Lönekartläggningar blir ofta klara för sent

Längst ned i artikeln finns en tabell som visar vilka myndigheter som har genomfört lönekartläggningar för 2020 och 2021 som uppfyllt lagens krav, och vilka som inte har gjort det.

Diskrimineringslagen föreskriver att alla arbetsgivare med tio eller fler anställda ska genomföra och dokumentera en lönekartläggning varje år. Syftet är att motverka osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

För fjärde året i rad har Publikt granskat hur landets trettio största statliga myndigheter jobbar med dessa kartläggningar. Under 2021 har nitton av dessa myndigheter gjort en lönekartläggning som uppfyller lagens krav och har blivit klar före årets slut. Sju av de trettio myndigheterna var sena och en, Kriminalvården, är ännu inte klar. Tre myndigheter har inte gjort någon kartläggning alls under 2021.

Det resultatet är en förbättring jämfört med Publikts tidigare granskningar. 2020 blev tolv av myndigheterna klara med sin kartläggning i tid.

När Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius för ett år sedan fick del av resultatet av Publikts granskning av 2020 års lönekartläggningar sade han sig vara både förvånad och upprörd. Att fler myndigheter genomfört kartläggningar under förra året ser han som positivt.

– Men att många fortfarande verkar ligga efter, eller inte har gjort någon lönekartläggning alls, är ju inte bra, säger han.

Myndigheten Diskrimineringsombudsmannen genomför just nu en tillsyn av statliga myndigheters lönekartläggningar. Innan årets slut kan femton myndigheter ha granskats.

– Man hoppas att det ska bli någon reaktion bland myndigheterna när Publikt och media skriver om det, och vi har inlett en tillsyn, säger Lars Arrhenius.

Han förklarar att den pågående tillsynen gör att han inte vill kommentera detaljer i Publikts granskning.

– Det är lite besvärligt för mig att uttala mig om de här casen. Det kan ju vara de som blir granskade.

Men Lars Arrhenius konstaterar att det inte finns något undantag i lagen som medger att lönekartläggningen blir försenad eller uteblir exempelvis för att myndigheten saknar tillräckliga resurser.

Lantmäteriet är en av de myndigheter som inte gjort en lönekartläggning under kalenderåret 2021. Men Elisabet Lewis, HR-strateg på myndigheten, anser för sin del att myndigheten följt lagens krav. Hon förklarar att man väntat in det slutliga resultatet av 2021 års lönerevision och därefter i januari 2022 tagit fram underlag till en kartläggning, som nu är färdig.

Den föregående lönekartläggningen baserar sig på data från mars 2020.

– Vi har arbetat med punkter från den handlingsplanen sedan dess och vi har nu en metod och process som fungerar väl och där vi är överens med våra arbetstagarorganisationer, säger Elisabet Lewis.

Även flera av de myndigheter som har påbörjat en lönekartläggning under 2021 men inte i blivit klara i tid har väntat in lönerevisionen. De har hämtat in uppgifterna sent på året och färdigställt lönekartläggningen efter årets slut. Bland dem finns exempelvis Migrationsverket.

Under 2020 var det hela elva myndigheter som inte gjorde någon lönekartläggning. En av dem var Kriminalvården. Nu är myndighetens kartläggning för 2021 på gång, men den förväntas bli klar först i slutet av 2022, säger myndighetens förhandlingschef Ola Nilsson.

Han förklarar att orsaken är att det gjorts en stor översyn av de så kallade Besta-koderna, den indelning av befattningar som används i statens lönestatistik.

– Kopplat till det har vi gjort en arbetsvärdering som ligger till grund för lönekartläggningen, förklarar Ola Nilsson.

Lunds universitet saknar lönekartläggningar för både 2020 och 2021. Nu pågår en diskussion mellan parterna om hur lönekartläggningar ska göras.

När den senaste kartläggningen genomfördes 2019 skrev STs fackliga företrädare en bilaga där man framförde kritik mot hur underlaget tagits fram.

– Befattningsbenämningarna stämde inte överens med arbetets innehåll. Lönekartläggningen var inte heller resultatet av ett partsgemensamt arbete, säger EvaLena Moser som är vice sektionsordförande för ST på Lunds universitet.

Fack och arbetsgivare är fortfarande inte överens om hur lönekartläggningsarbetet ska gå till, förklarar hon.

– Arbetsgivaren blandar äpplen och päron. Inom en och samma befattningsbenämning kan det finnas arbetsinnehåll med vitt skild komplexitet, så man jämför inte arbeten som är likvärdiga med varandra. Det gör att jämförelsen inte blir korrekt.

EvaLena Moser är också kritisk till att det saknas resurser på HR-avdelningen.

– Det riskerar att bli sårbart och fungerar ju inte om man ska genomföra en ambitiös kartläggning.

Anna Helmer, chef på universitetets enhet för arbetsgivarstöd, säger att avsaknaden av resurser och en utdragen lönerevisionsperiod är de främsta orsakerna till att arbetet med lönekartläggningarna inte har kommit längre.

Hon tror att alla parter är överens om att det behövs ett omtag.

– Vi är angelägna om att vi ska jobba partsgemensamt med frågan. Lönekartläggningen är ju ett jätteviktigt verktyg för hela lönebildningsarbetet.

Hur långt arbetet kan komma under hösten är en fråga om ambitionsnivå som man behöver komma överens om, konstaterar Anna Helmer.

Hon säger sig vara fullt medveten om att universitetet inte lever upp till diskrimineringslagens krav.

– Oh ja, det är ju lagkrav och det har vi inte uppfyllt de senaste åren. Det är ingenting vi är stolta över. Tvärtom!

När STs ordförande Britta Lejon i en debattartikel i Publikt i mars i år kritiserade arbetsgivarna för att inte göra sitt jobb med lönekartläggningar svarade Arbetsgivarverkets förhandlingschef Anna Falck i en replik att ingenting tyder på att organisationens medlemmar uppfattar dem som oviktiga eller har bestämt sig för att inte genomföra dem. ”Däremot är lönekartläggningar ofta komplicerade och resurskrävande och kan inte alltid genomföras så enkelt och snabbt som lagstiftningen förutsätter”, skrev hon.

Britta Lejon säger att hon blev upprörd när hon läste Anna Falcks debattreplik.

– Med den inställningen från Arbetsgivarverket kan man förstå att det inte blir mer aktivitet på myndigheterna, säger hon.

Anna Falck framhåller att Arbetsgivarverket anser att reglerna ska följas.

– Vi har ingen annan uppfattning än att man är skyldig att följa den lagstiftning som finns. Men det är ett omfattande arbete, som kan innebära svårigheter i vissa fall, säger hon.

Hon förklarar också att det är de enskilda arbetsgivarnas ansvar att göra sina lönekartläggningar.

– Vi har tillsammans med parterna inom Partsrådet tagit fram ett metodstöd för lönekartläggning som kallas Besta-vägen, det rekommenderar vi våra arbetsgivare att nyttja när de gör sina lönekartläggningar.

Britta Lejon tycker att det är glädjande att fler myndigheter i år har blivit klara med sina lönekartläggningar i tid. Det är dock fortfarande för många som inte gör det de ska, konstaterar hon.

– Jag tycker det är viktigt att vi som fack fortsätter att driva på. Men det skulle egentligen inte behövas, arbetsgivarna måste helt enkelt skärpa sig. Och Arbetsgivarverket måste också skärpa sig!