Anklagad för relation med intern
– Jag fick höra att en intagen påstått sig ha haft ett sexuellt förhållande med mig. Jag trodde jag var med i Dolda kameran.
Men det var inget skämt. Drygt ett halvår senare är vårdaren Maria Larsson sjukskriven och ännu inte rentvådd från anklagelsen.
Historien är i korthet följande: Två kollegor till 27-åriga Maria Larsson sitter på en krog i Göteborg när en person, som tidigare varit intagen på deras arbetsplats, Skogomeanstalten, kommer in och slår sig ned hos dem. Mannen berättar att han haft sex med Maria Larsson, en relation som inte är tillåten mellan intagna och personal i kriminalvården.
Kollegorna ser till att informationen på omvägar förmedlas till Marias chef Eva Bivall. Denna tar med Maria till psykologen Elisabeth Kwarnmarck och de båda konfronterar Maria med historien. Är detta sant? frågar de. Maria Larsson nekar blankt.
– Jag var helt chockad. Jag visste inte vem de pratade om ens när de sa hans namn. Det var först när de berättade att han är en extremt stor person som jag förstod vem de menade, berättar hon.
Men hur ska man bevisa att något inte har hänt? Maria Larsson fick erfara att det är mycket svårt att frita sig från en anklagelse av det här slaget om det inte görs en noggrann och korrekt utredning.
Ledningen beslutade att hon skulle omplaceras till en annan anstalt. Facket protesterade, lokala förhandlingar inleddes och avslutades i oenighet. Nu väntar en central förhandling, eventuellt följd av tvisteförhandling och skadeståndskrav. Och sju månader har gått sedan mardrömmen började.
Kriminalvårdsverkets handbok för personalärenden anger hur man ska hantera ärenden som rör privata relationer mellan anställda och intagna. Där sägs att kontakterna mellan de berörda personerna i anstalt, häkte och frivård ska utredas särskilt.
Men Maria Larsson får inga frågor, och inga vittnesuppgifter bekräftar någon form av kontakt i anstalten.
Den ende som tillfrågas är den intagne, som lätt kunde höras eftersom han åter satt i fängelse för nya brott. Mannen sade sig ha träffat Maria vid tre tillfällen under permissioner, varav bara det sista mötet kunde preciseras ungefärligt i tid, någon gång 14–17 juli 2002.
Det är vid detta tredje tillfälle som också ett sexuellt möte ska ha ägt rum. Efter en middag på restaurang, obekant vilken, går de upp till en offentlig park mitt i Göteborg, nära Götaplatsen, och har sex med varandra.
– De har inte ens frågat mig vad jag gjorde under de dagarna då detta skulle ha hänt, kommenterar Maria Larsson.
I handboken för personalärenden sägs vidare att utredningen ska vara så detaljerad som möjligt, att uppgifter från den anställde, vittnen och andra bör återges ordagrant, att löpande ärendeanteckningar ska ingå i utredningen och att alla handlingar ska vara undertecknade.
I Maria Larssons ärende består utredningen av tre A4-sidor återberättande text, inklusive ett icke undertecknat utlåtande från chefspsykologen Elisabeth Kwarnmarck. Inga ärendeanteckningar och inga ordagranna förhör har redovisats, trots att både Maria Larsson och hennes lokale ST-företrädare Leif Örnfjäder krävt det.
På inrådan av Kriminalvårdsstyrelsens chefsjurist påtalade Maria Larsson bristerna i utredningen och krävde en ny. Hennes överklagande avslogs utan motivering. Maria Larsson är besviken över att processen har tagit så lång tid.
– Det känns som om de vill trötta ut mig. Min chef säger att jag ska gå vidare och glömma, men det är omöjligt för mig. Jag har blivit fruktansvärt kränkt, och ingen ger mig chansen att bevisa att jag inte har gjort något fel.
Fackordföranden Leif Örnfjäder är djupt kritisk till snart sagt alla led i hanteringen av fallet. Det mest anmärkningsvärda är psykologutlåtandet, anser han. Det är mycket olämpligt att låta en arbetskamrat till Maria Larsson göra ett professionellt utlåtande om hennes trovärdighet, understryker han. Och att den intagnes trovärdighet inte ifrågasätts är allvarligt.
– Om anställda inte anses mer trovärdiga än de intagna ska de inte jobba här!
Ett ärende av det här slaget ska föras till Kriminalvårdsstyrelsens personalansvarsnämnd, påpekar han. Den friar eller fäller utifrån strikta beviskrav, Men arbetsgivaren erkände själv att underlaget inte skulle hålla.
– De borde ha bett Maria om ursäkt för den dåliga utredningen och gett henne skadestånd, säger han.
Själv har Maria Larsson en okomplicerad teori om varför det blev som det blev.
– De var nog övertygade om
att det var sant och blev tagna på sängen av att jag inte erkände direkt. Men om de hade följt handboken skulle jag inte vara i den här situationen i dag, säger hon.
Samma dag som hon fick höra anklagelsen åkte Maria Larsson till polisen och anmälde den intagne för förtal. Polisen lade ned utredningen några veckor senare, men den togs upp igen efter att Maria skrivit ett brev.
– Jag påpekade att en intagen kan påstå vad som helst, och så försvinner jag inom tre veckor. Nästa gång är det kanske någon kollega som är nitisk med urinprovstagning som drabbas.
Ur Kriminalvårdsstyrelsens handbok för personalärenden
”Utan viss kunskap om hanteringen av personalärenden är det inte helt enkelt att göra rätt. Felaktigheter i samband med handläggning av personalärenden kan leda till försämrade möjligheter för myndigheten att korrekt avgöra vilken åtgärd händelsen bör leda till. En felaktig handläggning kan dessutom riskera att skada den anställde som är ifrågasatt.”
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
