Alejandra Pizarro: Svårt för en kvinna att sticka upp
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, har USAs före detta utrikesminister Madeleine Albright sagt.
Jag kommer från ett hem där politiska och fackliga diskussioner var vardagsmat vid frukostbordet. Morfar grundade tillsammans med ett gäng demokrater Chiles socialistiska parti på 1930-talet. Själv träffade jag aldrig honom eftersom han gick bort alldeles för tidigt.
Vi barnbarn fick höra om morfars och mormors äventyr i 20-, 30- och 40-talets Chile från mormor. Pappa var jurist på vinarbetarnas fackförbund. Hans stående påstående var att »det är hur lätt som helst att bli omätligt rik, bara man har underskott på samvete« och »om du inte kan vara generös i dina drömmar, hur kan du då vara generös i verkligheten?«
Mamma har alltid haft en mycket kritisk hållning till kvinnans underordning i samhället, en hållning som jag hade svårt att ta till mig när jag var ung och oerfaren. Världen stod ju vidöppen för alla som ville göra något åt eländet, bara man tog sig tid!
Barnen växte upp och jag fyllde den fritid som blev över efter föräldramöten och föräldraföreningar med fackligt arbete. Bara något år efter det att pappa gått bort började jag på allvar fundera över hur mycket en obetänksam arbetsgivare kan påverka en människas livsvillkor på ett negativt sätt. Jag tänkte mycket på det där med »underskott på samvete«.
Som statsanställd undrade jag många gånger hur det kunde komma sig att staten inte klarade av att vara en bättre arbetsgivare. Jag funderade på hur svårt det var att argumentera för högre lön och bättre löneutveckling för en kvinna och få gehör för detta samt hur lätt och fort det gick för arbetsgivaren att höja en manlig anställds lön. Samtidigt började jag nosa på något osynligt. Hur otroligt det än lät så började jag ana att det finns kvinnor som hellre förespråkar ett bevarande av sakernas tillstånd än låter andra kvinnor gå före.
Denna erfarenhet blev första gången en aha-upplevelse och sedan någonting som jag såg lite överallt i mitt fackliga och politiska arbete. Det går bra att konstatera att kvinnor har sämre arbetsvillkor än män. Men i det offentliga livet kan en kvinna som försöker formulera problemen och hitta lösningar bli osynliggjord. Det är svårt för en kvinna att sticka upp, verbalisera lösningar och dra till sig uppmärksamhet utan att gränsdragningskvinnorna agerar.
Det kan omöjligen vara så att dessa kvinnor som inte låter andra gå före är så många, men de förstör en hel del. När jag råkar ut för dem (vilket verkar hända oftare nu än förut) tänker jag på vad pappa sa om att vara generös både i mina drömmar och i verkligheten. Någonstans mellan dessa tillstånd fallerar det för dem. För det handlar om kvinnor som är socialt och politiskt aktiva. En väninna sa till mig häromdagen: »Nej Alejandra, det finns inget helvete. De faller av sin egen tyngd!«
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.