Medarbetarna berättar om kaos på myndigheten
Rapporter om de miljontals människor som befinner sig på flykt fyller nyheterna. Nu larmar medarbetare på Migrationsverket i Norrköping om att anställda får magproblem, yrsel, sömnsvårigheter och näsblod av stressen.
Den 11 november skulle Suzanne Rosenlind ha firat 40 år som medarbetare på Migrationsverket och dess föregångare Invandrarverket.
– Vad jag har älskat att jobba här! Det är som att alltid vara mitt i världen, fast man är i Norrköping.
Suzanne Rosenlind arbetar som beslutsfattare på tillståndsenheten. Hon hade planerat att arbeta i flera år till, men nu tänker hon gå i pension – fast hon inte ens har fyllt 61 år. Den sista tiden »har blivit droppen«.
– Allt blir mer och mer kontrollerat. Under det senaste året har jag varit så arg på arbetsgivaren! Vissa morgnar har jag skakat av ilska, så att jag knappt kunde få på mig mascaran.
Hon reser sig upp och går några steg för att lugna sig.
Arbetsbelastningen på Migrationsverket har varit tuff länge. Myndigheten nyanställer konstant för att möta behovet, men Fredrik Bergman, ordförande för STs sektionsstyrelse i region öst, säger att situationen är ohållbar.
– Man pratar om pinnar och produktionsmål. Det har hänt att personal smyger hit på kvällar för att de inte vill visa att de inte hinner med jobbet på arbetsdagen.
Nyanställda kastas snabbt in i »produktion« och måste ofta efter kort tid utbilda andra nyanställda.
– Den här myndigheten går runt på ren lojalitet från medarbetarna! Mot myndigheten, men framför allt mot de sökande, säger Fredrik Bergman.
Huvudskyddsombudet inom Migrationsverkets region öst har skrivit en så kallad 6:6a-anmälan om arbetsmiljön vid asylprövningen i Norrköping. Om inte myndigheten snarast vidtar åtgärder går den vidare till Arbetsmiljöverket. I anmälan berättar anställda att de lider av yrsel, oro, sömn- och koncentrationssvårigheter, näsblod och magproblem. Situationen beskrivs som kaotisk och förvirrad, med bristande kommunikation och planering.
ST har nyligen genomfört fem tvisteförhandlingar på Migrationsverket – bland annat om brott mot det lokala arbetstidsavtalet. En av tvisterna handlar om att medarbetare inte längre tillåts utnyttja sin möjlighet till flextid.
– Plötsligt beslutar arbetsgivaren att medarbetare på vissa enheter ska jobba precis mellan 8 och 16.27. Men jag kan säga att ingen här går hem klockan 16.27 när det står ensamma barn och väntar, säger Fredrik Bergman.
Suzanne Rosenlinds kollega Åsa Hammarlund har trivts med att komma till jobbet vid halv sju på morgonen. Då har hon kunnat arbeta koncentrerat utan avbrott. Nu har hennes produktion sjunkit, förklarar hon.
Åsa Hammarlund säger att myndigheten förlorar massor av kompetens när Suzanne Rosenlind och andra erfarna medarbetare väljer att sluta. Det hotar också rättssäkerheten.
– Nya medarbetare utan erfarenhet får komplicerade ärenden, ibland utan tillräcklig grund att stå på. Och det känns som om man inte bryr sig om all den erfarenhet som man förlorar.
Men Suzanne Rosenlind har bestämt sig. Hon säger att under nästan 40 år på myndigheten har det bara varit lugnt under ett halvår, på 1980-talet. Men för henne blev frågan om flextid droppen.
– Jag har gnott på i alla år, men känner mig inte betrodd längre. Jag vill inte arbeta med en arbetsgivare som inte litar på sin egen personal, säger hon.
Elisabeth Boholm, som är chef i region öst, säger att myndigheten alltid arbetar för en god arbetsmiljö och att hon lyssnar på enhetscheferna när det handlar om arbetsmiljöfrågor.
– De säger till om de får problem som de inte kan hantera, men det har de inte gjort.
Men huvudskyddsombudet larmar om att medarbetare mår väldigt dåligt i din region. Vad har du för ansvar?
– Det är enhetschefernas ansvar. Och jag har inte fått några signaler om problem från dem.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
