknat med facken Cisl, Uil och Ugl.
Det största facket, Cgil, vägrade skriva under och avståndet till de andra facken ökar.
Rosa Pavanelli, som företräder Cgils offentliganställda, anklagar regeringen och premiärminister Silvio Berlusconi för splittringen.
– Regeringen har jobbat för att isolera oss och tyvärr har man lyckats. Det är extra allvarligt för oss inom den offentliga sektorn, säger hon.
Ramavtalet omfattar både den privata och den offentliga sektorn, och de andra facken talar om vikten av att jämställa de två.
– Att även den offentliga sektorn får längre avtalsperioder och dessutom möjlighet till produktionspremier är oerhört positivt. Att Cgil inte skrev under ser vi som en politisk handling, säger Gianni Baratta som är ansvarig för den offentliga sektorn inom Cisl.
Cgil menar å sin sida att ramavtalet bryter mot den överenskommelse alla facken gjorde för ett år sedan:
– Vi poängterade vikten av att ha exakt samma regler för offentlig och privat verksamhet. Nu måste de offentligt anställda vänta tre år på att få ut högre löner om den verkliga inflationen är högre än konsumentprisindex, förklarar Rosa Pavanelli.
Cgil laddar nu inför sin generalstrejk inom den offentliga sektorn 13 februari, och ledningen lovar att ta strid mot ramavtalet.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
