Fackets kamp måste fortsätta
Attackerna mot den fackliga rörelsen måste tillbakavisas. De får aldrig tillåtas innebära att facket ger upp de landvinningar som vunnits under hundraårig kamp.
Attackerna på fackföreningsrörelsen kommer slag i slag.
o Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv går till generalangrepp mot facket, som utmålas som alltför maktfullkomlig. De vill förbjuda sympatiåtgärder, begränsa konflikträtten och tvinga parterna till »ansvarsfulla« avtal.
o Vd:n Urban Bäckström ryter till i radion att a-kassan måste försämras och löneskillnaderna ska öka.
l EU-kommissionären Charlie McCreevy uttalar att EU-kommissionen går emot Sverige om kollektivavtalen och konflikträtten (visserligen tvingas han delvis backa efter mothugg från bl a näringsminister Thomas Östros, men utspelet var redan gjort).
o Den borgerliga Alliansen vill försämra a-kassa och sjukersättning; samtidigt ett rejält hot mot facklig verksamhet som ett svidande angrepp mot löntagarna.
o Franska bolaget Connex, som kör tunnelbanan i Stockholm, avskedar tunnelbaneförarnas facklige ordförande.
o Bonnierägda morgontidningen Dagens Nyheter, landets kanske viktigaste opinionsbildningsarena, låter i flera stort uppslagna artiklar kulturskribenten Maciej Zaremba gå till angrepp mot facket. På tidningens ledarplats ackompanjerats det av ett ideligt ifrågasättande av facket, vars ombudsmän föraktfullt målas ut som »ståthållare i kolonier«.
Samtidigt möter fackföreningsrörelsen nya utmaningar i form av globalisering, ökad rörlighet och individualisering.
De senaste hundra åren har Sverige utvecklats från en fattig nation i Europas utkant till ett av de mest välmående samhällena. I stor utsträckning tack vare en konsekvent facklig kamp för demokrati och rättvisa.
De fackliga ledarna tog sitt ansvar och den svenska industrin bejakade utvecklingen till allas fördel.
I dag visar det svenska, och det internationella, kapitalet ett helt annat ansikte, där vinsten sätts i första hand.
I konkurrensens namn jagar företagen oupphörligen möjligheter till billigare produktion, med sämre löner och sämre villkor för de anställda.
Mötet med nya länder och nya arbetsmarknader får inte innebära att de anställda i vår del av världen helt plötsligt ger upp allt som uppnåtts under mer än hundra år av facklig kamp.
I stället behöver det internationella fackliga samarbetet utvecklas för att stå emot den globala marknaden. Den fackliga solidariteten måste stärkas – mot omvärlden, men också mot de oorganiserade och de som står utan arbete i vårt land.
Exemplet Sverige visar att långvarigt kraftfullt fackligt arbete – med begrepp som solidaritet, rättvisa, demokrati och jämställdhet i högsätet – kan bidra till att utveckla samhällen positivt.
För vilka är alternativen? Om den fackliga rörelsen helt plötsligt börjar kompromissa, kanske överge kollektivavtalen och rätten att förhandla till löntagarnas skydd? Om den överlåter åt marknaden att helt bestämma över arbetslivet?
Då riskerar vi en färd hundra år tillbaka, till ett skiktat, orättvist och laglöst samhälls- och arbetsliv, där arbetsgivarens ord är allenarådande.
Vem skyddar då den anställde – i Sverige och inte minst i de fattigaste länderna?
Därför är det så viktigt att facket står fast vid de landvinningar som vunnits, och sprider dem till allt fler.
Den fackliga kampen får aldrig tillåtas upphöra.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
