Även staten måste omplacera
Omplaceringsskyldigheten gäller fullt ut inom staten, konstaterar Arbetsgivarverket efter en dom i Arbetsdomstolen. Att staten samtidigt måste följa särskilda tillsättningsregler spelar ingen roll.
Staten avviker från övriga arbetsmarknaden genom att regeringsformen och lagen om offentlig anställning begränsar den fria anställningsrätten. Statliga arbetsgivare måste välja personer efter ”förtjänst och skicklighet”.
Därmed har många dragit slutsatsen att även anställningsskyddslagens omplaceringsskyldighet är begränsad inom staten.
Men för en månad sedan kom en dom i Arbetsdomstolen som innebär att statliga arbetsgivares omplaceringsskyldighet är lika stor som privata arbetsgivares.
Arbetsgivarverket har analyserat domen och går nu ut brett med information om den. Slutsatsen är att ”en statlig arbetsgivare måste erbjuda omplacering till den som är tillräckligt bra, om det finns övertalighet hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren är då förhindrad att gå direkt till ett rekryteringsförförande som syftar till att anställa den bästa tänkbara kandidaten” skriver Arbetsgivarverket.
Arbetsdomstolen prövade en tvist vid Stockholms universitet. En tillsvidareanställd forskare hade blivit uppsagd på grund av arbetsbrist eftersom universitetet hade avbrutit forskningen om samhällsutvecklingen i länderna i Stilla havet.
Vid uppsägningstillfället hade universitetet utlyst en eller möjligen två tjänster som universitetslektor i statsvetenskap.
Visserligen hade forskaren inte tillräckliga pedagogiska kvalifikationer för någon av tjänsterna, men domen visar ändå att statliga arbetsgivare först måste tillämpa omplaceringsregeln i anställningsskyddslagen. Först därefter, om det inte leder till att en arbetstagare erbjuds omplaceringen, får arbetsgivaren gå vidare och anställa någon utifrån.
Arbetsgivarverket påpekar också att det är arbetsgivaren som har skyldigheten att bevisa att den uppsagde inte uppfyller behörighetskraven.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.