Höjning till alla STs linje
– Lokala fack som accepterar att medlemmar inte får höjd lön under en avtalsperiod agerar inte enligt STs riktlinjer, säger Annette Carnhede.
I STs riktlinjer inför avtalsrörelsen finns krav på en individgaranti och en särskild satsning på lågavlönade.
”ST kräver att – varje medlem genom en individgaranti i de centrala avtalen får reallöneskydd under avtalsperioden och att denna garanti är sådan att de lägst avlönade ges en reallöneökning”.
I det gemensamma yrkandet från OFR, där ST är största medlemsförbund, finns individgarantin inte med som ett huvudyrkande.
Först om de lokala parterna inte kommer överens ska varje heltidsanställd medlem få ”en löneökning med y procent, dock minst z kronor”.
Kan man tala om individgaranti när det inte står i huvudyrkandet?
– Ja, det anser jag, säger Annette Carnhede.
– Det uppfattas som en individgaranti av förhandlarna, det är min erfarenhet från tiden på AMS. Där lägger vi ribban. Det visar vad som gäller om inte parterna kommer överens om annat.
Varför blev 18 000 statsanställda då utan lönehöjning förra året?
– Min inställning är att löneförhandlingar inte bara ska ske en gång om året utan pågå varje dag. Så fort någon får nya arbetsuppgifter ska man försöka förhandla upp dennes lön. Den som redan är löneinplacerad kommer inte med i det årets lönerevision.
Men det finns lokala fack som accepterat att medlemmar blivit utan lönehöjning.
– Om ett lokalt fack går med på att arbetsgivaren straffar personer som av olika skäl inte fungerat så bra, till exempel inte mått så bra på jobbet, så agerar det inte i enlighet med de riktlinjer inför avtalsrörelsen som STs förhandlingsråd gett uttryck för.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.